Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: oberoende Sida 2 av 4

Revisorn måste vara tuff

Idag skriver FARs ordförande Jonas Svensson och jag på DI Debatt under rubriken ”Revisorn måste vara tuff”.

Artikeln är föranledd av de senaste dagarnas rubriker i främst SvD och DI om branschen och revisorsrollen, inte minst frågor kring revisorns opartiskhet och självständighet eller oberoende som det ofta kallas.

Vi nämner att ett ökat fokus på hållbarhetsfrågor, där etik och moral fått en alltmer framträdande plats, gjort att revisorns opartiskhet och självständighet också uppmärksammas allt oftare. Från FARs sida har vi därför initierat en dialog med Revisorsnämnden i syfte att utveckla nya och proaktiva sätt att arbeta med oberoende- och etikfrågor.

Ambitionen måste vara att revisorns oberoende aldrig ska kunna ifrågasättas.

Att varna eller inte varna

Två revisorer har tilldelats varning av Revisorsnämnden (RN) för att ha medverkat vid seminarier med inslag av älgjakt. Mot bakgrund av uppmärksamheten i media är det naturligt att RN har prövat revisorernas opartiskhet och självständighet.

I sina beslut framför RN ingen kritik mot revisorernas medverkan vid själva seminarierna men menar att inslaget av jaktaktiviteter var relativt omfattande.

Revisorer ska inte delta i regelrätt älgjakt som kundföretag bjuder på eller arrangerar. Den åsikten har jag redan tidigare framfört.

RN ska också göra en sträng bedömning av revisorers opartiskhet och självständighet, särskilt i börsnoterade och andra större företag. I de aktuella fallen rör det sig emellertid inte om regelrätt älgjakt utan om seminarier med jaktinslag, vilket möjliggör en nyanserad bedömning. Enligt min uppfattning har RN inte tagit tillräcklig hänsyn till revisorernas oberoendeprövning eller den nytta som seminarierna tillförde revisionen. RNs beslut kan därför ifrågasättas.

Det finns inga ”oberoende” revisorer

I dagens SvD finns en artikel där SCAs revisor Anna-Clara af Ekenstam uppges ha ”familjekopplingar till SCA”. Jag kommenterar ogärna enskilda fall, men här tycker jag att hela resonemanget är långsökt. Det går långt tillbaka i tiden och berör en person som revisorn aldrig har träffat. Jag kan därför inte se att förhållandet påverkar revisorns opartiskhet och självständighet.

Kan det vara så att det är kraven på ”oberoende” som spökar? I debatten används ju begreppet ”oberoende” istället för ”självständighet” som ju bättre matchar engelskans ”independence”. Bara en ordlek tycker säkert någon, men jag är rädd att ”oberoende” får många att förvänta sig ett närmast kliniskt tillstånd av ”oberoende”. Något sådant uppnås aldrig, för ingen är ”oberoende”. Och därför finns det heller inga ”oberoende” revisorer.

Revisorslagen talar inte om ”oberoende” utan säger att revisorn ska ”utföra sina uppdrag med opartiskhet och självständighet samt vara objektiv i sina ställningstaganden”. Det är det som gäller!

Om vi ska ha ”oberoende” revisorer får de hämtas från en annan planet.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén