Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: kommunal revision Sida 1 av 2

Revisorsinspektionen går som katten kring het gröt

Revisorsinspektionen (RI) har i många år undvikit att gå i närkamp med den råddiga och ständigt omstridda kommunrevisionen. Men nu har RI genomfört en så kallad tematillsyn avseende revisionsbyråernas medverkan vid den finansiella revisionen av kommuner och regioner. Det var på tiden.

Debatten handlar ofta om oberoendeproblem eftersom politiker (de förtroendevalda revisorerna) granskar andra politiker. Och de sakkunniga biträdenas (de auktoriserade revisorernas) möjlighet att göra en självständig bedömning av vad som är väsentligt och/eller riskfyllt är i praktiken kringskuren. Samma begränsning gäller valet av granskningsåtgärder. En annan problematik gäller avsaknaden av en entydig god revisionssed som säkerställer omfattning och kvalitet på revisionen.

RI drar en rad slutsatser i sin tematillsyn. En sådan är att den urgamla modellen för kommunrevision inte medger förutsättningar för att de goda sederna (revisors- respektive revisionssed) alltid kan uppfyllas. Annorlunda uttryckt kan revisionens omfattning och kvalitet variera på ett sätt som gör att den inte är jämförbar mellan olika kommuner respektive regioner.

En annan av RI:s slutsatser är att tillsynen av revisionen behöver stärkas. Motsägelsefullt nog signalerar tillsynsmyndigheten att den tänker avstå från att utöva egentlig tillsyn till dess att den goda revisionsseden klargjorts genom en anpassad standard för redovisningsrevision. Dessutom befinner sig den granskning som auktoriserade revisorer utför på uppdrag av så kallade revisionskontor (hos kommuner och regioner) utom räckhåll för RI:s tillsyn. Resultatet av den granskningen utgör nämligen inte bedömningsunderlag för annan än uppdragsgivaren.

RI konstaterar vidare att kommunernas förfrågningsunderlag till revisionsbyråerna är oklara. De vet inte vad de beställer.

En gång hörde jag en revisor säga att kommunrevisionen är bättre än sitt rykte. Vad RI skriver i sin rapport bekräftar snarare att ryktet är sant, och att kommunrevisionen måste stöpas om i grunden. Ändå går RI som katten kring het gröt. Lågvattenmärket är när RI föreslår att en annan form av granskning än revision kan övervägas. Varför? Det skulle bara leda till ännu större otydlighet. Den omfattande och nästan alltid komplexa verksamheten i kommuner och regioner måste självklart vara föremål för full revision. Ur ett medborgarperspektiv är allt annat otänkbart. Av detta följer också att det måste vara auktoriserade revisorer som självständigt svarar för revisionen av kommuners och regioners finansiella rapportering.

Frågan är vem som nu tar bollen. På RI låter det som att tillsynsmyndigheten gjort sitt i och med sin övergripande tematillsyn. Pressen på regeringen att agera kraftfullt blir därmed inte tillräcklig. Vi måste komma ihåg att det nionde riksdagspartiet (kommunernas inflytande i rikspolitiken) alltid motverkar genomgripande förändringar på området. Jag är därför rädd att RI:s rapport snart kan läggas till den långa raden av inspel som dessvärre inte lyckats rubba den svenska 1800-talsmodellen för kommunrevision.

Om inte RI driver behovet av förändring med stor frenesi, vem ska då göra det? RI har väl till och med en skyldighet att göra det. En tillsynsmyndighet för revision måste rimligen säkerställa att den kan utöva en effektiv tillsyn över granskningsuppgiften avseende en så väsentlig del av samhället som landets kommuner och regioner.

Eller ska vi sätta hoppet till att branschorganisationen FAR förbjuder landets revisorer att medverka i uppdrag där de goda sederna inte går att uppfylla? En revisorsstrejk – är det vad som krävs för att tvinga fram en högkvalitativ och jämförbar kommunrevision?

Kan vem som helst vara revisor?

Revisorn brukar beskrivas som en global profession (kanske den enda verkligt globala). Bakom det ligger faktorer som en gemensam etikkod och internationella standarder för det praktiska revisionsarbetet och vidareutbildning.

Hur ser det då ut hemma i Sverige? Kan vi säga att alla svenska revisorer tillhör en och samma profession? Det har jag grunnat på efter förra veckans seminarium i Revisorsinspektionens regi. Med utgångspunkt i den promemoria som myndigheten lämnat till regeringen diskuterades revisorsprofessionen av företrädare för såväl den privata som kommunala och statliga revisionen. Ett mycket lovvärt initiativ!

Tyvärr finns det gamla inkörda hjulspår som inte är så lätta att komma ur. I debatten lyfte jag särskilt behovet av att modernisera kommunrevisionen så att vi får en högkvalitativ och jämförbar revision över hela landet. Något annat kan knappast vara acceptabelt ur ett medborgarperspektiv. Men regeringen har dessvärre nyligen bekräftat att den nuvarande ordningen ska bestå. Det enda som därför är säkert är att frågan kommer att bli föremål för ytterligare omprövning. För kommunrevisionen måste bli professionell och oberoende med hög kvalitet i alla kommuner. För medborgarnas skull.

Vi får aldrig ge upp hoppet om att den svenska revisorn ska bli en tydlig profession. Jämför med professioner som läkare, präster och advokater. Ett steg på vägen vore att använda begreppen revisor och revision på ett enhetligt sätt i all normgivning. För nu vimlar det av ”revisorer” som inte är revisorer, t.ex. i ekonomiska föreningar. Ska verkligen vem som helst kunna vara revisor?

Vem får kalla sig revisor?

Vem får kalla sig brandman eller polis? Eller läkare eller präst?

Vem får kalla sig revisor? Förra veckan presenterade Konstitutionsutskottet (KU) sitt förslag till nya riksrevisorer. Ingen av dem är revisor.

Uppmärksamheten kring Riksrevisionen förra året handlade bland annat om bristande revisorsetik. Det är ett starkt skäl till att åtminstone en av de tre riksrevisorerna borde ha en bakgrund som yrkesrevisor. Att gedigen kunskap om och erfarenhet av revision saknas hos ledningen i en myndighet – vars uppgift är revision – kan jag bara inte förstå. Det måste rimligen vara en allvarlig brist i själva ledningsuppgiften inom myndigheten men även i det internationella arbetet för professionens utveckling och status. KU har kanske inte klart för sig att revisor är en profession.

Men det är inte bara hos Riksrevisionen jag saknar revisorer. Det finns fler sammanhang där jag menar att den som utger sig för att vara revisor också borde vara det. Jag tänker bland annat på ekonomiska föreningar där i stort sett vem som helst får vara revisor i ganska så stora föreningar. Redovisningen kan här vara väl så komplex, för att inte tala om de delikata frågorna om ansvarsfrihet. Frågan om revisionen i ekonomiska föreningar ligger just nu hos regeringen och den måste få ett bra svar.

Det är ingen hemlighet att jag också har bekymmer med revisionen i kommunerna. Är det verkligen meningsfullt att politiker granskar politiker? Revisionsberättelsen avseende kommunens finansiella rapportering borde självklart bara få undertecknas av yrkesrevisorer under Revisorsnämndens tillsyn.  Även här har regeringen bollen.

Det är dags att lyfta revisionen! Kan begreppen ”revisor” och ”revision” skyddas? Vad mer behöver göras?

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén