Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: värderingar

#MeToo i vår bransch

MeToo visar att kränkningar förekommer brett i hela samhället. Det är oacceptabelt, och oftast är det kvinnor som drabbas av sexuella eller andra kränkningar. Nu sker ett uppvaknande och MeToo måste leda till förändring. Även hos oss, för vår bransch är inte förskonad.

Det är bra med en byråpolicy som proklamerar nolltolerans mot kränkningar, men det räcker inte. Jag tror att det behövs ett gediget arbete kring värderingar. Bland FAR:s medlemmar är fördelningen mellan kvinnor och män i det närmaste 50/50. Jag kan inte låta bli att reflektera över att alla också måste behandlas lika i branschen.

En kultur som präglas av öppenhet, förtroende och tillit skapar förutsättningar för likabehandling och klarar även andra utmaningar bättre. Om byrån inte har en uttalad värdegrund är detta tillfället att processa fram den. För på alla nivåer – bland delägare, chefer och medarbetare – och på alla kontor och ut i minsta grupp måste verksamhetens värdegrund inarbetas. MeToo visar tydligt på behovet att ta ställning vilka värderingar vi står för. Vad innebär de konkret för dig och mig? Och vad gör du och jag om en kollega inte lever efter dem?

Allt detta är nödvändigt, särskilt som maktstrukturer ofta innebär att den som utsätts inte vill rapportera kränkning till exempel på grund av rädsla för att det ska drabba den egna karriären. Istället borde arbetsklimatet vara sådant att det är självklart att anmäla olämpligt beteende och att detta tas på allvar. Ytterst är det arbetsgivarens och chefernas ansvar att kränkningar och trakasserier inte accepteras på en arbetsplats.

Jag vet att MeToo uppmärksammas i branschen och att det tas initiativ. Det är gott, och jag vill verkligen uppmuntra till att det sker i varje byrå. Behovet av att arbeta med värderingar gäller även oss på FAR. Genom engagemang från både medarbetarna och FAR:s styrelse har vår värdegrund nyligen varit föremål för översyn. Med utgångspunkt i värderingar som förtroende, engagemang och mod ska vi nu arbeta med vad de innebär konkret för verksamheten men också för var och en av oss.

Parallellt med byråernas MeToo-aktiviteter belyser tidningen Balans förekomsten av kränkningar i branschen. Som ett led i detta önskar Balans få in berättelser om kränkande behandling, sexism, sexuella trakasserier och övergrepp från dig som är eller har varit verksam i branschen. Alla som delar med sig omfattas av källskydd, vilket innebär att identiteten aldrig får röjas för den som vill vara anonym. Det finns även möjlighet att på tidningenbalans.se svara på en ja- eller nej-fråga om huruvida du har utsatts för sexuella trakasserier i jobbsammanhang.

Det fortsatta arbetet med MeToo i vår bransch samlas under hashtaggen #redovisaöppet. Jag hoppas att du vill medverka till den nödvändiga förändringen.

2 kommentarer

Nya året börjar som alla andra men ändå inte

I bakgrunden bjuder Wienerfilharmonikerna på sin nyårskonsert, och snart väntar den lika traditionsenliga backhoppningen. Det nya året börjar som alla andra men ändå inte, för det finns ett gnagande frågetecken som följer med från året vi just lämnade bakom oss. Vilka är värderingarna vi bygger vårt samhälle på? Jag tänker på de tvära kasten i migrationspolitiken – från öppna hjärtan till kontrollmurar på nolltid.

Jag har den största respekt för de utmaningar som den stora strömmen av flyktingar innebär. Till exempel måste förhållningssätt och en rad regelsystem förändras om vi ska klara integrationen på ett bra sätt. Men jag kan inte se att sådana initiativ ens har påbörjats, och kanske är det inte politiska lösningar vi ska vänta på. Mycket av ansvaret för att klara morgondagens samhällsutmaningar ligger, tror jag, på företagen. Civilsamhällets alla organisationer spelar också en nyckelroll. Och då närmar vi oss det bidrag som du och jag kan ge till en bättre värld. Framtiden blir inte som vi tror utan vad vi gör den till.

Med önskan om ett år fyllt av värme och generositet.

Kommentera

När världen krymper växer behovet av tillit

Jag räfsar ihop de rostbruna eklöven i två stora högar. Kanske kan högarna få bli hemvist för igelkottar eller småkryp under vintern. Men inte ens den förhoppningen gör mig särskilt glad, för jag tänker hela tiden på de senaste dagarnas händelser.

Från politiskt håll har buden om hur Sverige ska förhålla sig till de stora strömmarna av flyktingar varit många, fler än tillrådligt. Om inte annat har det medverkat till osäkerhet om vilka värderingar politiken grundas på. Det är allvarligt. Samtidigt kämpar många människor inom myndigheter, civilsamhälle och företag vidare med att verkligen hjälpa de nyanlända. Det inger hopp.

Att det känns extra tungt i skrivande stund beror också på att attackerna i Paris just har inträffat. Stor sorg och oro. Vad är det som händer? Varför händer det? Jag funderar också på vad det gör med oss och våra öppna samhällen. Jag försöker slå ifrån mig tanken att vi måste vänja oss vid alla dessa hotbilder, attentat och konflikter parallellt med en tilltagande turbulens i politik och ekonomi. Eller är allt detta naturliga inslag i det som kallas ”Det nya normala”?

Så vad gör vi då? Att ge upp är sällan eller aldrig ett bra alternativ. Nej, svaret som osökt kommer till mig stavas tillit. Det känns som att det i dag råder ett underskott av den varan, dessutom på många plan. Ordet tillit är för övrigt en palindrom; det stavas lika oavsett om du läser det från vänster eller höger. Tillit fungerar åt båda hållen, i alla bemärkelser. Och tillit kan därför aldrig bli föremål för ”nån-annanismen”. Det är du och jag, inte någon annan, som har ansvar att bygga tillit.

Hur kommer då branschen in i bilden? Just nu läser jag en bok med titeln ”The future of the professions – how technology will transform the work of human experts”. Visst, vi vet att digitaliseringen bjuder på både möjligheter och utmaningar för branschens tjänster. Jag tror samtidigt att det som inte går att digitalisera kommer att bli allt värdefullare. Dit hör relationer, etik och sådant som hör tilliten till. Och marknadens behov av tillit ökar när världen krymper genom digitaliseringen. Marknaden är alltid största förändringskraften, också för vår bransch.

Jag minns att jag för något år sedan frågade dåvarande EU-parlamentarikern Olle Schmidt (Fp) varför EU ägnade så mycket kraft och energi åt att förändra revisionen. Det borde ju ha funnits viktigare frågor att hantera i spåren av finanskrisen än att arbeta fram ett nytt och omfattande revisionspaket. Olle Schmidts svar tog sikte på att man behövde förstärka de osynliga men alltid så avgörande faktorerna för stabilitet, nämligen förtroende och tillit. Det framstod med andra ord klart att politikerna i Bryssel hade en stark förväntan om att branschen borde och kunde ge ett ännu större bidrag till tilliten.

Förväntningarna från alla intressenter om att branschen ska medverka till tillit är redan stora och blir, som sagt, ännu större i morgon. Och jag är säker på att branschen inspireras och vill anta utmaningen att bidra till den tillit som näringsliv och samhälle så väl behöver framöver. En ökad samhällsnytta gör också branschen ännu mer relevant och bidrar därigenom positivt till att stärka attraktionskraften hos den unga generationen.

I boken om professionernas framtid sägs att en profession måste bäras av värderingar. Det tror jag också, och har vi dessutom som affärsidé att bygga tillit förutsätter det att vi själva lever upp till kvalitet och god etik. Och vi är alltid du och jag, inte branschen i största allmänhet. För summan av den tillit branschen tillför kommer ju från var och ens idoga insats på varje uppdrag, oavsett om det handlar om tjänster inom redovisning, revision eller rådgivning.

Till sist. Tillit handlar om att släppa taget, att verkligen lita på en information, en situation eller en människa. Vi kanske måste våga göra det oftare. Alla vinner på det, för tillit fungerar ju åt båda hållen. Ytterst handlar det om att överleva.

Ledare i Balans #10/2015

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén