Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: mångfald Sida 1 av 2

Om jag bara vore hälften så gammal

Visst, tänkte jag – ledaren i Balans ska handla om ledarskap. Men sedan tog det stopp! Vem är jag att skriva om det? Så många misstag som jag har gjort och gör i mitt ledarskap. Eller är det tvärtom så att egna misslyckanden och motgångar är en bra källa att ösa ur.

Under hela livet och i alla miljöer medverkar ledare till hur kulturen blir. Under min militärtjänstgöring på Lv 6, som vid den tiden låg i Göteborg, studerade jag med intresse officerarnas ledarstilar. Ett av mina befäl tillämpade konceptet ”Frihet under ansvar”, ett annat det mindre trivsamma ”Brott och straff”. Att den förstnämnda officeren nådde så långt som till generallöjtnants grad är värt att notera.

Hursomhelst, jag tror att det i tider av stark förändring – det nya normala – ställs större krav på allt vad ledarskap heter. Om vår framtidsstudie och andra beskrivningar av trender är hyggligt träffsäkra behövs det också ett annorlunda, mer personligt ledarskap.

Ibland tänker jag: Om jag bara vore hälften så gammal, var skulle jag då vilja jobba? Självklart skulle arbetsuppgifter, lön och möjligheten till personlig utveckling vara viktiga pusselbitar, men ledarstilen och kulturen i verksamheten skulle bli avgörande.

Det låter som snömos, men för att attrahera och behålla medarbetarna i ”slaget om talangerna” behövs ett mer personligt ledarskap – ledare som ser människan. Att se människan rymmer många dimensioner. För ett par år sedan hörde jag Fredrik Skavlan få frågan om hemligheten bakom hans talkshow. Svaret löd: ”Du ska inte hitta din egen topp, utan andras. Det handlar inte om att visa vad du själv kan, utan vad de runt omkring dig vill och kan.”

Så är det naturligtvis. Ledaren är och måste vara en möjliggörare. Genom att vara tillgänglig och öppen för idéer, men också genom att våga ge medarbetaren ordentliga utmaningar och därefter ärlig feedback. Sådant lyfter människan och är ett gott personligt ledarskap även i morgon.

Att se människan är även att måna om ”life balance” eller balans i livet. För medarbetarens och för ledarens egen del, förstås. För 15 år sedan var jag med och gjorde en film om ”life balance” inom ramen för ett ledarskapsprogram hos min dåvarande arbetsgivare, Ernst & Young. Jag hoppas att ingen får fatt i den gamla VHS-filmen (familjen har haft mycket roligt åt den), men jag är mest rädd för att scenerna är alltför relevanta även i dag. Krav och deadlines skymmer människan som till slut far illa. Vem vinner på det?

Sedan finns det mycket att göra när det gäller mångfald och jämställdhet. Jag tycker att det går för långsamt i vår egen bransch men framför allt i börsbolagen som ju sätter normen för näringslivet. Vid val av arbetsgivare i dag skulle jag spana efter verksamheter där hållbarhet, mångfald och jämställdhet är så mycket mer än bara ”buzzwords”.

Verksamheten måste även präglas av visioner och förändringsvilja. Forskaren Mattias Axelsson vid Handelshögskolan i Stockholm och jag pekar i en artikel i Dagens Arbete på hur automatiseringen utmanar ledarskapet i tjänsteföretag. Vi tipsar också om hur en organisation, till exempel en byrå i branschen, kan komma igång i det vi kallar innovationsloopen.

Ett första steg är att samla alla medarbetare och göra en nulägesanalys. Då är det avgörande att se sanningen i vitögat och våga ställa frågan: Är vår verksamhet på rätt väg? Sedan har vi människor alltid behov av att känna mål och mening i allt vad vi gör och därför behövs en vision som beskriver ett önskat framtidsläge.

Nästa steg är att gå från ord till handling, att konkret börja testa idéer i verkligheten. Här måste man räkna med misslyckanden och motgångar. En upptäcktsresa är ju sällan eller aldrig spikrak. Tempot hålls uppe genom att förnyelsen utvärderas kontinuerligt med nyckeltal anpassade till det som ska uppnås. För att fullfölja innovationsloopen måste man då och då dessutom stanna upp helt, dra lärdomar, ompröva och justera färdriktningen genom nya mål.

Nu vet du var jag vill jobba …

Ledare i Balans #4/2015

Ingen är längre rädd för robotens ankomst

Jag har redan skrivit ledaren till första numret av tidskriften Balans 2018 (jo, det är rätt årtal – jag är bara tidigt ute). Här är ledaren:

Tänk att det redan är 2018. Varje gång ett nytt år står för dörren tittar vi gärna både bakåt och framåt, allt för att lära och sedan göra nytt. Men i årets första ledare vill jag ge en bild av hur det ser ut just nu.

Det är kul att alla i vår omvärld – den svenska marknaden men också våra utländska kollegor – är så fascinerade över hur vi i Sverige proaktivt har tagit branschen in i framtiden. Framtidsstudien från 2013 hjälpte oss på traven, och vi är fortfarande hjälpta av den energi som studien och alla framtids­diskussioner utlöste.

Men hur ser det ut nu? Jag vill börja med ett mycket glädjande faktum. Branschen har aldrig någonsin varit så attraktiv bland yngre medarbetare och studenter. Många lockas av de utmanande arbetsuppgifterna att göra stor skillnad för småföretagare och deras verksamheter. Andra dras till arbetsmiljön runt börsbolagen eller de finansiella företagen. Vilken bredd! Och karriärvägarna har aldrig varit fler, men det stannar inte där. För branschen bidrar i hög grad till ett hållbart samhälle genom ökad fokusering på socialt ansvarstagande i både små och stora verksamheter.

Att branschen dessutom går i bräschen för ett modernt arbetsliv, mångfald och verklig jämställdhet lyfter också attraktionskraften. Som ett led i framtidsarbetet har många byråer jobbat med ledarskapsfrågor och utmaningarna kring balans i livet. Människor som mår bra och som trivs med arbetsuppgifterna och sin arbetsmiljö gör ett bättre arbete. Det är inte svårare än så, men heller inte enklare.

När detta skrivs har FAR precis utbildat 1012 redovisningskonsulter och 869 revisorer till personliga tränare (PT) till företagare. Som aldrig förr får företagarna hjälp med att sätta mål, leda och utveckla sina verksamheter. Många kundföretag vittnar redan om hur den annorlunda och proaktiva rådgivningen ger positiva effekter.

Något som också bidrar till attraktionskraften är alla de nya tjänsterna. Att branschens samtliga professioner finns i FAR gör det så mycket lättare att utveckla koncept och tjänster som inkluderar flera yrkeskategorier. Det som för bara något år sedan lät som science fiction har nu gjort intåg i såväl den privata som offentliga sektorn. Jag tänker särskilt på realtidstjänsterna inom redovisning och revision. Självfallet vill brukare av välfärden kunna gå in på exempelvis en skolas hemsida och ta del av uppdaterade bedömningar av faktorer som kvalitet, finansiell ställning och framtidsutsikter. Vilket genomslag detta har fått!

Ingen är heller längre rädd för robotens ankomst. Tvärtom! Det är kul att se att så många byråer självmant driver på automatiseringen, inte minst avseende redovisningstjänsterna. För de nya arbetssätten är effektiva och frigör utrymme för analys och rådgivning. Det medför i sin tur påtagligt ökad kundnytta. Och inom en nära framtid jobbar vi helt papperslöst.

Timmarna har däremot redan försvunnit. Den nedlagda tiden (märkligt uttryck) finns inte mer, utan all prissättning sker på grunder som tydligare utgår från nytta, kvalitet och faktisk leverans. Äntligen!

Branschen har också blivit något som kan liknas vid näringslivets ”change and opportunity-maker”. För vi trycker ständigt på om bättre regler och förutsättningar för ett innovativt och gränslöst företagande. Och vi syns frekvent i den angelägna samhällsdebatten om ansvar, etik och hållbarhet. Vi drar oss inte för att ha åsikter i svåra frågor men lyssnar också uppmärksamt på andra. ­Debatten behövs, annars blir det ingen utveckling.

Till sist. För oss som jobbar på FAR är det naturligtvis extra inspirerande att FAR Online nu är Verktyget med stort V i kompetensförsörjningen. FAR Online är även ett oumbärligt stöd i kundarbetet, som ju förutsätter tillgång till uppdaterad information och bra mallar. Att både små och stora företag i allt större utsträckning också använder FAR Online för att hålla sig uppdaterade är självklart positivt.

Med dessa ord önskar jag er alla ett fortsatt gott 2018! Var rädda om er därute!

Ledare i Balans #1/2018 (och 2015 …)

Självreglering är både själv och reglering

Sverige har precis tagit sitt andra OS-guld i skidstafett när Christer Ljungberg, CEO på Trivector AB, skriver på twitter: ”Sverige är bäst i lag. Hur drar vi nytta av det i näringslivet”? Den frågan tarvar ett svar.

Vi har i Sverige en lång tradition av självreglering, som ju är något slags lagspel eller socialt kontrakt. Näringslivet tar eget ansvar för att utforma spelregler som annars hade behövt lagregleras. Arne Karlsson, ny ordförande i Kollegiet för svensk bolagsstyrning, tryckte på detta vid ett seminarium nyligen när han sa: ”Självreglering är både själv och reglering”.

Precis så är det. Det får inte bara bli ”själv” och så lite ”reglering” som möjligt. Nej, det är tvärtom. Om självregleringen ska göra skillnad måste den vara proaktiv och minst ett steg före politikernas regleringsiver. Här måste jag bli (själv)kritisk. Jag tänker bland annat på revisions- och rådgivningsbranschens tillämpning av 3:12-reglerna. I efterhand är det lätt att se att branschen kunde ha agerat annorlunda.

En annan och betydligt större fråga handlar om jämställdheten. Som näringsliv borde vi år 2014 naturligtvis ha kommit mycket längre. Av en artikel i Balans nr 3/2014 framgår att branschen visserligen gör framsteg på jämställdhetens område. I de största revisionsbyråerna utgörs ledningsgrupperna till 40 procent av kvinnor, att jämföras med 28 procent för företagsledningar generellt. Men i styrelserna är det långt ifrån jämställt även inom branschen. Och snittet för andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är ofattbart lågt, endast 22,5 procent.

Vad väntar vi på? Om Sverige vill vara bäst i lagspel måste näringslivet ta på sig ledartröjan och visa konkreta resultat. Ett nytänkande, modigt och framgångsrikt näringsliv tar alltid eget ansvar för utvecklingen. För mig är det därför självklart att aktieägarna måste ta rejäla kliv redan vid vårens årsstämmor. Annars hinner politikerna före med lagstiftning.

När det gäller breddning av kompetensen i styrelserummen tror jag för övrigt att det finns utrymme att tänka nytt. För att matcha konkurrensen i en komplex och snabbt föränderlig värld vill det till att styrelsen är modern, framåtlutad och präglad av mångfald. På samma sätt som revisorer numera upphandlas kan man väl börja upphandla de kompetenser och perspektiv som behövs runt styrelsebordet. Vad händer om en musiker eller historiker får sitta med?

För några veckor sedan presenterades ”2014 Edelman Global Trust Barometer” i Davos. Den globala barometern mäter förtroendet för olika samhällsinstitutioner på 27 marknader runt om i världen. Mätningarna visar att på global basis åtnjuter näringslivet ett högre förtroende än politiken. I årets mätning är gapet större än någonsin under de 14 år som mätningarna genomförts. Människors förväntningar är att företagen ska ta sig an och lösa stora samhällsfrågor som energiförsörjning, klimat och hälsa. Här sticker Sverige dock ut genom ett relativt högt förtroende för det politiska systemet.

Barometern visar också på en växande insikt om att lönsamhet går hand i hand med socialt ansvarstagande och samhällsnytta. Det tror jag också. Om en verksamhet ska vara verkligt hållbar måste den skapa värde bortom egenintresset. För hållbarhet är inte längre ett buzzword, det är ett måste.

I mätningarna hissas samtidigt varningsflagg för näringslivets oförmåga till självreglering. De senaste årens skandaler inom sektorer som bank och livsmedel tvingar därför fram lagreglering i land efter land.

Som bransch framhåller vi alltid vikten av självreglering. Och att vara bäst i lagspel är en konkurrensfördel. Men självreglering är som sagt inte bara själv utan också reglering. För förtroendets skull måste vi därför vara steget före och reglera oss själva. Det gäller i högsta grad också vår egen bransch. Med stärkt förtroende kan revisions- och rådgivningsbranschen göra än mer nytta för näringsliv och samhälle. Och det är trots allt det viktigaste, att vi skapar nytta för andra än oss själva.

Ledare i Balans # 3/2014

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén