Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: korruption (Sida 1 av 7)

Frågor till Swedbank

Först och främst önskar jag få veta hur väl ni på Swedbank känner era kunder. Och hur ni granskar respektive rapporterar transaktioner som förefaller vara onödigt komplexa eller som av andra skäl (frekvens, storlek, geografi etc.) väcker frågetecken eller rentav misstanke om brott.

Min andra fundering tar sikte på styrelsens engagemang och ansvarstagande för den interna kontrollen. Hur ingående diskuterar styrelsen rapporter från revisorer, jurister (även norska) och tillsynsmyndigheter från de jurisdiktioner som omfattas av Swedbanks verksamhet? Enligt vad som framkommit genom styrelsens ordförande Lars Idermark föreligger uppenbara brister.

Min tredje frågeställning handlar om den övergripande bolagsstyrningen i Swedbank. Vad görs nu för att uppgradera samspelet mellan aktieägare, styrelse, verkställande direktör och revisor för att skapa den kultur och organisatoriska integritet som krävs för att motverka korruption och penningtvätt? Att inrätta och förlita sig på en ”specialiserad enhet” räcker inte på långa vägar. I sammanhanget påminner jag om att aktieägarna, i enlighet med aktiebolagslagen 9 kap. 4§, via stämman kan ge revisorn anvisningar för granskning utöver vad som följer av god revisionssed. Nu finns det all anledning att optimera nyttan av revisionen.

Till sist dristar jag mig till att ifrågasätta valet av styrelse. Att återvinna förtroendet för banken förutsätter ett rejält omtag och en ny ton från toppen. Endast en påtagligt förändrad styrelse kan åstadkomma detta, självklart tillsammans med bankens nästa verkställande direktör. Med tanke på alla nuvarande personkopplingar inom den svenska finansmarknaden, även till Finansinspektionens ledning, bör sökandet av nya styrelseledamöter breddas till att också omfatta utländska kandidater. Förändringen av styrelsens sammansättning bör ske skyndsamt. När kommer den extra stämman att hållas?

5 kommentarer

Revisorn som korruptionsskrämma

Maktmissbruk och korruption är förhärskande. Därför väcker det stor oro när borgmästaren förmedlar den ytterst oangenäma nyheten att en revisor är på väg till staden. Att revisorn har hemliga instruktioner gör inte saken bättre.

Ungefär så inleds Nikolaj Gogols komedi ”Revisorn”. Visst finns det humor i beskrivningen av revisorns ankomst, men jag har på senare tid funderat alltmer över allvaret i situationen och samtidigt ställt mig frågan: Hur kan revisorn bidra ännu mer till att skrämma korruption och annan ekonomisk brottslighet på flykten?

Revisorn är ingen detektiv som letar aktivt efter mutor. Det ingår inte i själva revisionsuppdraget. Om revisorn däremot ramlar över något som kan misstänkas vara mutbrott i den verksamhet som är föremål för revisionen måste revisorn agera. Först genom att underrätta styrelsen och därefter genom att inom fyra veckor göra en anmälan till åklagare. Under vissa förutsättningar kan revisorn avstå från att anmäla, exempelvis om brottet redan är anmält.

Antalet revisorsanmälningar om mutbrott är få, för att inte säga försvinnande få. Betydligt större är antalet brott som förhindras genom revisionens preventiva funktion – genom revisorns blotta närvaro eller medverkan till effektivare internkontroll. Men efter den senaste tidens korruptionsskandaler och flagranta fall av penningtvätt – som i Danske Bank – väcks förstås frågan hur revisorn kan bli en bättre korruptionsskrämma (ett nyord jag lanserade i Almedalen för något år sedan, om någon undrar).

Jag är övertygad om att revisorn kan och borde göra mer. Nu tänker någon att jag far efter ett större uppdrag där revisorn granskar allt minutiöst. Nej, så tänker jag inte alls. Däremot kan revisorn uppgradera sin samverkan med de andra bolagsorganen – aktieägare, styrelse och verkställande direktör – och därigenom vara med och skapa en miljö, ett slags ”organisatorisk integritet”, som är vaccinerad mot korruption. Detta låter sig sägas, men hur ska det gå till?

Revisorn måste med integritet ställa kritiska frågor och utmana styrelsen att på allvar jobba med riskanalys, internkontroll och policys som också följs upp. I styrelserummet anges ju tonarten för den alltid så avgörande kulturen i en verksamhet. Verkställande direktören och övriga i ledningen ska sedan leva ut värderingarna och verkligen ”walk the talk”, inget flum utan visa vägen genom beslut, agerande och uppföljning. Här kan revisorn stötta genom en träffsäker granskning. Aktieägarna måste också bli mer proaktiva och efterlysa analyser, även från revisorn, när risken för korruption är uppenbar. Jag kommer aldrig att förstå passiviteten från ägarhåll när Telia gick in i svårt korruptionsdrabbade marknader.

Det finns inget att vänta på, varken lagstiftning eller annan normgivning. Revisorn och de övriga bolagsorganen måste själva ta ansvar och lyfta kampen mot korruption redan idag. Det förväntar sig alla.

Vilka är då de utmärkande dragen i en verksamhet med ”organisatorisk integritet”? Jag tror att man ser fenomen som:
• tydlig kultur med väl förankrade värderingar
• levande och proaktiv riskanalys
• internkontroll i ständig förändring
• kontinuerlig dilemmaträning
• transparent rapportering

I en sådan miljö trivs inte maktmissbruk och korruption. Däremot är revisorn alltid välkommen.

Inlägget har även publicerats på Realtid.se och baseras på mitt anförande 7 december 2018 på en konferens i Stockholm arrangerad av Insight Events (som i sin tur utgår från boken Mitt liv som FAR)

Kommentera

Jag vill spränga gränserna

Fokus på revision i riksdagen.

Fokus på revision i riksdagen.

Mitt anförande vid seminariet ”Framtidens revision – förväntningar, nytta och relevans” i riksdagens förstakammarsal 26 april 2018:

Under många år har jag stolt berättat på den internationella arenan att Sverige har den bästa redovisningen, i både små och stora företag. Det kan jag inte göra längre när myndighet efter myndighet slår larm om konsekvenserna av den slopade revisionsplikten. Till bilden hör att Sverige tappar i Transparencys korruptionsindex.

Jag tror också att det har varit till stor nytta för både näringsliv och samhälle att vi har haft en företagsform – aktiebolaget – som har åtnjutit ett särskilt förtroende. Det är inte längre på det sättet. Det finns ju gott om forskare här i kammaren, någon borde forska kring aktiebolagets betydelse för näringslivets framväxt och vårt välstånd.

Vi får inte blunda för den här utvecklingen. Här finns ett vägskäl, viktiga vägval att göra. Därför är det bra och nödvändigt att vi diskuterar revisionens roll i näringsliv och samhälle.

Jag vill lyfta tre saker som är avgörande för revisionens relevans:

Att den information eller redovisning som är föremål för revision är relevant. Och här finns en del att önska. Ett exempel är kommunernas redovisning av pensionsskulder – ingen revision i världen kan få den redovisningen rättvisande. Ett annat är minimitillämpning av Bokföringsnämndens K2-regelverk för mindre företag. Här har förenklingen gått för långt. Revisorn ger klartecken, men de årsredovisningarna är sällan bra beslutsunderlag – och det är väl ändå syftet med en årsredovisning, att vara just ett beslutsunderlag.

Att revisorn kan anpassa revisionen till den verksamhet som är föremål för revisionen (storlek, bransch med specifika förutsättningar och behov). Revision baseras generellt på den internationella standarden ISA, och den globala standardsättaren har, med hänvisning till att ISA är principbaserad och skalbar, inte visat något större intresse för att ta fram standarder som ger tydligt stöd för anpassad revision i exempelvis mindre företag.

Här har det dock skett ett genombrott i närtid, och nu jobbar man med att ta fram en standard eller vägledning för revision i de små företagen. Och det sker, ska jag säga, tack vare starka påtryckningar från FAR och våra nordiska systerorganisationer.

Ett annat exempel gäller kommunrevisionen, som jag har många synpunkter på. En ljusglimt är att SKL, Skyrev och FAR nyligen har startat upp ett arbete med sikte på en standard för revision av kommunernas redovisning. Det är utmärkt, för idag är den goda revisionsseden här minst sagt oklar, och landets medborgare måste självklart få en jämförbar revision. Men det återstår fler saker att göra innan kommunrevisionen blir riktigt bra … – låter som en cliffhanger.

Att revisorn är tuff i en alltmer komplex värld med starka krafter i rörelse. I morse kunde vi läsa om rysk penningtvätt i banker och vi ser ökande inslag av desinformation och fake news. I en sådan värld fyller revisorn en jätteviktig uppgift – att ställa kritiska frågor, visa integritet och framförallt visa på sanningen. Jag vill att revisorn ska bli det som i Norge kallas för ”Samfunnets tillitsmann” – samhällets förtroende- och tillitsperson. För detta behöver revisorn bra verktyg. I större företag är revisionsberättelsen sedan ett år tillbaka mer transparent än tidigare. Men om revisorn ombeds att sätta betyg på ett företags prestationer inom områden som precision i den finansiella rapporteringen, bolagsstyrning, intern kontroll, hållbarhet m.m. skulle revisionens relevans öka med några 1 000 procent. Det vore det ultimata, och vilket läsvärde revisionsberättelsen skulle få!!

Sedan vill jag spränga gränserna för revisionen. De flesta av er tänker kanske att revision handlar om historisk finansiell information. Så är det inte – ”the Audit society is so much bigger”, som en brittisk professor uttryckte det. Vi ser en utveckling mot att icke-finansiell information, till exempel hållbarhetsinformation, växer i betydelse. Det gör att revisionen måste breddas och omfamna det som intressenterna förväntar sig. Det finns också en internationell diskussion om att revisionen ska ske ”in the public interest”. Här är kampen mot korruption en viktig komponent.

Så, revision kan likaväl som att avse historisk finansiell information handla om en rapportering som sker i realtid (och det kommer att revolutionera allt vad redovisning och revision heter) eller om hållbarhetsinformation eller varför inte om kvalitet i välfärdstjänster. På det sistnämnda området bedriver FAR ett spännande projekt tillsammans med bland andra statliga forskningsinstitutet RISE. Ett nationellt kvalitetsindex för välfärdstjänster skulle medverka till att säkerställa men också lyfta kvaliteten och samtidigt kanske lösa många av de politiska knutar som finns på området. I samarbetet med RISE har vi för övrigt lärt oss att allt går att mäta. Och allt som går att mäta kan redovisas och rapporteras och därför vara föremål för revision.

Vilka frågor ska framtidens revision då besvara?

Att den information eller redovisning som är föremål för revisionen är rättvisande och tillförlitlig.

Att verksamheten har en effektiv (bolags)styrning inkluderande styrelsearbete och intern kontroll – för övrigt bästa sättet att motverka ekonomisk brottslighet

Att alla intressenter får bra beslutsunderlag – oavsett om det handlar om en årsredovisning, hållbarhetsinformation, kvalitet hos olika aktörer inom välfärdssektorn eller något annat som är föremål för revision.

Till sist: Jag vill spränga gränserna för revisionen, och därför är det så bra att beställare och revisorer möts här idag.

Tack!

Kommentera

Sida 1 av 7

Powered by lovecraft Anders Norén