Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: think small first (Sida 1 av 2)

Sista chansen för global lösning på SME-revision

Vad skulle du säga om någon föreslog att alla företag, även de allra minsta, skulle tillämpa IFRS för sin redovisning? Jag tror du skulle svara att det vore en ovanligt korkad idé. Det finns ingen anledning för små företag att ha lika omfattande och komplex redovisning som de noterade bolagen.

Hur är det då med revisionen, har tjänsten anpassats till olika kundsegments behov? Nej! Revision ska utföras enligt globala standarder – ISA – oavsett om företaget är litet med okomplicerad verksamhet eller stort och komplext. Följaktligen måste revisorer i mindre företag använda standarder som designats utifrån förutsättningarna i stora företag. Det hjälper inte att ISA är tänkt att tillämpas som en principbaserad normgivning. Omfattningen på regelverket gör att det tvärtom uppfattas som regelstyrt. Och då blir ofta checklistor, snarare än det professionella omdömet, ledstjärnan i revisorns ängsliga strävan att få godkänt i kvalitetskontrollen eller överleva tillsynsmyndigheters och domstolars prövning.

Mantrat ”an audit is an audit” har länge kvävt möjligheten till förnyelse och marknadsanpassning av revisionstjänsten. Det har verkligen sett hopplöst ut, men undrens tid är inte förbi. Den globala standardsättaren för revision, IAASB, har äntligen publicerat ett ”Discussion Paper” om revisionen i ”Less Complex Entities” (LCEs) och dit hör typiskt sett mindre företag (SME). Till min glädje refererar IAASB till det nordiska initiativet (SASE) 2015. Att vi tog fram ett konkret förslag, som snabbt spreds över vår jord, har haft stor betydelse för att IAASB överhuvudtaget rört sig i frågan.

I nämnda ”Discussion Paper” nämns en ny standard för revision i mindre och okomplicerade företag som ett reellt alternativ. Det är utmärkt. Alternativen att omarbeta ISA eller ta fram en särskild vägledning tror jag inte på. För att optimera kvaliteten och revisionens relevans för de mindre företagen måste vi ”think small first”, och då är en särskild standard det givna alternativet.

Det ska bli mycket intressant att ta del av responsen på detta ”Discussion Paper”. Deadline för svar till IAASB är först 12 september 2019, men tiden går fort och därför bör alla med intresse i frågan börja snickra på sina svar. För detta är den bästa men dessvärre också sista chansen att få till en global lösning för revision i mindre företag. Det kokar av frustration på många håll, och IAASB:s långsamma processer gör att ett antal länder tvingas lansera egna lösningar. Belgien är ett aktuellt exempel.

FAR fick in 102 remissvar från byrånätverk, byråer och enskilda revisorer på utkastet till SASE, 15 kom från myndigheter och andra intressenter till revisionen. Jag hoppas att det svenska engagemanget är minst lika stort den här gången.

2 kommentarer

Det måste finnas en SME-gerilla

SmaforetagareHur effektiv är EU-lagstiftningen för SME-företag i Sverige? Det var rubriken för dagens utfrågning i EESK:s regi (Europeiska ekonomiska och sociala kommittén). Här följer mitt anförande inför den efterföljande debatten:

Jag vill dela med mig av några reflektioner från min tid på FAR, från 2004 fram till nu.
Först och främst vill jag slå fast att det är viktigt att alltid jobba med förenkling. Temat förenkling var mycket påtagligt i Bryssel och här i Stockholm fram till finanskrisen 2008. Sedan blev det fokus på reglering, och förenkling försvann nästan helt och hållet och har aldrig riktigt kommit tillbaka.
Men det blev inte bara reglering – jag vill hävda att det i många fall blev överreglering i spåren av finanskrisen. ”Bad cases make bad law”. Det finns också exempel på att de slutliga reglerna faktiskt motverkar det ursprungliga syftet med initiativet till lagstiftning. Och när reglerna väl är på plats är det närmast omöjligt att backa och förbättra dem eller för den delen även ta bort dem.
Detta är förstås bekymmersamt för de stora företagen som ofta är föremål för överregleringen, men det gör också att utrymmet att förenkla för de mindre företagen minskar.
Därför är det viktigt att det överallt finns en ”SME-gerilla” – finns det en sådan i EU-kommissionen?
”Think small first” borde för övrigt prägla all lagstiftning inom EU. Regler blir allra bäst om de byggs på stadig grund utifrån de små företagens förutsättningar. Att förenkla komplexa regler och anpassa dem till de mindre företagen är mycket svårare.
Sedan är det avgörande för regelutvecklingen i EU vem som är kommissionär för inre marknaden. Med Michel Barnier som kommissionär 2010-2014 blev det ett väldigt starkt fokus på reglering.
När nya EU-direktiv ska införas i Sverige, säkert också i andra länder, finns det en risk att nationella regler blir kvar. All kraft i utredningar och i regeringens beredning läggs på att anpassa den nationella lagstiftningen till EU-direktiven. Det finns inte tillräcklig tid och energi att samtidigt ta bort gamla och ibland obsoleta regler. Det blir dubbla regelsystem, det är tydligt i min bransch.
Jag vill nu nämna några exempel på EU-regler som är komplexa för mindre företag:
Moms är mycket besvärligt och kostsamt för små företag, och här kommer ju en stor andel av lagstiftningen från EU. Jag förstår behovet av harmonisering, att momsreglerna i olika länder i grunden ska vara lika. Men de måste vara lika enkla, inte lika svåra. Jag föreslog 2011 att vi skulle åka i ett momståg till Bryssel, med start i Kiruna och sedan genom hela Sverige och vidare ända fram till Bryssel för att protestera. Det var en person som ville följa med. Var finns kraften att förändra momsreglerna? Det är som att momsen går under radarn.

GDPR eller Dataskyddsförordningen – att skydda människors integritet är lovvärt, men reglerna är extremt komplexa, också för små företag, och jag har inte mött någon organisation som säger att man hinner bli klar till 25 maj då förordningen träder i kraft. Vem gjorde konsekvensanalysen?
Penningtvättslagen är ett annat exempel. Reglerna är egentligen skrivna för banker, men sedan har man i en överdriven ambition låtit detta smitta alla företag. Nu måste företagen anmäla vem som är verklig huvudman. Och revisorer, redovisningskonsulter och skatterådgivare måste anmäla vid misstanke om penningtvätt. Ett tydligt exempel på när kostnaden överstiger nyttan. Vem gjorde konsekvensanalysen?
På tal om konsekvensanalyser – de borde alltid tas fram av någon annan än den som lägger förslagen. Så är det inte idag. Dessutom borde man bygga in något slags lärande i EU:s beslutsprocesser, dvs. ordentliga utvärderingar av vilken påverkan reglerna fått i praktiken.

Jag vill avsluta med något positivt. Det går att påverka regelutvecklingen i Bryssel även för ett litet land som Sverige, men det förutsätter ett omfattande påverkansarbete. Det är också en styrka om det finns en samlad hållning från ett land. I fallet EU:s revisionspaket hade nästan alla svenska intressenter samma uppfattning och det gjorde stor skillnad för möjligheten att påverka.
Tack för att ni lyssnade!

2 kommentarer

Det blir enklare om man tänker litet först

Förhoppningsvis kommer de politiska partiernas uppladdning inför riksdagsvalet i september att innebära ny glöd i förenklingsarbetet. Det behövs, och engagemanget för att uppnå verklig förenkling måste vara starkt. För det är lättare att skapa nya regler än att förändra eller ta bort gamla.

I Storbritannien arbetar man efter principen att när en ny regel införs måste två gamla bort. Systemet kallas ”one in – two out”. På så sätt säkerställer man att nya regler är motiverade samtidigt som regelbördan hålls i schack. Det brittiska upplägget kan tjäna som förebild även för oss i Sverige. Den traditionella osthyvelmetoden räcker inte till, och med tanke på den strida strömmen av nya EU-regler tror jag att det nu krävs större och mer strukturella ingrepp. Låt mig nämna tre exempel.

Det heter ofta ”think small first”, det vill säga att man utformar regler först och främst utifrån de mindre företagens situation. Men det är nog få som på fullaste allvar menar att det har varit praxis. Nu dyker det upp en möjlighet att faktiskt tillämpa den arbetsmodellen. För när Sverige ska införa EU:s revisionspaket för företag av allmänt intresse – noterade och finansiella företag – får det stor påverkan på många lagar och regelsystem. Aktiebolagslagen hör dit. Jag tror uppriktigt att revisionspaketet kommer att förstöra aktiebolagslagen genom att den blir alltför komplex och svårtillgänglig. Mängden särregler och undantag kommer definitivt att minska läsbarheten. Och det är synd, för aktiebolagslagen sätter i mångt och mycket spelplanen för näringslivet.

Regering och riksdag bör därför på allvar överväga behovet av två aktiebolagslagar, en för mindre företag och en för större. Vi behöver inte gå längre än till Norge för att finna en sådan lösning. Förutom att själva lagtexten lättare kan anpassas ökar förutsättningarna för att storföretagsregler inte smittar ner och tynger villkoren för mindre företag. En uppdelning i två aktiebolagslagar kan säkert inspirera till att man även inom andra områden kan differentiera lagstiftningen.

Sedan är det dags att utnyttja den nya tekniken för att effektivisera flöden och öka tillgängligheten för finansiell information. Sverige var ju länge ett föregångsland på IT-sidan, men trots höga politiska ambitioner för samordning mellan myndigheter och grön IT är Sverige på efterkälken.

Ett antal myndigheter, bland annat Bolagsverket, SCB och Skatteverket har nyligen lämnat en gemensam rapport om hur man kan göra det enklare för företagen att lämna in uppgifter. I rapporten föreslås ett successivt införande av XBRL-formatet fram till år 2020.

Regeringen har också tagit ett steg i rätt riktning genom utredningen om hur företag ska kunna lämna flertalet uppgifter till myndigheter vid ett enda tillfälle – ”one stop shop”.

Den stora positiva effekten uppkommer när alla företag rapporterar elektroniskt. Bolagsverkets kontroller av årsredovisningar underlättas liksom myndigheternas delning av information. Men framför allt blir informationen lättillgänglig för konsumenter av finansiell rapportering.

I år börjar de finansiella företagen att rapportera till Finansinspektionen i XBLR-formatet, och 2018 kan det bli EU-krav på att de noterade företagen ska rapportera elektroniskt. Jag förstår inte varför vi i Sverige ska vänta ända fram till år 2020 för alla andra företag. Här finns ju bara vinnare. Miljön är en av dem.

Till sist vill jag ta upp ett område som alldeles för få har på sin agenda – moms! Bristande logik i momsreglerna gör det lätt att gå vilse, och det är dyrt. Men varje gång jag tar upp behovet av att förenkla momsreglerna blir svaret att det inte går, för det mesta kring moms bestäms i Bryssel. Det duger inte som svar, utan Sverige kan visst ta ett initiativ. Förresten, varför inte börja med att införa en enda momssats på hemmaplan? Det fungerar i Danmark.

Som bransch får vi inte sitta på läktaren och titta på. I stället kan vi konstruktivt peka på förenklingspotential och föreslå hur förändringar kan genomföras. Hör därför av dig med dina förslag och idéer.

Ledare i Balans # 2/2014

Kommentera

Sida 1 av 2

Powered by lovecraft Anders Norén