Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: välfärdssektorn (Sida 1 av 2)

Så ska kommunerna mäta kvalitet i välfärden

Vård, skola och omsorg kostar totalt 550 miljarder årligen. Men ännu har ingen kunnat visa en hållbar modell för att mäta effektiviteten i dessa verksamheter. Varje procents effektivitetsvinst innebär 10 000 äldreomsorgsplatser. Och nu skapas ett vattentätt sätt att mäta vad vi får för pengarna.

Så lyder ingressen till FAR:s seminarium 3 juli i Almedalen. Bakgrunden är ett projekt som startats upp av Rise, Vårdföretagarna och oss på FAR. Syftet är att etablera kvalitetsindex för verksamheter inom välfärdssektorn, och vi börjar med pilotprojekt inom hemtjänsten.

Välkommen till FAR i Almedalen och dialogen med bl.a. Ilmar Reepalu kring denna viktiga samhällsfråga!

1 kommentar

Revisorns tre steg in i framtiden

På vägen till folkhögskolan Runö norr om Stockholm nås jag av rapporteringen från Aftonbladets granskning av Kommunal. Jag ägnar nyheten extra uppmärksamhet eftersom jag strax ska tala inför förtroendevalda revisorer inom LO.
Rubriken för mitt anförande är: Revision i ett samhällsperspektiv – vad kan vi förvänta oss i framtiden? Med en sådan rubrik är det lätt att man som talare lyfter från jordytan, för att inte tala om risken att tappa kontakten med åhörarna. Jag väljer därför att vara så konkret som möjligt och presenterar hur revisionen kommer att förändras dels på kort sikt (0–3 år), dels på medellång (3–5 år) respektive lång sikt (mer än 5 år). Men jag börjar med att teckna en nulägesbild.
Efter Enron-skandalen präglas utvecklingen för revisionen av att den ska tillgodose ”the public interest” eller allmänintresset. Revisionen har alltid haft många intressenter, men nu är det tydligare än någonsin. Samtidigt finns det frågetecken kring revisionens relevans. Varför slog revisorerna inte larm i de banker som föll som korthus under finanskrisen?
Digitaliseringen hör till nulägesbilden. Jag pekar även på några av samhällstrenderna i framtidsstudien. Ökad transparens är en sådan, och jag kopplar här till medias närgångna granskning och exemplet Kommunal.
Så till vad som händer på kort sikt. EUs revisionspaket förändrar revisionen i företag av allmänt intresse, det vill säga noterade och finansiella företag. Byrårotation införs och rådgivningen begränsas. Och en ny revisionsberättelse ska möta förväntningarna om utvidgad rapportering från revisorn. För att revisorn ska kunna fylla sina nya klädesplagg måste, menar jag, en del ansvarsfrågor lösas. Revisorn ska självklart stå för sin del av en skada, men styrelsen och vd måste kunna svara för sina.
Revisionen differentieras och anpassas utifrån olika behov. EUs revisionspaket är ett exempel, ett annat är initiativet till Nordisk standard för revision i mindre företag. Det finns ett allmän- eller samhällsintresse i att många mindre företag väljer att ha en revisor. Den som ifrågasätter det kan lyssna med Bolagsverket eller Ekobrottsmyndigheten.
Med digitaliseringen blir det mesta effektivare, men gammal lagstiftning utgör ibland ett hinder. Bokföringslagen hör definitivt till de lagar som måste moderniseras så snabbt det bara går.
På medellång sikt får vi en utveckling mot redovisning och revision i realtid. Det måste helt enkelt vara rätt från början, och Skatteverket vill förstås kommunicera direkt med företagens system. Det blir därför ett ökat fokus på analys och processer i stället för på historiska siffror. Generellt gäller att icke-finansiell information växer i betydelse. Vad hjälper det en verksamhet om varenda siffra är rätt men etiken inte tål dagens ljus?
Årsredovisningen finns fortfarande kvar och den inges självklart elektroniskt till Bolagsverket. Vi har också höjda gränsvärden för revision i mindre företag. Revisorsrobotarna gör nu entré på allvar och efter hand blir de uppskattade medlemmar i revisionsteamen. Samtidigt mäts revisionskvaliteten genom olika indikatorer.
Nu har det gått fem år, och utvecklingen fortsätter. Företagens rapportering är starkt förändrad. I större företag sker den enligt ”Core & More-modellen” där siffrorna bara förväntas vara rätt. Fokus ligger mer på allt som stavas hållbarhet och etik, också i de mindre företagen. De ständigt ökande förväntningarna på transparens leder till att revisorn sätter betyg på företagen i olika avseenden. Revisionen differentieras alltmer, och självklart gör revisorsrobotarna sådant som inte kräver professionellt omdöme och etiska överväganden.
Revisorn gör också allt större nytta i samhället. Ett viktigt område är välfärdstjänsterna. Föräldrar och elever som ska välja skola har nu bra beslutsunderlag tack vare branschens granskning och rapportering av kvaliteten på skolorna. I realtid. Det är uppenbarligen något som LO-revisorerna tycks uppskatta.
Ledare i Balans #2/2016

3 kommentarer

Vinst är väl fortfarande positivt

Jag har inte kunnat släppa tanken på nödropet på DN Debatt igår. Under rubriken ”Personalägda välfärdsbolag måste få gå med vinst” argumenterar företrädare för sådana bolag för att vinsten är nödvändig. Artikelförfattarna skriver att ”det medarbetarägda företaget måste få gå med vinst för att kunna kvalitetsutvecklas och för att kunna erbjuda vård och omsorg till fler personer”. Vidare påpekas bland annat att vinst skapar långsiktig stabilitet och gör det möjligt att klara svackor.

Allt detta är väl självklart!? Och vinst är väl fortfarande något positivt ….

Tankarna går vidare till den utredning som regeringen tillsatt för att begränsa vinstuttag ur privata välfärdsbolag. I direktivet för utredningen finns det en mening på sidan 10 som jag snubblar på: ”Förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen i verksamheten, vilket går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor.”

Är det verkligen så – innebär vinst och vinstintressen att kvaliteten försämras? Jag kan inte se att påståendet är underbyggt i direktivet, och jag inser självfallet att det finns ett stort inslag av politik i detta. Men jag menar att det – oavsett politiska förtecken – måste finnas sätt att mäta hur det faktiskt förhåller sig. Dessutom skulle ju en sådan syn på vinst och vinstintressen få långtgående konsekvenser för allt vad företagande heter om påståendet cementeras som sanning. Om vinst allmänt börjar uppfattas som något negativt är vi illa ute.

Så hur ligger det till – blir kvaliteten generellt sämre när välfärdsföretaget går med vinst?

Kommentera

Sida 1 av 2

Powered by lovecraft Anders Norén