Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: rättssäkerhet (Sida 1 av 4)

Rättssäkerheten kräver nya ansvarsregler

Ännu en rysare är över. Så tänkte jag när Högsta domstolen nyligen valde att inte bevilja prövningstillstånd i Kraft & Kultur-målet. Beskedet innebär att Grant Thornton kan pusta ut efter 6 års processande för att undkomma ett skadestånd på 1,8 miljarder kronor. Då är det väl bara att gå vidare. Nej, det finns all anledning att diskutera dagens skadeståndspraxis, och fallet Kraft & Kultur kunde lika gärna ha slutat på annat sätt. Avsaknaden av röd tråd i domstolarnas bedömning innebär rättsosäkerhet och orimliga risker för styrelseledamöter, vd:ar och revisorer.

I augusti 2013 satte Hovrätten för Västra Sverige ner foten i Prosolvia-målet och dömde PwC och den ansvariga revisorn att betala ett skadestånd på drygt 2 miljarder kronor, varav ungefär halva beloppet var ränta. Alla blev överraskade, till och med konkursförvaltaren i Prosolvia som ju drev caset mot PwC. Det visade sig att hovrätten gett konkursboet betydande bevislättnad med hänvisning till en nyligen avkunnad HD-dom rörande mordbrand (Landskronadomen). På upploppet lät hovrätten sig alltså inspireras av en dom som dels inföll 15 år efter dramatiken i Prosolvia, dels avsåg ett annat rättsområde. Att hovrätten okritiskt godtog de fantasifulla beräkningarna av värdet på Prosolvia gjorde inte saken bättre.

Ett annat uppmärksammat case är HQ. Stockholms tingsrätt avgav två domar rörande HQ och HQ Bank. Domen i brottmålet i juni 2016 och domen i skadeståndsmålet i december 2017. När jag lägger dem bredvid varandra slås jag av hur skiftande samma tingsrätt bedömer förhållandena, inte minst redovisningen i HQ. Visserligen är det olika domare och beviskrav i de båda rättegångarna. Trots detta är det ändå anmärkningsvärt att bedömningarna blir så skilda. I brottmålet, där åtal hade väckts mot styrelseledamöter och revisorn, konstaterade tingsrätten att HQ:s redovisning i allt väsentligt följde regelverket. I skadeståndsmålet, med anspråk på 5 miljarder kronor inklusive ränta, var det annat ljud i skällan. De påstådda felvärderingarna av tradingportföljen uppgick i 2008 års bokslut till 131 miljoner kronor och året efter till 492 miljoner kronor. Alla som varit i närheten av IFRS och redovisning till verkligt värde vet att sådan precision inte är möjlig. Domstolen måste haft tillgång till analysverktyg av hittills okänt slag eller så visar detta, vilket är mer troligt, på det olyckliga mötet mellan redovisning och juridik.

Detta är några av de exempel som understryker behovet av en genomgripande översyn av reglerna för skadestånd. Ansvar ska absolut kunna utkrävas, men det måste ske på ett rättssäkert sätt.

Mot bakgrund av de allt högre värdena och åtföljande risker i dagens affärsmiljö måste beloppsbegränsningar införas. Ett alternativ är proportionellt ansvar som utgår från den roll respektive bolagsorgan ska ha. Här är den internationella debatten om en breddning av revisorsrollen av stort intresse.

Det är också hög tid att anpassa reglerna för dröjsmålsränta vid långa processer. En delkomponent på åtta procent är inte relevant i en miljö med minusränta.

Vid översynen bör även möjligheten till expertdomstolar övervägas. För att döma i snåriga ekonomiska mål krävs kompetens.

För lärandet i näringsliv och samhälle är det vidare angeläget att de rättsliga processerna snabbas upp. Att revisorn i Prosolvia fick ägna 15 år åt att försvara sig är ovärdigt ett rättssamhälle.

Inlägget är ursprungligen publicerat som debattartikel på Realtid

Kommentera

Fritt fram för en HQ-kommission

Högsta domstolen har nu satt punkt för turerna kring HQ. Men vad lärde vi oss av ”skandalen”?

Att det rättsliga efterspelet blev kliniskt rent från fällande domar bekräftar enligt min mening att Finansinspektionen (FI) inte hade grund för att stänga HQ Bank. Mycket talar för att det passade FI:s nya generaldirektör Martin Andersson och den tillträdande finansmarknadsministern Peter Norman att nyttja HQ Bank för att statuera ett exempel. Banken var ett lämpligt offer, varken för liten eller för stor, och några kännbara reaktioner på marknaden skulle det inte bli tal om.

Mot denna bakgrund upprepar jag envist kravet på en HQ-kommission, och nu utgör de rättsliga processerna inte längre ett hinder. Förutom att granska FI:s HQ-beslut bör kommissionen belysa hur rättssäkerheten påverkas av att FI sitter på många stolar – som normgivare, åklagare och domare, allt på samma gång. Kommissionen bör även uppmärksamma ansvarsfrågor, bland annat med utgångspunkt i domstolens obegripliga skrivningar i civilmålet. Det saknas för närvarande en röd tråd vid prövning av skadeståndsansvar och det är allt annat än bra för rättssäkerheten. Förutsättningarna för att redovisa finansiella instrument till verkligt värde är en annan given frågeställning.

För ett år sedan anslöt Aktiespararna till mitt krav på en HQ-kommission. Det är utmärkt, för vi har inte råd att slösa bort en så omdebatterad ”skandal”. Vi måste kunna dra lärdomar av HQ-fallet, vi är skyldiga oss själva en HQ-kommission.

5 kommentarer

Skatteförslaget skadar Sverige

Det var i juni som Företagsskattekommittén (utredningen) lämnade sitt slutbetänkande Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och stabilitet. Möjligen bidrog den varma sommaren och valrörelsen till att det omvälvande förslaget inte blev föremål för så mycket debatt och uppmärksamhet som det förtjänar.

Bland annat föreslås att negativa finansnetton inte ska vara avdragsgilla. Istället ska företag med skattemässig vinst kunna göra ett s. k. finansieringsavdrag som uppgår till 25 % av inkomsten. Den effektiva skattesatsen går därmed ”modellmässigt” ner till 16,5 %. Utredningen föreslår en mycket vid definition av begreppet finansnetto. I detta ska det inte bara ingå bankräntor och liknande utan även finansiella instrument, räntedelar på leasingsavgifter m.m. Förslaget innebär att de nya bestämmelserna träder i kraft 1 januari 2016.

FAR avstyrker med eftertryck utredningens förslag. Jag kan faktiskt inte påminna mig att vi någonsin har kritiserat ett förslag så mycket som vi gör i vårt remissvar. Men det är med all rätt, för förslaget är alldeles för komplicerat.

Det kommer inte att vara möjligt för företag att med rimlig ansträngning och kostnad kunna tillämpa reglerna. Alla försök till förenklingar på senare tid äts här upp i ett enda nafs, och det är närmast tragikomiskt att ”effektivitet” finns med i namnet på betänkandet.

Förslaget kan till och med strida mot grundlagen då definitionen av finansiellt instrument föreslås följa redovisningen istället för särskilda skatteregler. Vanligtvis påverkar redovisningen beskattningen endast vad gäller periodiseringar, men enligt förslaget ska redovisningsnormerna delvis bestämma vad som är avdragsgillt och inte. Enligt FAR är detta mycket olämpligt då redovisningen har andra syften än att ligga till grund för beskattning. Dessutom beslutas redovisningsnormerna till stor del bortom riksdagens räckvidd, och det är här problematiken kring grundlagen uppstår.

Utredningen konstaterar att förslaget innebär en kraftig skatteskärpning för fastighetsbranschen. Förslagets effekter på fastighetspriser och bostadsbyggande analyseras dock inte. Detta är en allvarlig brist. Överhuvudtaget är jag orolig för hur förslaget kommer att slå mot investeringar och tillväxt när avdragsrätten för räntor förloras. Det enda vi vet är att skatteregler alltid har en stor påverkan på beteendet.

Vidare föreslås en särskild schablonskatt för banker och försäkringsbolag. Skatter för särskilda branscher måste undvikas om det inte finns mycket starka skäl. De skäl som utredningen framför är inte tillräckligt starka för en särreglering. Och det är sådana här tendenser som visar på behovet av en genomgripande skattereform. Ropen efter en skattereform har för övrigt skallat länge nu, och vid en sådan översyn måste självfallet ägarbeskattningen också omfattas.

FAR är även mycket kritisk till att reformen delvis ska finansieras genom att alla underskottsavdrag ska halveras per 31 december 2015. Ett sådant förslag medför, om det genomförs, stora svårigheter för företagen och skulle allvarligt skada Sveriges anseende som investeringsland. Rättssäkerhet och förutsebarhet är A och O för förtroendet för ett skattesystem.

Finforum 26 november kommer Rickard Eriksson, en av sekreterarna i utredningen, att kommentera förslaget och de överväganden som ligger bakom. Jag är osäker på om det kommer att lugna mig. Tvärtom är det viktigt att diskussionen fortsätter.

Vad tycker du om utredningens förslag?

Kommentera

Sida 1 av 4

Powered by lovecraft Anders Norén