Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Prosolvia Sida 3 av 6

HD släcker branden

Att det var på skärtorsdagen som Högsta domstolen (HD) meddelade sitt beslut i BDO-målet bidrog säkert till att domen inte föranledde så stora rubriker. Men den förtjänar uppmärksamhet, inte bara för HDs resonemang i själva BDO-caset utan också för hänvisningen till Landskronadomen om en mordbrand och därmed indirekt hovrättsdomen från augusti 2013 rörande Prosolvia.

Texten i HD-domen är ganska så kompakt, men jag vill uppmuntra till läsning och särskilt av sidan 17. För när HD refererar till ”rättsfallet Landskronabranden” och sedan skriver ”När det som här gäller en kausalitetsprövning med anledning av en oaktsam revision är situationen annorlunda” banar HD väg för en mer balanserad syn på revisorns ansvar. Det handlar bland annat om vilka krav som måste ställas på orsakssambandet mellan en oaktsam revision och en uppkommen skada.

Det återstår att göra en djupare analys av hur domen påverkar skadeståndspraxis, men jag gör redan bedömningen att HD nu släcker mycket av den förhöjda oro som Prosolviadomen medförde för revisorer men också för andra bolagsorgan och aktörer.

Ansvar måste alltid kunna utkrävas. Och en revisor måste självfallet stå för sin del av en skada, men ingen vinner på en skadeståndspraxis präglad av rättsosäkerhet och orimliga risker. Jag välkomnar därför den nya HD-domen men också att regeringen vill se över ansvarsreglerna för revisorn.

Nu ska hela paketet implementeras

Regeringen har utsett justitierådet Kristina Ståhl att leda utredningen om hur EUs revisionspaket ska implementeras. Regelpaketet tar främst sikte på revision i börsnoterade och finansiella företag. Uppdraget, som ska redovisas senast 1 april 2015, finns sammanfattat i ett kommittédirektiv.

Jag noterar att utredningen särskilt ska överväga revisorns opartiskhet och självständighet i finansiella företag. Tuffare regler för byrårotation nämns här som en möjlighet. Annars är regeringens ambition att de svenska reglerna inte ska bli strängare än vad som följer av EU-reglerna. Det är bra. Vidare ska den svenska modellen för bolagsstyrning värnas och möjligheten till självreglering tillvaratas. Det är också bra, och något som FAR har tryckt på i processen.

Jag välkomnar även att utredningen ska överväga om ansvarsfördelningen mellan styrelse, vd och revisor bör förtydligas. Bakgrunden uppges vara att revisionsberättelsen nu får ett utökat innehåll. Revisorn ska nämligen flagga upp för de mest betydande riskerna för fel i företagets rapportering. Debatten i spåren av bl.a. Prosolvia-fallet finns naturligtvis också med i bilden.

Regelpaketet innehåller sammanlagt ett 100-tal artiklar. Det är med andra ord ett mycket omfattande och komplext utredningsuppdrag som Kristina Ståhl nu tar sig an. FAR kommer självfallet att bidra konstruktivt till lösningar som passar den svenska miljön.

Prosolvia driver översyn av ansvar

Härom dagen diskuterade advokaten Carl Svernlöv, Baker & McKenzie, och jag Prosolvia-domen med Aktiespararnas bolagsbevakare.

Carl konstaterade i sin pedagogiska genomgång att hovrättens åberopande av den s.k. Landskrona-domen blev avgörande för utgången. Eller för att citera Carl: Det var då katten kom ur påsen!

Bolagsbevakarna hade många kritiska kommentarer till Prosolvia-domen, allt från den orimliga dröjsmålsräntan till det för högt beräknade skadebeloppet som inte alls beaktade styrelsens ansvar. Men som sagt, det var tillämpningen av underlåtenhet och bevislättnad i Landskrona-domen som banade väg för hovrättens beslut.

Mörkt och otäckt när Prosolviadomen diskuteras.

Mörkt och otäckt när Prosolviadomen diskuteras.

Det var vidare symptomatiskt att lamporna i rummet slocknade när vi kom in på möjliga konsekvenser av Prosolvia- och Landskrona-domarna. För det finns – trots kritiken från många håll – en stor risk att kärande i andra mål kommer att åberopa nämnda domar.

Jag uttalade här förhoppningen att ”nästa case” kan styra svensk skadeståndspraxis åt rätt håll. Men detta är alldeles för allvarliga saker för att vi ska förlita oss på fromma förhoppningar. Regeringen måste därför se över ansvarsreglerna. Vid en sådan översyn behöver räntelagens regler för dröjsmålsränta vid långa processer samtidigt anpassas till en rimligare nivå.

Ofta blir det så tyst när ansvar kommer på tal. Men jag hoppas ändå på en konstruktiv debatt om de viktiga ansvarsfrågorna!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén