Vem får kalla sig brandman eller polis? Eller läkare eller präst?

Vem får kalla sig revisor? Förra veckan presenterade Konstitutionsutskottet (KU) sitt förslag till nya riksrevisorer. Ingen av dem är revisor.

Uppmärksamheten kring Riksrevisionen förra året handlade bland annat om bristande revisorsetik. Det är ett starkt skäl till att åtminstone en av de tre riksrevisorerna borde ha en bakgrund som yrkesrevisor. Att gedigen kunskap om och erfarenhet av revision saknas hos ledningen i en myndighet – vars uppgift är revision – kan jag bara inte förstå. Det måste rimligen vara en allvarlig brist i själva ledningsuppgiften inom myndigheten men även i det internationella arbetet för professionens utveckling och status. KU har kanske inte klart för sig att revisor är en profession.

Men det är inte bara hos Riksrevisionen jag saknar revisorer. Det finns fler sammanhang där jag menar att den som utger sig för att vara revisor också borde vara det. Jag tänker bland annat på ekonomiska föreningar där i stort sett vem som helst får vara revisor i ganska så stora föreningar. Redovisningen kan här vara väl så komplex, för att inte tala om de delikata frågorna om ansvarsfrihet. Frågan om revisionen i ekonomiska föreningar ligger just nu hos regeringen och den måste få ett bra svar.

Det är ingen hemlighet att jag också har bekymmer med revisionen i kommunerna. Är det verkligen meningsfullt att politiker granskar politiker? Revisionsberättelsen avseende kommunens finansiella rapportering borde självklart bara få undertecknas av yrkesrevisorer under Revisorsnämndens tillsyn.  Även här har regeringen bollen.

Det är dags att lyfta revisionen! Kan begreppen ”revisor” och ”revision” skyddas? Vad mer behöver göras?