Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: PCAOB (Sida 1 av 4)

USA säger nej till byrårotation

På måndag blir Litauen EUs nya ordförandeland. Jag konstaterar därför att Irland, trots en mycket hög ambitionsnivå, inte gick i mål med att föra EUs revisionspaket i hamn under sitt halvår. Nu lämnas alltså stafettpinnen vidare till Litauen, och det är ingen enkel uppgift. För den lovvärda ambitionen att harmonisera revisionen över gränserna utmanas alltmer. Låt mig visa på några exempel:

Inom någon vecka publicerar IAASB ett förslag till ny revisionsberättelse i företag av allmänt intresse. Den är egentligen tänkt att gälla globalt, men vad jag förstår kommer IAASBs version att avvika både från den revisionsberättelse som EU just nu processar och den som tillämpas i USA. Samtidigt har Storbritannien och Irland valt att tjuvstarta med en egen variant, vilket är märkligt eftersom de måste ställa in sig i ledet när EU-paketet väl har klubbats.

På temat harmonisering möts alla som är involverade i beslutsprocessen i EU nu av en utomordentligt intressant ”omvärldshändelse”. USA, som ju ofta vill reglera det mesta, lagstiftar mot byrårotation, dvs. det blir ett förbud mot regler som kräver att ett företag måste byta revisionsbyrå efter en viss period. Den amerikanska tillsynsmyndigheten PCAOB, som låtit sig inspireras av EU, har nämligen övervägt att införa byrårotation. Men nu blir det inte så – USA säger nej tack till byrårotation!

Budskapet är enkelt och övertygande. Valet av tidpunkt för byte av revisionsbyrå måste vara upp till varje företag att besluta om utifrån omvärldsfaktorer eller företagets interna situation. Allt annat är en inskränkning i ägarnas rådighet över företagen. Jag vill också påminna om att vi i Sverige har en naturlig byrårotation om ca 7 år i de största företagen, men det är stor skillnad på frihet och tvång.

Det saknas dessutom analyser eller internationella erfarenheter som visar att byrårotation stärker revisorns opartiskhet och självständighet eller ökar konkurrensen avseende revision i marknadssegmentet för stora företag. Tvärtom visar exemplet Italien att byrårotation leder till ökade marknadsandelar för de allra största byråerna. Ett sätt att lyfta frågan om revisorsvalet och revisorns opartiskhet och självständighet kan istället vara att förbättra transparensen, t.ex. genom uttalanden från valberedningen och/eller revisionsutskottet vid årsstämman.

Ja, fram till nu har byrårotation varit ett viktigt och närmast givet inslag i EU-paketet hos såväl EU-kommissionen som många EU-parlamentariker. Därför blir det intressant att se hur USAs ställningstagande kommer att påverka debatten och beslutsprocessen i Bryssel. Om det får jag återkomma.

Kommentera

Räkna med krig

Under våren kommer PCAOB till Sverige. Det är inte något nytt virus som är på gång. Nej, PCAOB svarar för tillsynen av revisorer i USA. Men myndigheten inspekterar även revisionen i utländska företag med koppling till amerikanska börser.

En stor delegation från PCAOB besökte nyligen ett av våra grannländer för att på plats kika (milt uttryckt) på revisionen. Och som de kikade. I två veckor genomlystes en revisionsbyrå och en handfull uppdrag.

Tro inte annat än att jag vill se en tuff tillsyn av revisorer, men den måste också vara relevant. Här ska ni få höra vad som hände i vårt grannland.

På ett uppdrag fick revisorn stark kritik för bristfällig granskning och dokumentation avseende prövning av nedskrivningsbehov (impairment test). Revisionsteamet hade inte dokumenterat hur riskerna för krig och en ny finanskris kunde påverka nedskrivningsbehovet. Oj oj oj!

Vid en sådan här granskning måste revisorn självfallet utmana företagets antaganden och göra en känslighetsanalys, men riskerna för krig och finanskris … Visserligen är krigsrisken på ropet genom rapporteringen från Folk och Försvar, men allvarligt talat: Är vi verkligen på rätt väg?

Tyvärr verkar det som om människan har drabbats av en övertro på reglering och dokumentation. Vad blir nästa steg? Att räkna på risken för att månen ramlar ner. Det har den inte gjort hittills, men det kan ju hända …

Det finns en linje mellan vad som är vettigt och vad som inte är vettigt. Den gränsen måste alltid försvaras så att det oumbärliga omdömet får plats.

7 kommentarer

Svenska modellen hotad

Den framgångsrika svenska modellen för bolagsstyrning hotas av regleringsivern i Bryssel. Det dystra budskapet förmedlade jag igår på IR-dagen 2012. Här följer ett sammandrag av mitt anförande ”Den svenska modellen – hur länge till?”

Den svenska bolagsstyrningen kännetecknas av en bra rollfördelning mellan de olika bolagsorganen (ägare, styrelse, VD och revisor). Ett utmärkande drag är möjligheten för ägarna att vara aktiva och ta ansvar, bl.a. genom arbetet i valberedningarna. Utrymmet för den svenska självregleringen bidrar också till ett ansvarsfullt agerande från ägarnas sida. Det är detta som ligger bakom att World Economic Forum (sid 408) även i år säger att Sverige är världsbäst på bolagsstyrning.

Varför ställer jag mig då frågan ”hur länge till?”. Jo, jag vill varna för en mycket stark regleringsvåg från Bryssel!

När förre kommissionären för inre marknaden, irländaren Charlie McCreevy, skulle avgå 2010 talade vi på FAR med en ledande tankesmedja i Bryssel som följer den politiska utvecklingen mycket ingående. En sak var man säker på – det skulle i vart fall inte kunna bli en fransk kommissionär för inre marknaden med tanke på den franska övertron på reglering. Det blev en fransk kommissionär.

Michel Barnier tillträdde och genast startade en översyn av allt och alla i ljuset av finanskrisen.

Visst ska man alltid utmana befintliga regelsystem, men regler löser inte allt. Det går inte att reglera fram förtroende, det måste finnas ett stort utrymme för ansvarsfullhet. Att ha effekter från finanskrisen som utgångspunkt för ny reglering är också vanskligt för ”bad cases make bad law”.

Låt mig exemplifiera regleringsivern med ett område som just nu processas i Bryssel, nämligen omdaningen av revisionen i noterade och finansiella företag. Här vill jag genast säga att jag hör till dem som vill att revisionen ska förändras för att bättre möta marknadens förväntningar, bl.a. genom en öppnare rapportering i revisionsberättelsen. Att revisorn ”bara” tillstyrker eller avstyrker uppfattas av många som alltför digitalt. Men det gäller att förändra genom rätt åtgärder …

Michel Barnier menade att revisorn inte hade skött sin uppgift. Revisorn hade inte hissat varningsflagg i de banker som gick omkull när finanskrisen slog till på hösten 2008. Så EU-kommissionen tog fram en s.k. grönbok om revision. Den kom i oktober 2010 och innehöll en del spännande tankar om en ny och utvecklad revisorsroll. Revisorn skulle granska företagens sociala ansvarstagande och framtidsorienterad information. Men, sedan kom det skarpa förslagspaketet i november förra året. Vi kan snart fira årsdagen, men jag tror inte att någon gör det. Jag har inte mött någon som gillar förslagspaketet, inte ens författarna bakom det verkar vara särskilt nöjda.

Istället för innovativa förslag om en ny revisorsroll kom paketet att fokusera på konkurrens- och oberoendefrågor. Några exempel på sådana förslag är byrårotation efter 6 år, rådgivningsförbud och begränsning av tillkommande granskning av exempelvis delårsbokslut genom ett tak motsvarande 10 % av ordinarie revisionsarvode. Vidare föreslås en ytterst komplex revisionsberättelse på max 10 000 tecken – utan blanksteg! Sedan upphöjs revisionsutskottet till ett femte bolagsorgan, för det blir i praktiken utskottet som utser och utvärderar revisorn.

Ägarna finns inte i paketet. Det är en ägarlös värld, långt från den svenska modellen där ägarna har rådighet över företagen.

Och kostnaderna överstiger nyttan. Jag var i USA för en tid sedan och besökte bl.a. SEC och PCAOB, och de är – hör och häpna – inte intresserade av att följa med i den här regleringsvågen. Jag är därför rädd att detta, tillsammans med andra EU-regler kring bolagsstyrning som väntar runt hörnet, sänker konkurrenskraften för de europeiska och därmed de svenska företagen. Och vi får ingen möjlighet att skruva till det så att det passar svensk miljö och tradition, för det mesta är tänkt att regleras genom en tvingande förordning.

Med tanke på debattartikeln i DI om det önskvärda i fler börsnoteringar måste vi fråga oss: Främjar Michel Barniers politik den saken?

Processen om revisionspaketet är nu inne i ett avgörande skede. Aktiviteten och kreativiteten hos de 754 EU-parlamentarikerna är hög. Många gör goda insatser för att det ska sluta väl, andra vill skapa regler som blir omöjliga att tillämpa i praktiken.

Jag är ledsen, men jag tvingas måla upp en dyster bild av regleringsivern inom EU.

Det var desto trevligare att förra veckan besöka Sydafrika – där sjuder det av utvecklingslust, inte regleringsiver. Sydafrika toppar för övrigt World Economic Forums rating när det gäller redovisning och revision med Sverige på andra plats. Sydafrika har redan infört ”Integrated reporting” eller integrerad rapportering i de noterade företagen, och nu sprider det sig till de mindre. Rapporteringen innehåller då inte bara finansiell information utan också en presentation av företagets sociala ansvarstagande och hållbarhetsarbete – ”the whole story”. Det är principbaserat, inte detaljstyrt. Och alla jublar.

Om vi ska kunna jubla över regelutvecklingen inom EU krävs ett uppvaknanade. De svenska företagen måste delta i matchen och säga vad de tycker.

Tack!

Kommentera

Sida 1 av 4

Powered by lovecraft Anders Norén