Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: PwC

Brister och fel i 3:12-förslaget

Nuvarande 3:12-regler är väl generösa och behöver ändras, men riksdagen måste naturligtvis kunna fatta sitt beslut utifrån ett korrekt beslutsunderlag.

I en skrivelse till skatteutskottet visar Svenskt Näringsliv nu på rena felaktigheter i det beslutsunderlag som regeringen har lagt fram för riksdagen. Bland annat är uppgifterna om antalet företag som berörs av 4%-tröskeln felaktiga. Så får det inte vara. Vidare framkommer, precis som FAR noterade i arbetet med sitt alternativa förslag, att merparten av de träffade delägarna återfinns i relativt små företag och alltså inte i de större tjänsteföretagen som varit regeringens måltavla. Dessutom påverkas fler branscher än de som regeringen har pekat ut. Mer än hälften av de anställda i drabbade företag finns i branscher som tillverkning, parti- och detaljhandel, byggverksamhet, transport, hälso- och sjukvård samt utbildning. Svenskt Näringsliv pekar också på att 4%-tröskeln medför att företag får försämrad konkurrenskraft, minskade expansionsmöjligheter och sämre förutsättningar att kunna rekrytera. Detta kan i sin tur framtvinga strukturförändringar som skulle vara till men för företagande, investeringar och sysselsättning i Sverige. Svenskt Näringsliv drar slutsatsen att bristerna är så stora att underlaget inte kan läggas till grund för lagstiftning, dvs. samma slutsats som lagrådet drog.

Redan när regeringens första förslag till nya 3:12-regler kom ställde sig många frågande till uppgifter och antaganden i finansdepartementets PM. Ett exempel är påståendet att 3:12-reglerna kommit att utnyttjas alltmer frekvent för att belöna duktiga medarbetare. I remissvaren från Sveriges Advokatsamfund och FAR kunde det motsatta utläsas, nämligen att andelen delägare bland advokat- och revisionsbyråer hade minskat.

När förslaget om krav på ägarandel om minst 4 % har kommit på tal har regeringen, genom finansminister Anders Borg, uttalat att det inte ligger något samhällsintresse i större tjänsteföretag. Det påståendet ifrågasätter jag starkt, och regeringens hållning går också tvärsemot vårens ESO-rapport som visade på betydelsen av att det finns en mångfald av företag för att uppnå hög sysselsättning på det lokala planet. Värt att notera är att de större revisionsbyråerna i Sverige även finns utanför storstäderna. Om vi tar exemplet PwC har firman globalt 776 kontor i 157 länder. Av de 776 kontoren finns 130 eller 17% i Sverige! Den svenska branschen är dessutom den största rekryteraren av nyutexaminerade ekonomer och anställer årligen två-tre tusen medarbetare, ofta tack vare närvaron till lokala högskolor och universitet. Sedan får vi inte glömma betydelsen av att svenska tjänsteföretag kan konkurrera med internationella aktörer. För det krävs tillgång till specialistkompetens, något som i sin tur ofta förutsätter viss storlek på företaget. Visst finns det här ett stort samhällsintresse.

Det minsta man kan begära är att skatteutskottet nu säkerställer att riksdagen får ett fullgott beslutsunderlag utan uppenbara brister och fel. Det förutsätter att:

  • alla felaktiga uppgifter och antaganden korrigeras
  • påverkan på växande företag och konkurrens klarläggs
  • samhällsintresset av större tjänsteföretag analyseras

Prosolvia fortsätter spöka

Idag har PwC och revisorn Nils Brehmer träffat en förlikning med konkursboet i Prosolvia. Förlikningen innebär att PwC ska betala 742,5 miljoner kronor.

Jag har stor förståelse för att PwC inte vill avvakta ett eventuellt prövningstillstånd från Högsta domstolen och ytterligare några års processande. Samtidigt är jag mycket bekymrad över att hovrättens dom i Prosolvia nu inte kommer att prövas. Risken är stor att Prosolvia fortsätter spöka och att hovrättsdomen blir vägledande för andra skadeståndsmål rörande revisorer förstås, men även i mål där styrelseledamöters och VDs ansvar prövas. Hovrättens sätt att bevilja bevislättnad kan ju också komma att tillämpas i skadeståndsmål utanför företagssfären.

Jag nämnde härom dagen för en professor i associationsrätt att Prosolvia har gett oss amerikanska skadeståndsnivåer. Hans respons var snabb och tydlig: ”Det är värre än i USA”.

Vad säger regeringen om detta? Vill vi verkligen ha en ny skadeståndspraxis? Eller måste lagstiftaren nu göra en översyn av ansvarsfrågorna? De frågorna ska jag ställa till statssekreteraren Magnus G. Graner vid justitiedepartementet när jag intervjuar honom på Branschdagarna nu på torsdag.

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén