Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Per Johansson

Utmärkt att revisionens ställning stärks

Idag skriver Revisorsnämndens chef, Per Johansson, på DI Debatt under rubriken ”Så ska revisionen stärkas”.

Jag är mycket positiv till Revisorsnämndens initiativ och förslag. Många av förslagen har också funnits på FAR:s önskelista under en tid. Jag tänker bland annat på behoven av att se över utbildningskraven och att skydda titeln ”revisor” respektive begreppet ”revision”. Vem som helst ska inte få kalla sig revisor. Det är också hög tid att modernisera revisionen i kommunerna. För det måste finnas en tydlig gemensam nämnare i god revisors- och revisionssed. Därför är det också angeläget att få till ett enhetligt system för tillsyn över allt vad revision heter. Att Per Johansson och Revisorsnämnden dessutom vill medverka till att ta bort onödiga särsvenska regler för revision är välkommet.

Jag ser mycket fram emot ett fortsatt samtal om att stärka revisionens ställning i Sverige.

Gyllene tillfälle för RN att se över sina processer

Det började med jag för en tid sedan ställde tre frågor till Revisorsnämnden (RN):

1. Vad krävs för att RN ska avgränsa sin utredning till sådant som har stor betydelse för revisionens intressenter?
2. Hur ser RN på möjligheten att markant minska handläggningstiden för disciplinärenden?
3. Är varning normal påföljd eller uttryck för allvarliga brister?

RNs nye chef Per Johansson svarade sedan snabbt i Balans. Och nu har jag skrivit en replik:

Jag är tacksam för Per Johanssons svar på mina frågor till Revisorsnämnden (RN), men jag finner ändå anledning att här komma med en replik.

Det är positivt att Per Johansson pekar på ”förbättringsmöjligheter” när det gäller RNs möjligheter att fokusera utredningar mot väsentliga riskområden. För att markant minska handläggningstiden för disciplinärenden är jag emellertid fortfarande övertygad om att RN, precis som revisorn som är föremål för tillsynen, måste våga göra avgränsningar.

Per Johansson bekräftar i sitt svar att normalpåföljden vid tillsynsärenden är att revisorn meddelas en varning. Statistiken talar samma språk samtidigt som en bokstavstolkning av revisorslagen också leder till den slutsatsen. Omvärlden – och säkert många i branschen – lever nog i en annan uppfattning, nämligen att varning är uttryck för en allvarlig påföljd. Som jag skrev i mitt förra inlägg bottnar detta sannolikt i att RN alltid motiverar varningen med att revisorn har åsidosatt sina skyldigheter som revisor och att bristerna är allvarliga. Det låter mycket allvarligt i mina öron och inte alls som en normalpåföljd.

Införandet av EUs revisionspaket innebär ett gyllene tillfälle att tänka nytt beträffande RNs disciplinära verksamhet, särskilt som EU-reglerna medför nya disciplinära åtgärder (tidsbegränsade förbud att utöva revisionsverksamhet och sanktionsavgifter). Jag noterar också att regeringen i författningskommentarerna till revisionspaketet anger hur RN ska bedöma överträdelser från revisorns sida. Bland annat heter det att ”… överträdelser av regler som har central betydelse för revisionsverksamheten är allvarligare än överträdelser av regler av formaliakaraktär som i det enskilda fallet inte har påverkat den finansiella rapporteringens tillförlitlighet”. Regeringen slår också fast att överträdelser som avser revision av företag av allmänt intresse anses allvarligare än överträdelser rörande revision av andra företag, något som redan är praxis i RNs beslut.

Mot bakgrund av ovanstående bör RN, menar jag, ompröva hur de disciplinära åtgärderna tillämpas. Det bör till exempel utredas vilken påföljd som ska utgöra normalpåföljd. Det borde vara erinran snarare än – som nu – varning. Jag inser att detta kan förutsätta ändringar i lagtexten. En alternativ lösning kan vara att införa en helt ny trappa som möjliggör en bättre nyansering av besluten. Trappan skulle kunna innehålla följande steg: kritik – allvarlig kritik – varning – upphävande.

Vid en sådan översyn bör man även fundera över processen kring anmälan av en revisor. Från norr till söder i vårt avlånga land hör jag hur revisorer plågas av uppenbara okynnesanmälningar som till råga på allt är anonyma. Det ska vara enkelt att göra en anmälan, men med hänsyn till den resursåtgång och det lidande som varje anmälan innebär måste något göras. En anmälan av en revisor ska självfallet inte kunna vara anonym, i vart fall inte visavi RN. Dessutom bör en avgift utgå för att stävja rena okynnesanmälningar.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén