Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: styrelseansvar Sida 1 av 3

Nu ska hela paketet implementeras

Regeringen har utsett justitierådet Kristina Ståhl att leda utredningen om hur EUs revisionspaket ska implementeras. Regelpaketet tar främst sikte på revision i börsnoterade och finansiella företag. Uppdraget, som ska redovisas senast 1 april 2015, finns sammanfattat i ett kommittédirektiv.

Jag noterar att utredningen särskilt ska överväga revisorns opartiskhet och självständighet i finansiella företag. Tuffare regler för byrårotation nämns här som en möjlighet. Annars är regeringens ambition att de svenska reglerna inte ska bli strängare än vad som följer av EU-reglerna. Det är bra. Vidare ska den svenska modellen för bolagsstyrning värnas och möjligheten till självreglering tillvaratas. Det är också bra, och något som FAR har tryckt på i processen.

Jag välkomnar även att utredningen ska överväga om ansvarsfördelningen mellan styrelse, vd och revisor bör förtydligas. Bakgrunden uppges vara att revisionsberättelsen nu får ett utökat innehåll. Revisorn ska nämligen flagga upp för de mest betydande riskerna för fel i företagets rapportering. Debatten i spåren av bl.a. Prosolvia-fallet finns naturligtvis också med i bilden.

Regelpaketet innehåller sammanlagt ett 100-tal artiklar. Det är med andra ord ett mycket omfattande och komplext utredningsuppdrag som Kristina Ståhl nu tar sig an. FAR kommer självfallet att bidra konstruktivt till lösningar som passar den svenska miljön.

Två beslut från RN

Sent i fredags publicerade Revisorsnämnden (RN) beslut i två uppmärksammade fall: HQ respektive Kraft&Kultur.

Beslutet rörande HQ avser räkenskapsåret 2007 (det förra beslutet om HQ avsåg räkenskapsåren 2008-09). RN riktar ingen kritik mot revisorn utan avskriver ärendet. RN skriver bl.a. om tradingportföljen i HQ Bank att revisorn ”har haft rimligt stöd för sin bedömning att den metod som HQ Bank tillämpade var godtagbar enligt principen i redovisningsstandarden IAS 39 om redovisning till verkligt värde”.

Med tanke på att problematiken kring tradingportföljen var mindre 2007 är beslutet inte särskilt förvånande. Men samtidigt kan jag förstå om många undrar vad som egentligen hände i HQ. Jag har sagt det förr men upprepar det gärna: Regeringen borde tillsätta en HQ-kommission eftersom det har förekommit så många motstridiga uppgifter och bedömningar. Det är inte bra att den bild som först förmedlades inte överensstämmer med vad som sedan framkommer. Ytterst handlar det om förtroende och rättssäkerhet. Och om vi aldrig får en samlad bild av förloppet i HQ försvåras det angelägna lärandet i näringsliv och samhälle.

När det gäller beslutet i Kraft&Kultur får revisorn en varning. Revisorn har alltid ansvar för sin revision, men styrelsens ansvar för organisation, den interna kontrollen och redovisningen måste också belysas. Även om det inte är RNs uppgift att kommentera styrelseansvaret är den frågan central i det pågående skadeståndsmålet rörande Kraft&Kultur. I sitt beslut kommenterar RN ganska utförligt hur en revisor ska förhålla sig till information från företagsledningen. Det är intressant, för det är här som revisorers skeptiska inställning ofta sätts på prov. RN visar i något fall även på alternativa revisionsåtgärder. På det sättet kan beslutet bidra till lärandet i branschen.

Mordbrand i Prosolvia?

Idag skriver FARs chefsjurist Helene Agélii och jag på DI Debatt om Prosolviadomen som – om den vinner laga kraft – i ett slag förändrar revisorns roll, uppdrag och ansvar. Men det stannar inte där, domen öppnar dammluckorna i svensk skadeståndspraxis. Och det är fler än revisorer som nu måste se om sitt hus.

Prosolviadomen är speciell genom att hovrätten har gett konkursboet betydande bevislättnad. Till att börja med gäller det orsakssambandet mellan den påstådda oaktsamheten från revisorn och skadan som uppkom när Prosolvia gick i konkurs. Här åberopar hovrätten en dom från Högsta domstolen (HD) tidigare i år om en mordbrandsbenägen 13-årig flicka som var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon tillfälligt var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. HD ansåg att socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan medförde ett skadeståndsansvar.

Partsförhållandena och omständigheterna i HD-domen skiljer sig – minst sagt – avsevärt från Prosolviaärendet. Men likväl jämställer hovrätten i sin bedömning styrelsen i Prosolvia med en mordbrandsbenägen 13-åring och revisorerna med en handfallen socialnämnd.

Hovrätten har även beviljat bevislättnad vid beräkning av skadebeloppet. Revisionsbyrån och revisorn ska ersätta, inte bara bristen i konkursboet, utan även ett rörelsevärde beräknat utifrån Prosolvias förväntade utveckling för det fall revisorn inte hade varit oaktsam. Hovrättens beräkning leder till skadeståndsanspråk som är helt främmande för svensk rättspraxis. Och vi måste komma ihåg att Prosolvia var ett litet börsföretag.

Prosolviadomen sätter också fokus på ansvarsfördelningen mellan styrelse och revisor. En revisor ska självfallet stå för sin del av en skada, men den ojämlika betalningsförmågan hos styrelseledamöter utan omfattande ansvarsförsäkringar och en revisor/revisionsbyrå med lagstadgad skyldighet att ha ett fullgott försäkringsskydd leder till ett ”deep pocket syndrome” – den som har pengar får betala. I praktiken omkullkastas därmed den roll- och ansvarsfördelning som aktiebolagslagen stipulerar.

Från FARs sida sätter vi nu stort hopp till att HD vill pröva principfrågorna i Prosolviafallet. Om så inte sker måste regering och riksdag snabbt göra en översyn av de för näringslivet så avgörande ansvarsfrågorna.

Läs hela artikeln här.

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén