Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: skadeståndsansvar (Sida 1 av 4)

Rättssäkerheten kräver nya ansvarsregler

Ännu en rysare är över. Så tänkte jag när Högsta domstolen nyligen valde att inte bevilja prövningstillstånd i Kraft & Kultur-målet. Beskedet innebär att Grant Thornton kan pusta ut efter 6 års processande för att undkomma ett skadestånd på 1,8 miljarder kronor. Då är det väl bara att gå vidare. Nej, det finns all anledning att diskutera dagens skadeståndspraxis, och fallet Kraft & Kultur kunde lika gärna ha slutat på annat sätt. Avsaknaden av röd tråd i domstolarnas bedömning innebär rättsosäkerhet och orimliga risker för styrelseledamöter, vd:ar och revisorer.

I augusti 2013 satte Hovrätten för Västra Sverige ner foten i Prosolvia-målet och dömde PwC och den ansvariga revisorn att betala ett skadestånd på drygt 2 miljarder kronor, varav ungefär halva beloppet var ränta. Alla blev överraskade, till och med konkursförvaltaren i Prosolvia som ju drev caset mot PwC. Det visade sig att hovrätten gett konkursboet betydande bevislättnad med hänvisning till en nyligen avkunnad HD-dom rörande mordbrand (Landskronadomen). På upploppet lät hovrätten sig alltså inspireras av en dom som dels inföll 15 år efter dramatiken i Prosolvia, dels avsåg ett annat rättsområde. Att hovrätten okritiskt godtog de fantasifulla beräkningarna av värdet på Prosolvia gjorde inte saken bättre.

Ett annat uppmärksammat case är HQ. Stockholms tingsrätt avgav två domar rörande HQ och HQ Bank. Domen i brottmålet i juni 2016 och domen i skadeståndsmålet i december 2017. När jag lägger dem bredvid varandra slås jag av hur skiftande samma tingsrätt bedömer förhållandena, inte minst redovisningen i HQ. Visserligen är det olika domare och beviskrav i de båda rättegångarna. Trots detta är det ändå anmärkningsvärt att bedömningarna blir så skilda. I brottmålet, där åtal hade väckts mot styrelseledamöter och revisorn, konstaterade tingsrätten att HQ:s redovisning i allt väsentligt följde regelverket. I skadeståndsmålet, med anspråk på 5 miljarder kronor inklusive ränta, var det annat ljud i skällan. De påstådda felvärderingarna av tradingportföljen uppgick i 2008 års bokslut till 131 miljoner kronor och året efter till 492 miljoner kronor. Alla som varit i närheten av IFRS och redovisning till verkligt värde vet att sådan precision inte är möjlig. Domstolen måste haft tillgång till analysverktyg av hittills okänt slag eller så visar detta, vilket är mer troligt, på det olyckliga mötet mellan redovisning och juridik.

Detta är några av de exempel som understryker behovet av en genomgripande översyn av reglerna för skadestånd. Ansvar ska absolut kunna utkrävas, men det måste ske på ett rättssäkert sätt.

Mot bakgrund av de allt högre värdena och åtföljande risker i dagens affärsmiljö måste beloppsbegränsningar införas. Ett alternativ är proportionellt ansvar som utgår från den roll respektive bolagsorgan ska ha. Här är den internationella debatten om en breddning av revisorsrollen av stort intresse.

Det är också hög tid att anpassa reglerna för dröjsmålsränta vid långa processer. En delkomponent på åtta procent är inte relevant i en miljö med minusränta.

Vid översynen bör även möjligheten till expertdomstolar övervägas. För att döma i snåriga ekonomiska mål krävs kompetens.

För lärandet i näringsliv och samhälle är det vidare angeläget att de rättsliga processerna snabbas upp. Att revisorn i Prosolvia fick ägna 15 år åt att försvara sig är ovärdigt ett rättssamhälle.

Inlägget är ursprungligen publicerat som debattartikel på Realtid

Kommentera

Fritt fram för en HQ-kommission

Högsta domstolen har nu satt punkt för turerna kring HQ. Men vad lärde vi oss av ”skandalen”?

Att det rättsliga efterspelet blev kliniskt rent från fällande domar bekräftar enligt min mening att Finansinspektionen (FI) inte hade grund för att stänga HQ Bank. Mycket talar för att det passade FI:s nya generaldirektör Martin Andersson och den tillträdande finansmarknadsministern Peter Norman att nyttja HQ Bank för att statuera ett exempel. Banken var ett lämpligt offer, varken för liten eller för stor, och några kännbara reaktioner på marknaden skulle det inte bli tal om.

Mot denna bakgrund upprepar jag envist kravet på en HQ-kommission, och nu utgör de rättsliga processerna inte längre ett hinder. Förutom att granska FI:s HQ-beslut bör kommissionen belysa hur rättssäkerheten påverkas av att FI sitter på många stolar – som normgivare, åklagare och domare, allt på samma gång. Kommissionen bör även uppmärksamma ansvarsfrågor, bland annat med utgångspunkt i domstolens obegripliga skrivningar i civilmålet. Det saknas för närvarande en röd tråd vid prövning av skadeståndsansvar och det är allt annat än bra för rättssäkerheten. Förutsättningarna för att redovisa finansiella instrument till verkligt värde är en annan given frågeställning.

För ett år sedan anslöt Aktiespararna till mitt krav på en HQ-kommission. Det är utmärkt, för vi har inte råd att slösa bort en så omdebatterad ”skandal”. Vi måste kunna dra lärdomar av HQ-fallet, vi är skyldiga oss själva en HQ-kommission.

5 kommentarer

Höga skadestånd tvingar fram ny lagstiftning

Idag överlämnade utredaren Kristina Ståhl sitt betänkande om revisorns skadeståndsansvar till justitieminister Morgan Johansson.

I betänkandet föreslås att revisorn och bolaget kan träffa avtal om ett tak för skadeståndsbelopp. Vidare föreslås att reglerna om jämkning förtydligas så att den avsedda ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen verkligen beaktas. Utredningen föreslår även att företag som avger bolagsstyrningsrapporter ska upplysa om ansvarsförsäkringar för styrelseledamöter och vd.

Jag menar att det är hög tid att vi i Sverige påbörjar anpassningen av ansvarsreglerna till en ny verklighet. Höga skadeståndsanspråk – samtidigt som revisorn i praktiken ensam får stå för skada som styrelse och vd egentligen ansvarar för – leder till orimliga konsekvenser. Det är därför positivt att utredningen bekräftar behovet av ändrad lagstiftning.

Eftersom lagstiftaren ställer krav på högkvalitativ revision har regering och riksdag även en skyldighet att ge branschen rimliga förutsättningar. För revisionens intressenter är det också avgörande att branschen kan behålla och attrahera personer med rätt kompetens. Utredningens förslag om ändrade regler är därför angelägna steg i rätt riktning.

1 kommentar

Sida 1 av 4

Powered by lovecraft Anders Norén