Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Michel Barnier (Sida 1 av 13)

Så mycket bättre?

Nu går det så fort i Bryssel att man undrar om alla bara vill bli av med gamla surdegar inför julen. I början av veckan kunde jag rapportera att ordförandelandet Litauen oväntat snabbt hade nått en uppgörelse med EU-kommissionen och EU-parlamentet om det s.k. revisionspaketet. I paketet finns nya spelregler för revisionen i företag av allmänt intresse, dvs. noterade och finansiella företag. Och igår onsdag bekräftades uppgörelsen av medlemsstaternas regeringar. Det enda som återstår är EU-parlamentets omröstning, som är planerad till 4 februari 2014, och en formell bekräftelse från Ministerrådets sida. Sedan ska paketet implementeras i alla medlemsstater inom två år efter att paketet har publicerats i the Official Journal vilket beräknas ske på vårkanten 2014. Med tanke på komplexiteten i det nya regelverket och dess stora påverkan på bl.a. aktiebolagslagen och svensk bolagsstyrning lär det alltså dröja till 2016 (viss försening kan inte uteslutas) innan reglerna införs i svensk lag eller självreglering.

Vad tycker nu alla om revisionspaketet? Var det verkligen värt besväret? Blev det så mycket bättre?

Jag har inte hört någon som jublar – inte en enda! Jag tror heller inte att kommissionären Michel Barnier är nöjd. Han hade velat uppnå snabbare byrårotation, krav på gemensam revision och totalt rådgivningsförbud för större revisionsbyråer. Många parlamentsledamöter borde vara bekymrade över att EU återigen ökar regelbördan och försämrar konkurrenskraften gentemot omvärlden. För företagen innebär revisionspaketet ju ökade kostnader och ett stort ansvar för regelefterlevnaden. Dessutom införs ny tillsyn och nya sanktioner för berörda företag. Och ägarna till företagen funderar säkert på varför de får så lite att säga till om i sina egna företag.

Reaktionen i branschen är så här långt att ”det kunde ha blivit värre”. Vi måste nu självkritiskt fundera på vad vi kunde ha gjort annorlunda under hela den här processen. Det har varit ett starkt fokus på marknadsfrågorna, bl.a. byrårotationen och rådgivningen. Men det viktigaste av allt – revisionens innehåll – har nästan helt kommit. Det var ju här det stora lyftet skulle ske för att revisorn ska kunna förhindra – eller i vart fall slå larm inför – finansiella problem och kriser. Visst utökas revisorns rapportering i revisionsberättelsen, men den bygger på samma revision som tidigare.

Den här gången satte sig politikerna i Bryssel i förarsätet, och därför innehåller revisionspaketet också en mängd olika politiska kompromisser. Bl.a. finns det många möjligheter för enskilda medlemsländer att avvika från reglerna. Det gäller till och med huvudregeln om byrårotation efter 10 år (ett land kan alltså välja ett kortare intervall än 10 år medan andra expanderar intervallet givet vissa förutsättningar). Branschen måste därför ta sig tillbaka till förarsätet och tillsammans med marknaden utveckla revisionen så att den möter förväntningarna från en allt bredare intressentkrets. Här krävs det ett stort ansvarstagande från branschen. Och tuffa revisorer med integritet. Annars kommer en ny kommissionär att vid nästa större skandal eller finanskris bara att öka regleringen av revisionen. Vi måste se till att det inte behövs!

1 kommentar

EUs revisionspaket redan i mål

Förhandlingarna mellan ordförandelandet Litauen, EU-kommissionen och EU-parlamentet har oväntat snabbt resulterat i en uppgörelse – se pressmeddelandet från kommissionären Michel Barnier.

Förhandlingsresultatet innebär bl.a. följande för revisionen i noterade och finansiella företag:

  • krav på byrårotation efter 10 år – med möjlighet till förlängning om 10 år förutsatt upphandling av revisionen respektive 14 års förlängning vid gemensam revision
  • begränsningar i rådgivningen inklusive ett tak för rådgivning motsvarande 70% av revisionsarvodet under en treårsperiod

Nästa steg blir att Ministerrådet måste godkänna uppgörelsen. Det är planerat att ske imorgon onsdag. Därefter ska EU-parlamentet rösta om revisionspaketet, preliminärt i början av februari 2014.

Återkommer med ytterligare analys så snart vi har tillgång till fler detaljer.

Kommentera

Svenska modellen hotad

Den framgångsrika svenska modellen för bolagsstyrning hotas av regleringsivern i Bryssel. Det dystra budskapet förmedlade jag igår på IR-dagen 2012. Här följer ett sammandrag av mitt anförande ”Den svenska modellen – hur länge till?”

Den svenska bolagsstyrningen kännetecknas av en bra rollfördelning mellan de olika bolagsorganen (ägare, styrelse, VD och revisor). Ett utmärkande drag är möjligheten för ägarna att vara aktiva och ta ansvar, bl.a. genom arbetet i valberedningarna. Utrymmet för den svenska självregleringen bidrar också till ett ansvarsfullt agerande från ägarnas sida. Det är detta som ligger bakom att World Economic Forum (sid 408) även i år säger att Sverige är världsbäst på bolagsstyrning.

Varför ställer jag mig då frågan ”hur länge till?”. Jo, jag vill varna för en mycket stark regleringsvåg från Bryssel!

När förre kommissionären för inre marknaden, irländaren Charlie McCreevy, skulle avgå 2010 talade vi på FAR med en ledande tankesmedja i Bryssel som följer den politiska utvecklingen mycket ingående. En sak var man säker på – det skulle i vart fall inte kunna bli en fransk kommissionär för inre marknaden med tanke på den franska övertron på reglering. Det blev en fransk kommissionär.

Michel Barnier tillträdde och genast startade en översyn av allt och alla i ljuset av finanskrisen.

Visst ska man alltid utmana befintliga regelsystem, men regler löser inte allt. Det går inte att reglera fram förtroende, det måste finnas ett stort utrymme för ansvarsfullhet. Att ha effekter från finanskrisen som utgångspunkt för ny reglering är också vanskligt för ”bad cases make bad law”.

Låt mig exemplifiera regleringsivern med ett område som just nu processas i Bryssel, nämligen omdaningen av revisionen i noterade och finansiella företag. Här vill jag genast säga att jag hör till dem som vill att revisionen ska förändras för att bättre möta marknadens förväntningar, bl.a. genom en öppnare rapportering i revisionsberättelsen. Att revisorn ”bara” tillstyrker eller avstyrker uppfattas av många som alltför digitalt. Men det gäller att förändra genom rätt åtgärder …

Michel Barnier menade att revisorn inte hade skött sin uppgift. Revisorn hade inte hissat varningsflagg i de banker som gick omkull när finanskrisen slog till på hösten 2008. Så EU-kommissionen tog fram en s.k. grönbok om revision. Den kom i oktober 2010 och innehöll en del spännande tankar om en ny och utvecklad revisorsroll. Revisorn skulle granska företagens sociala ansvarstagande och framtidsorienterad information. Men, sedan kom det skarpa förslagspaketet i november förra året. Vi kan snart fira årsdagen, men jag tror inte att någon gör det. Jag har inte mött någon som gillar förslagspaketet, inte ens författarna bakom det verkar vara särskilt nöjda.

Istället för innovativa förslag om en ny revisorsroll kom paketet att fokusera på konkurrens- och oberoendefrågor. Några exempel på sådana förslag är byrårotation efter 6 år, rådgivningsförbud och begränsning av tillkommande granskning av exempelvis delårsbokslut genom ett tak motsvarande 10 % av ordinarie revisionsarvode. Vidare föreslås en ytterst komplex revisionsberättelse på max 10 000 tecken – utan blanksteg! Sedan upphöjs revisionsutskottet till ett femte bolagsorgan, för det blir i praktiken utskottet som utser och utvärderar revisorn.

Ägarna finns inte i paketet. Det är en ägarlös värld, långt från den svenska modellen där ägarna har rådighet över företagen.

Och kostnaderna överstiger nyttan. Jag var i USA för en tid sedan och besökte bl.a. SEC och PCAOB, och de är – hör och häpna – inte intresserade av att följa med i den här regleringsvågen. Jag är därför rädd att detta, tillsammans med andra EU-regler kring bolagsstyrning som väntar runt hörnet, sänker konkurrenskraften för de europeiska och därmed de svenska företagen. Och vi får ingen möjlighet att skruva till det så att det passar svensk miljö och tradition, för det mesta är tänkt att regleras genom en tvingande förordning.

Med tanke på debattartikeln i DI om det önskvärda i fler börsnoteringar måste vi fråga oss: Främjar Michel Barniers politik den saken?

Processen om revisionspaketet är nu inne i ett avgörande skede. Aktiviteten och kreativiteten hos de 754 EU-parlamentarikerna är hög. Många gör goda insatser för att det ska sluta väl, andra vill skapa regler som blir omöjliga att tillämpa i praktiken.

Jag är ledsen, men jag tvingas måla upp en dyster bild av regleringsivern inom EU.

Det var desto trevligare att förra veckan besöka Sydafrika – där sjuder det av utvecklingslust, inte regleringsiver. Sydafrika toppar för övrigt World Economic Forums rating när det gäller redovisning och revision med Sverige på andra plats. Sydafrika har redan infört ”Integrated reporting” eller integrerad rapportering i de noterade företagen, och nu sprider det sig till de mindre. Rapporteringen innehåller då inte bara finansiell information utan också en presentation av företagets sociala ansvarstagande och hållbarhetsarbete – ”the whole story”. Det är principbaserat, inte detaljstyrt. Och alla jublar.

Om vi ska kunna jubla över regelutvecklingen inom EU krävs ett uppvaknanade. De svenska företagen måste delta i matchen och säga vad de tycker.

Tack!

Kommentera

Sida 1 av 13

Powered by lovecraft Anders Norén