Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: SEC (Sida 1 av 2)

Svenska modellen hotad

Den framgångsrika svenska modellen för bolagsstyrning hotas av regleringsivern i Bryssel. Det dystra budskapet förmedlade jag igår på IR-dagen 2012. Här följer ett sammandrag av mitt anförande ”Den svenska modellen – hur länge till?”

Den svenska bolagsstyrningen kännetecknas av en bra rollfördelning mellan de olika bolagsorganen (ägare, styrelse, VD och revisor). Ett utmärkande drag är möjligheten för ägarna att vara aktiva och ta ansvar, bl.a. genom arbetet i valberedningarna. Utrymmet för den svenska självregleringen bidrar också till ett ansvarsfullt agerande från ägarnas sida. Det är detta som ligger bakom att World Economic Forum (sid 408) även i år säger att Sverige är världsbäst på bolagsstyrning.

Varför ställer jag mig då frågan ”hur länge till?”. Jo, jag vill varna för en mycket stark regleringsvåg från Bryssel!

När förre kommissionären för inre marknaden, irländaren Charlie McCreevy, skulle avgå 2010 talade vi på FAR med en ledande tankesmedja i Bryssel som följer den politiska utvecklingen mycket ingående. En sak var man säker på – det skulle i vart fall inte kunna bli en fransk kommissionär för inre marknaden med tanke på den franska övertron på reglering. Det blev en fransk kommissionär.

Michel Barnier tillträdde och genast startade en översyn av allt och alla i ljuset av finanskrisen.

Visst ska man alltid utmana befintliga regelsystem, men regler löser inte allt. Det går inte att reglera fram förtroende, det måste finnas ett stort utrymme för ansvarsfullhet. Att ha effekter från finanskrisen som utgångspunkt för ny reglering är också vanskligt för ”bad cases make bad law”.

Låt mig exemplifiera regleringsivern med ett område som just nu processas i Bryssel, nämligen omdaningen av revisionen i noterade och finansiella företag. Här vill jag genast säga att jag hör till dem som vill att revisionen ska förändras för att bättre möta marknadens förväntningar, bl.a. genom en öppnare rapportering i revisionsberättelsen. Att revisorn ”bara” tillstyrker eller avstyrker uppfattas av många som alltför digitalt. Men det gäller att förändra genom rätt åtgärder …

Michel Barnier menade att revisorn inte hade skött sin uppgift. Revisorn hade inte hissat varningsflagg i de banker som gick omkull när finanskrisen slog till på hösten 2008. Så EU-kommissionen tog fram en s.k. grönbok om revision. Den kom i oktober 2010 och innehöll en del spännande tankar om en ny och utvecklad revisorsroll. Revisorn skulle granska företagens sociala ansvarstagande och framtidsorienterad information. Men, sedan kom det skarpa förslagspaketet i november förra året. Vi kan snart fira årsdagen, men jag tror inte att någon gör det. Jag har inte mött någon som gillar förslagspaketet, inte ens författarna bakom det verkar vara särskilt nöjda.

Istället för innovativa förslag om en ny revisorsroll kom paketet att fokusera på konkurrens- och oberoendefrågor. Några exempel på sådana förslag är byrårotation efter 6 år, rådgivningsförbud och begränsning av tillkommande granskning av exempelvis delårsbokslut genom ett tak motsvarande 10 % av ordinarie revisionsarvode. Vidare föreslås en ytterst komplex revisionsberättelse på max 10 000 tecken – utan blanksteg! Sedan upphöjs revisionsutskottet till ett femte bolagsorgan, för det blir i praktiken utskottet som utser och utvärderar revisorn.

Ägarna finns inte i paketet. Det är en ägarlös värld, långt från den svenska modellen där ägarna har rådighet över företagen.

Och kostnaderna överstiger nyttan. Jag var i USA för en tid sedan och besökte bl.a. SEC och PCAOB, och de är – hör och häpna – inte intresserade av att följa med i den här regleringsvågen. Jag är därför rädd att detta, tillsammans med andra EU-regler kring bolagsstyrning som väntar runt hörnet, sänker konkurrenskraften för de europeiska och därmed de svenska företagen. Och vi får ingen möjlighet att skruva till det så att det passar svensk miljö och tradition, för det mesta är tänkt att regleras genom en tvingande förordning.

Med tanke på debattartikeln i DI om det önskvärda i fler börsnoteringar måste vi fråga oss: Främjar Michel Barniers politik den saken?

Processen om revisionspaketet är nu inne i ett avgörande skede. Aktiviteten och kreativiteten hos de 754 EU-parlamentarikerna är hög. Många gör goda insatser för att det ska sluta väl, andra vill skapa regler som blir omöjliga att tillämpa i praktiken.

