Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: revisorns ansvar Sida 2 av 3

HD sätter gränser för revisorns ansvar

Under lång tid har vi väntat på hur Högsta domstolen (HD) skulle bedöma räckvidden för revisorns ansvar i det s.k. BDO-målet. Idag kom beslutet.

HD konstaterar att revisorns granskning av en årsredovisning kan skydda den som lägger årsredovisningen till grund för ett affärsbeslut. En sådan tillit till granskningen är befogad om årsredovisningen utgör en väsentlig del av ett beslutsunderlag. Däremot, menar HD, är en genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet i allmänhet otillräckligt för att en revisor ska kunna hållas skadeståndsansvarig. För skadeståndsansvar krävs också att det finns ett orsakssamband mellan revisorns oaktsamhet och en skada.

HD finner i BDO-målet att det, med hänsyn till omständigheterna, inte kan antas att beslutet om att delta i en apportemission skulle ha blivit ett annat om årsredovisningen hade varit riktig i påtalade avseenden. Årsredovisningen har således inte haft relevans för det aktuella affärsbeslutet. Revisorn och revisionsbyrån BDO är dämed inte skyldiga att betala skadestånd.

Min kommentar är att en revisor självfallet ska stå för sin del av en skada, men det förutsätter – precis som HD skriver – att det finns ett orsakssamband mellan påstådd oaktsamhet från revisorns sida och skadan. Ett sådant orsakssamband saknas i BDO-målet. Sedan är det naturligtvis glädjande att HD, i spåren av Prosolviadomen, nu sätter gränser för revisorns ansvar.

Sliding Doors i Prosolvia

Du har kanske sett filmen Sliding Doors som visar hur olika livet blir beroende på om huvudpersonen hinner med eller missar sitt tåg. När jag läste hovrättsdomen om Prosolvia var det omöjligt att inte göra en koppling till filmen.

Advokaten Carl Svernlöv, Baker & McKenzie, och jag har skrivit en artikel i Ackordscentralen Nyheter nr 3 2013 på sid. 6-7. Artikeln heter förstås ”Sliding Doors i Prosolvia” och återfinns även på far.se. I artikeln pekar vi på hovrättens resonemang om hur revisorns agerande påverkade förloppet i Prosolvia. Om revisorn hade sagt si eller så hade – enligt domstolen – Prosolvia också agerat annorlunda. Därigenom hade Prosolvia inte bara kunnat undvika förtroendekrisen som ledde till konkursen, utan verksamheten hade blommat ut och funnits än idag …

Prosolvia är på allvar, trots förlikningen mellan PwC och konkursboet. I artikeln tar vi därför upp några tänkbara konsekvenser av hovrättsdomen. För egen del tror jag att utfallet i nästa liknande case blir avgörande för utvecklingen av svensk skadeståndspraxis.

För den som vill läsa mer om Prosolvia vill jag tipsa om debatten på www.tidningenbalans.se – särskilt f.d. justitierådet Bo Svenssons artikel ”Prosolviadomen ökar risken för många” och Carl Svernlövs analys av Prosolviadomen och det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret.

Hur tänker du kring Prosolvia?

Mordbrand i Prosolvia?

Idag skriver FARs chefsjurist Helene Agélii och jag på DI Debatt om Prosolviadomen som – om den vinner laga kraft – i ett slag förändrar revisorns roll, uppdrag och ansvar. Men det stannar inte där, domen öppnar dammluckorna i svensk skadeståndspraxis. Och det är fler än revisorer som nu måste se om sitt hus.

Prosolviadomen är speciell genom att hovrätten har gett konkursboet betydande bevislättnad. Till att börja med gäller det orsakssambandet mellan den påstådda oaktsamheten från revisorn och skadan som uppkom när Prosolvia gick i konkurs. Här åberopar hovrätten en dom från Högsta domstolen (HD) tidigare i år om en mordbrandsbenägen 13-årig flicka som var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. HD ansåg att socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan medförde ett skadeståndsansvar.

Partsförhållandena och omständigheterna i HD-domen skiljer sig – minst sagt – avsevärt från Prosolviaärendet. Men likväl jämställer hovrätten i sin bedömning styrelsen i Prosolvia med en mordbrandsbenägen 13-åring och revisorerna med en handfallen socialnämnd.

Hovrätten har även beviljat bevislättnad vid beräkning av skadebeloppet. Revisionsbyrån och revisorn ska ersätta, inte bara bristen i konkursboet, utan även ett rörelsevärde beräknat utifrån Prosolvias förväntade utveckling för det fall revisorn inte hade varit oaktsam. Hovrättens beräkning leder till skadeståndsanspråk som är helt främmande för svensk rättspraxis. Och vi måste komma ihåg att Prosolvia var ett litet börsföretag.

Prosolviadomen sätter också fokus på ansvarsfördelningen mellan styrelse och revisor. En revisor ska självfallet stå för sin del av en skada, men den ojämlika betalningsförmågan hos styrelseledamöter utan omfattande ansvarsförsäkringar och en revisor/revisionsbyrå med lagstadgad skyldighet att ha ett fullgott försäkringsskydd leder till ett ”deep pocket syndrome” – den som har pengar får betala. I praktiken omkullkastas därmed den roll- och ansvarsfördelning som aktiebolagslagen stipulerar.

Från FARs sida sätter vi nu stort hopp till att HD vill pröva principfrågorna i Prosolviafallet. Om så inte sker måste regering och riksdag snabbt göra en översyn av de för näringslivet så avgörande ansvarsfrågorna.

Läs hela artikeln här.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén