Regeringen vill lindra effekterna av HD-domen i fallet Stjärnsmäll AB där bokföringsbrott utdömdes eftersom årsredovisningen hade upprättats för sent två år i rad. Men regeringen säger nu i sin lagrådsremiss att den inte är beredd att avkriminalisera försenad årsredovisning, utan åklagare ska kunna åtala företagare och styrelseledamöter om årsredovisningen har upprättats för sent. Vid ringa bokföringsbrott ska åtal bara få väckas om det är påkallat från allmän synpunkt.

Var går då gränsen för ringa bokföringsbrott, dvs. ”sent men inte för sent”? I lagrådsremissen hänvisas till Ekobrottsmyndighetens uppfattning att brottet kan bedömas som ringa om årsredovisningen har upprättats mindre än tre månader för sent. Justitieminister Beatrice Ask skriver i SvD att ”den företagare som i ett enskilt fall lämnar in sin årsredovisning upp till tre månader för sent i normalfallet inte kommer lagföras för förseningen”. Jag blir därför osäker på om gränsen går vid nio eller tio månader efter bokslutsdagen. Men det spelar kanske mindre roll, för gränsen kommer ändå att röra på sig i takt med ny rättspraxis.

Regeringens lösning skapar inte den tydlighet som krävs för att undanröja obehaglig rättsosäkerhet. För att få årsredovisningarna att skickas till Bolagsverket i tid är det dessutom mycket enklare och effektivare att istället tillämpa företagsbot. Ett annat sätt är att höja förseningsavgiften till Bolagsverket. Sådana åtgärder biter bättre men innebär inte att tusentals företagare görs till brottslingar.

Samtidigt säger regeringen att den gör ett omtag i förenklingsarbetet och sätter nya mål för regeljakten. Det är lovvärt, men för att visa att förenklingsglöden verkligen har tänts måste de aktuella förslagen om försenade årsredovisningar och bokföringsjäv omarbetas.

Det är sent – men inte för sent – för regeringen att ändra sig.