Jag är ledsen, men jag tvingas måla upp en dyster bild av regleringsivern inom EU.

Det var desto trevligare att förra veckan besöka Sydafrika – där sjuder det av utvecklingslust, inte regleringsiver. Sydafrika toppar för övrigt World Economic Forums rating när det gäller redovisning och revision med Sverige på andra plats. Sydafrika har redan infört ”Integrated reporting” eller integrerad rapportering i de noterade företagen, och nu sprider det sig till de mindre. Rapporteringen innehåller då inte bara finansiell information utan också en presentation av företagets sociala ansvarstagande och hållbarhetsarbete – ”the whole story”. Det är principbaserat, inte detaljstyrt. Och alla jublar.

Om vi ska kunna jubla över regelutvecklingen inom EU krävs ett uppvaknanade. De svenska företagen måste delta i matchen och säga vad de tycker.

Tack!

Kommentera

Maud Olofsson blev den första förenklaren

Dagens stora nyhet är att Maud Olofsson slutar som partiledare. I en intervju säger näringsministern att hon är den första ministern som minskat regelbördan för företagarna. Den första! Egentligen är det skrämmande. Varför är det så svårt att göra det enkelt?

Det ligger i sakens natur att politiker tar fram nya lagar och regler. Vad ska de annars göra? Ibland undrar jag om det som kommer från Bryssel är extra krångligt eftersom det är hela 27 medlemsstater som medverkar i EU:s beslutsprocesser.

Jag var idag hos Justitiedepartementet för att diskutera hur Sverige agerar med anledning av EU-kommissionens olika grönböcker, främst de om bolagsstyrning och revision. Några av förslagen i grönböckerna är väldigt långtgående och skulle driva kostnader för företagen. Hit hör förslagen om delad revision i börsbolag (Frankrike har det så) respektive tvingande rotation av revisionsbyråer (här är Italien förebilden). När jag besökte Washington D.C. för en månad sedan konstaterade jag att inte ens den amerikanska tillsynsmyndigheten SEC ser någon poäng med EU:s regleringsiver.

Nu pågår ett intensivt arbete i Bryssel. Det görs konsekvensanalyser och allt ska förankras. Jag blir inte överraskad om de slutliga politiska åtgärderna kommer att handla om annat än vad grönböckerna egentligen syftar till – att motverka nästa finanskris. Är den förresten redan här på grund av Greklands bekymmer?

Ja, Maud Olofsson blev den första ”förenklaren” men det finns sannerligen uppgifter för många fler ”förenklare”. Det var med den känslan jag lämnade mötet om grönböckerna.

Men nu ljusnar det. Vi som färdas på tåget lämnar regntunga skyar bakom oss. Göteborg nästa. Plötsligt känns allt lite enklare.

1 kommentar

Far ut i världen

Det finns mycket att smälta från resan till USA, men jag vill redan peka på några saker.

Efter att ha träffat SEC, PCAOB och CAQ samt ett antal revisionsföretag, konstaterar jag att det är mer som förenar än vad som skiljer oss åt. Jag är exempelvis överraskad av den positiva inställningen till global harmonisering av redovisning och revision. Och att USA visst kan tänka sig att tillämpa IFRS som ett principbaserat system, trots den amerikanska traditionen att klamra sig fast vid detaljregler för att kunna undgå krav på skadestånd. Men som någon sa, det kan ta en generation innan detta med principer sitter i allas ”mindset”.

Precis som i Europa handlar det också mycket om politik. Utvecklingen för amerikansk redovisning och revision påverkas i oväntat hög grad av vem som har makten på Capitol Hill. Sedan har alla, även myndigheter, behov av att synas och därför tas det initiativ som inte alltid gagnar strävan efter harmonisering.

Så till frågan som aldrig får ett övertygande svar: Är det bra att redovisa verkliga värden i balansräkningen? Det verkar oklart – även i USA – vem som har beställt detta. Några menar att finansanalytiker och investorer är de stora beställarna. Jag anser att den tesen måste utmanas, särskilt som upplysningar om verkligt värde kan lämnas på annat sätt.

Det heter att ”man ska gräva där man står”. Visst, men om man ibland ställer sig på nya platser ökar sannolikheten att finna guldkorn. Vi har funnit mycket guld i USA. Att vi dessutom fick tillfälle att diskutera våra ”findings” med IFACs globala ledning (Göran Tidström, President, och Ian Ball, CEO) var en extra krydda – se bilden.

Det är kul att vara med i matchen! Jag vill inte sitta på läktaren och titta på, jag vill heller inte vara en ”Monday morning quarterback”.

Trevlig helg!

2 kommentarer

Sida 1 av 2

Powered by lovecraft Anders Norén