Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: öppenhet (Sida 1 av 2)

Tillsammans mot korruption

Almedalsveckan närmar sig med stormsteg. Jag ser särskilt fram emot tisdagen 30 juni, för då går startskottet för Tillsammans mot korruption!

Korruption hotar effektiviteten i marknadsekonomin men också viktiga fundament i vårt samhälle som förtroende och tillit. Därför är kampen mot korruption alltid angelägen. Och korruption finns tyvärr också i Sverige, inom både privat och offentlig sektor. Men för att den på allvar ska kunna begränsas, och allra helst jagas på flykten, krävs att många aktörer samverkar. Vi måste inspireras och lära av varandra, och hjälpas åt att informera om risker och kostnader som är förknippade med korruption. Låg förekomst av korruption är alltid en konkurrensfördel!

Tisdagens seminarier på temat Tillsammans mot korruption blir så spännande! Två statsråd är på scenen – justitieministern och civilministern, dessutom USAs ambassadör i Sverige. Jag kommer själv att medverka i det första seminariet – En kultur som motverkar korruption – som FAR arrangerar tillsammans med Värdegrundsdelegationen.

Jag kommer att trycka på behovet av ansvarsfullt och tydligt ledarskap – att verkligen ”walk the talk”. Eftersom tonen från toppen är avgörande har styrelse och ledning ett särskilt ansvar att hålla korruption borta. Andra faktorer som jag vill lyfta är transparens och en öppen företags- eller organisationskultur. Jag ska också ge några konkreta tips på hur man skrämmer bort korruption. Sedan vill jag berätta om hur vår bransch kan och måste ta ansvar i kampen mot korruption.

Det som händer i Almedalen stannar inte där, utan kampanjen – Tillsammans mot korruption – fortsätter under hösten. Men först:

Väl mött i Almedalen!

PS: Om du inte kan vara med på plats kan du följa seminarierna på twitter under hastaggen #Tillsammansmotkorruption.

6 kommentarer

För mycket transparens gör att man ser sämre

Precis när jag börjar skriva på den här ledaren öppnas stämman i SCA. En händelse som ser ut som en tanke, för jag tänker skriva om transparens. Och är det något bolag som i år har tvingats till extra öppenhet och transparens så är det väl SCA.

Förutom den ordinarie revisionen har det genomförts två granskningar inför stämman i SCA. Aktieägarna har därigenom fått ett mer omfattande beslutsunderlag än normalt. Jag noterar dock att ”mycket vill ha mer”. Det har ju höjts flera röster för att göra ytterligare och mer heltäckande granskningar.

Så här skrev jag på min blogg för något år sedan: ”Trust me”, säger James Bond till sin medföljande (ofta en så kallad Bond-brud) före hoppet från klippan eller ut ur flygplanet. Om han först hade redogjort för alla fysiska förutsättningar för hoppet hade förtroendet eller tilliten minskat. Alltför mycket kontroll och transparens leder fel.”

Kanske en lustig jämförelse, men är det säkert att det blir bättre med maximal öppenhet och transparens? Ska aktieägarna verkligen få veta precis allt? Jag svarar nej!

Jag vill självfallet att det ska vara ordning och reda i ett företag. För förtroendet och tilliten måste beslut tåla ljuset och vara ekonomiskt och etiskt försvarbara. Men utredning på utredning riskerar att man till slut går vilse och inte ser vad som är verkligt väsentligt. Så någonstans tror jag att det finns en optimal transparens.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som kommer att hända när revisorn från och med räkenskapsåret 2016 utvidgar sin rapportering i företag av allmänt intresse, det vill säga noterade och finansiella företag. När revisorn öppet börjar berätta om risker för fel och om sådant som varit särskilt problematiskt dyker det säkert upp nya frågetecken hos aktieägare och andra intressenter. Hur ska det hanteras i praktiken?

Det finns en möjlighet som sällan utnyttjas, nämligen att aktieägarna på stämman uppdrar åt revisorn att granska särskilda områden utöver vad som följer av det ordinarie uppdraget. Det måste ju vara bättre än att i efterhand fråga revisorn varför det och det inte täcktes av revisionen.

Jag må vara en drömmare, men jag vill aldrig ge upp hoppet om att årsredovisningarna ska utvecklas till att bli transparenta och bra beslutsunderlag. Årsredovisningen ska berätta om företagets resa – både bakåt och framåt i tiden – utan att för den sakens skull behöva vara särskilt omfattande. Jag tror för egen del att tyngdpunkten efter hand kommer att flyttas från den finansiella rapporteringen till den icke-finansiella. Siffrorna förutsätts vara rätt, men det intressanta för den som konsumerar informationen måste vara att förstå hur företaget kan skapa värde på lite längre sikt. Det är också därför jag hoppas på utvecklingen mot så kallad integrerad rapportering där den finansiella informationen integreras med relevant information om styrning, hållbarhet, möjligheter och risker.

Tills en sådan redovisning blir verklighet i såväl små som stora företag kan mycket ändå göras. Den stora potentialen ligger i förvaltningsberättelsen. Det kommer då och då propåer om att förvaltningsberättelsen kan tas bort i mindre företag. Det tycker inte jag, tvärtom är förvaltningsberättelsen en viktig del av reseskildringen.

Redovisningskonsulter och revisorer kan här aktivt bidra till att informationen inte blir alltför knapphändig. Det bästa knepet är att sätta sig i en bekväm fåtölj, gärna med fötterna på bordet, och studera årsredovisningen ur olika perspektiv. Oj, vad man ser bra då!

Sedan är tillgänglighet till informationen förstås en viktig delkomponent i transparens. Vad hjälper det om årsredovisningen är perfekt i alla avseenden om ingen får se den förrän sex eller sju månader efter bokslutsdagen?

Till sist konstaterar jag att även transparens har olika teman över tiden. Tidigare var ersättningar och bonusar under luppen. Nu har uppmärksamheten kring SCA gjort att kultur, moral och etik kommit högt upp på agendan. Vad blir nästa område?

Ledare i Balans #5/2015

2 kommentarer

Vad aktieägare verkligen måste få veta

För att skapa förtroende behövs en hög grad av öppenhet och transparens, det är nog alla överens om. Och sedan flera år är just transparens ett frekvent begrepp i samband med bolagsstyrning och såväl finansiell som icke-finansiell rapportering i större företag.

Samtidigt finns det en strävan att förenkla de mindre företagens rapportering, något som ju kan leda till minskad transparens. Ett exempel är förslaget att mikroföretag inte ska behöva lämna upplysningar om väsentliga händelser. Men då uppkommer risken att årsredovisningen inte längre är ett bra beslutsunderlag.

På vilken nivå ligger då förväntningarna om transparens? Ska aktieägare och andra intressenter få veta ”allt”? Eller väcker det bara nya frågor? Behovet av fyllig information har i vart fall medfört att de noterade bolagens årsredovisningar har blivit minst sagt voluminösa, kanske så omfattande att läsekretsens storlek går mot noll. Det är ju inte bra om årsredovisningen ska vara ett relevant beslutsstöd.

Trycket på ökad transparens påverkar också revisorn. Snart är epoken med ”rena revisionsberättelser” över i företag av allmänt intresse, dvs. noterade och finansiella företag. För nu ska revisorn – sin tystnadsplikt till trots – börja rapportera om sin syn på särskilt betydelsefulla områden och risker för väsentliga felaktigheter.

Allt detta gör att det nu finns anledning att diskutera vad som kan anses vara optimal transparens. Tillsammans med Nasdaq, Institutet för Näringslivsforskning och Transparency International arrangerar FAR seminariet ”Transparens – vad aktieägare verkligen måste få veta” torsdagen 23 april på eftermiddagen. Vi kommer då att belysa ämnet ur olika vinklar, bland annat ska Skanska berätta om sina erfarenheter och det blir även en internationell utblick (läs mer om seminariet och anmälan här).

Jag hoppas att du också vill komma med dina erfarenheter och funderingar kring hur företag praktiskt ska kunna möta bl.a. aktieägarnas förväntningar om öppenhet och transparens. Så väl mött 23 april!

Kommentera

Sida 1 av 2

Powered by lovecraft Anders Norén