Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: Skatteverket Sida 1 av 7

Revisor stoppar bidragsfusk bättre än staten

Jakten på fusk och bedrägerier trappas upp efter åtgärdspaketen kopplade till Coronapandemin. Tillväxtverket ska få göra oanmälda besök hos företag som ansökt om stöd för korttidsarbete. Skatteverket, som lånat ut 100 handläggare för att stötta Tillväxtverket i kontrollarbetet, tillförs ytterligare resurser motsvarande 130 tjänster. Regeringen har vidare utsett tidigare rikspolischefen Stefan Strömberg till antifuskgeneral. Som utredare ska han löpande analysera risker för fusk och föreslå lämpliga lagstiftnings- och kontrollåtgärder. Därmed är hela kontrollapparaten på plats.

Men snälla, varför talar ingen om den viktigaste aktören? Den som har de rätta kompetenserna och insikterna, och som redan är på plats i stora delar av näringslivet. Jag talar om revisorn. Sedan mer än 20 år har revisorn krav på sig att rapportera och anmäla ekonomiska brott, däribland bedrägeri, så tidigt som vid lägsta misstankegraden. Om bolagets styrelse inte skyndsamt vidtar erforderliga åtgärder ska revisorn göra en anmälan till polis eller åklagare. Från tid till annan har revisorer kritiserats för att inte anmäla brott i förväntad omfattning. En förklaring har varit att revisorn inte träffat på brotten inom ramen för den ordinarie revisionen. Revisorn ska ju inte utföra ett detektivarbete. Men den här gången är det annorlunda.

I revisorns riskanalys för 2020 borde hanteringen och redovisningen av stödåtgärder, som korttidsarbete, vara ett viktigt område i många bolag och som därför måste följas upp i revisionen. Om revisorn då finner att exempelvis stöd för korttidsarbete utnyttjats på ett otillbörligt och bedrägligt sätt måste revisorn slå larm. Det är helt avgörande för revisionens relevans.

Sällan eller aldrig har landets revisorer fått en större möjlighet att bidra till samhällsnytta. Revisorn hjälper samtidigt enskilda bolag och näringslivet i stort att i en pressad situation kunna verka på en spelplan med sjysta regler. Stöden ska självklart gå till de bolag som är i störst behov, inte till den som försöker fiffla. Om revisorn inte medverkar till det blir förväntningsgapet ännu större och närmast omöjligt att sluta.

Nej, nu ska revisorn aktivt motverka, upptäcka och – om så krävs – anmäla ekonomiska brott. Det är dags för revisorn att träda fram ur skuggan och visa att de extra handläggarna på Tillväxtverket och Skatteverket inte behövs, inte ens någon antifuskgeneral.

Inlägget är även publicerat som krönika på Revisionsvärlden.se

Svenskt Näringsliv fel ute om ekobrott

Det är uppenbart att Svenskt Näringsliv blundar för utvecklingen avseende ekonomisk brottslighet. Tvärtom borde ett modernt och ansvarstagande näringsliv verka för att stävja ekobrott och annat fusk. Därför skriver jag den här artikeln på SvD.se:

Myndighet efter myndighet slår larm om konsekvenserna av den slopade revisionsplikten. Bolagsverket påtalar att kvaliteten på årsredovisningarna har gått ner. Samtidigt säger Ekobrottsmyndigheten att aktiebolag utan revisor används som brottsverktyg. Riksrevisionen är så bekymrad att myndigheten föreslår ett återinförande av revisionsplikten. Till bilden hör också att Sverige successivt halkar ner i Transparency Internationals korruptionsindex till en sjätteplats.

Häromdagen gjorde FAR-medlemmen Helena Adrian därför ett utspel om att införa obligatorisk förvaltningsrevision för att hjälpa företagen att göra rätt och samtidigt stävja ekonomisk brottslighet.

Som ett brev på posten kom Sofia Bildstein-Hagberg och Claes Norberg med en replik. När jag läser vad de båda företrädarna för Svenskt Näringsliv skriver blir jag riktigt orolig. Om det är någon organisation som på allvar borde driva kampanj och föreslå åtgärder mot allt vad ekobrott heter så är det väl just Svenskt Näringsliv. Den osunda konkurrens som uppstår när företag tillåts fuska är ju långsiktigt förödande för alla seriösa företag.

I stället avfärdar Sofia Bildstein-Hagberg och Claes Norberg revision som ett effektivt verktyg mot ekobrott. Det bottnar i bristande insikt om verkligheten. Det är sant att revision inte syftar till att leta efter fiffel, men revisorns blotta närvaro har en preventiv effekt. Till det kommer att revisorn följer upp hur styrelse och ledning säkerställer god intern kontroll i företaget, vilket i sin tur försvårar för den som umgås med skumma avsikter. Att revisorn inte anmäler särskilt många brott till Ekobrottsmyndigheten beror alltså på att de är sällsynta när revisorn är på plats.

Det finns säkert olika uppfattningar om det kloka i att ställa krav på förvaltningsrevision. Men något måste göras, och att som Sofia Bildstein-Hagberg och Claes Norberg endast sätta hoppet till att Skatteverket återupptar tidigare skatterevisioner är både fattigt och orealistiskt. I en alltmer digital värld prioriterar Skatteverket skrivbordskontroller framför besök ute på företagen. Och varför skulle Skatteverkets granskning av fullständig och riktig redovisning vara effektivare än revisorns?

När det sedan gäller de ständigt återkommande jämförelserna med andra länders gränsvärden för revisionsplikt är det en knepigare övning än man först tror. Det är till och med svårt att göra en relevant benchmarking med våra nordiska grannländer. Till exempel varierar myndigheters kontrollverksamhet. En annan, och väl, så viktig faktor i sammanhanget är att ambitionsnivån för ordning och reda ser olika ut. Jag har själv sett företrädare för utländska myndigheter rycka på axlarna åt bristfällig redovisning och fusk bland mindre företag. Vill vi också ha det så?

Jag blir ännu mer bekymrad när Svenskt Näringsliv refererar till rapporten från HUI Research som jämförde hur antalet anställda påverkades av revisionspliktens slopande 2010. Men att jämföra läget 2011 med det värsta krisåret i mannaminne, nämligen 2009, är inte seriöst. Självklart var allt bättre två år efter att näringslivet kippade efter andan.

Ett modernt och ansvarstagande näringsliv måste verka för att stävja ekobrott och annat fusk. Jag vill därför se mycket mer av sådana initiativ från Svenskt Näringsliv. Från FAR:s sida är vi alltid beredda att medverka till lösningar som säkerställer förtroende och effektivitet i näringslivet.

Ska svenska storföretag betala skatt i Sverige?

Skatteverket bedömer att svenska storföretag betalar 30-50 miljarder kronor mindre i skatt än de borde. SVT hävdar vid granskning att flera inte alls betalar skatt trots stora vinster. Företagen själva förklarar att de bara följer regelverken. Men vad är rätt skatt för företag?

Räntesnurror, skatteparadis och nolltaxering. Det är ord som alltför ofta förekommer i medias rapportering om våra storföretag. Även Skatteverket och EU-kommissionen hävdar att kryphål i lagstiftningen gör att vi förlorar miljarder i skatteintäkter, intäkter som behövs för att finansiera vår gemensamma välfärd – vård, skola och omsorg.

Vissa hävdar att trenden har vänt, att företagen upplever att det slår för hårt mot varumärket att inte betala bolagsskatt. En del ser det också som en CSR- eller hållbarhetsfråga att betala sin skatt. Men ändå hävdar Skatteverket att svenska storföretag betalar 30-50 miljarder kronor för lite i skatt. När kommer den siffran att vara nere på 0? Vad kan lagstiftaren göra? Eller ligger ansvaret enbart på näringslivet?

Det är detta vi ska diskutera vid FAR:s skatteseminarium i Almedalen 4 juli kl. 10.00. Välkommen!

Sida 1 av 7

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén