Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: verkligt värde Sida 2 av 3

Dagen efter HQ-beslutet

I Sverige kryllar det av experter på IAS 39. Jag har mött många som under det senaste året har sågat HQ:s redovisning. Och mediabilden har varit i det närmaste entydig – tradingportföljen var kraftigt övervärderad.

Förre ordföranden i IASB, David Tweedie, sa vid ett tillfälle att den som säger sig kunna IAS 39 förstår inte vad hon eller han läser. När självaste regelmakaren säger så visar det på komplexiteten kring värdering av finansiella instrument till verkligt värde. Alla gör därför klokt i att närma sig värderingsfrågan i HQ med viss ödmjukhet. Alla inkluderar alla, dvs. också Finansinspektionen (FI).

För egen del tog jag tidigt intryck av HQ-revisorn Johan Dyrefors analys och värdering av HQ:s tradingportfölj. Han visade i sin korrespondens med Revisorsnämnden (RN) att innehavet per 2009-12-31 hade utfallit med ett positivt resultat om ca 50 mkr om nya positioner inte hade tagits under 2010. Den stora negativa resultateffekten uppkom under den forcerade avvecklingen under maj-juni 2010, som därmed sammanföll med att Greklandskrisen blev akut, och var alltså till stor del hänförlig till nya positioner.

Men sådan är inte den allmänna perceptionen. Den säger bara att allt i HQ var fel.

Nu säger FI att myndigheten inte kan lita på reviderade siffror. RN säger det motsatta, att Johan Dyrefors gjorde en bra revision och att han hade fog för sina revisionsberättelser avseende 2008 och 2009.

Jag säger att vi har en mycket bra revision i Sverige. Men jag säger också att vi måste fortsätta att utveckla den. Revisorns rapportering måste bli mer nyanserad – det räcker inte med dagens alltför digitala slutsatser i revisionsberättelsen.

Själva uppdraget för revisorn måste dessutom förtydligas så att det s.k. förväntningsgapet minskar eller helst försvinner. Det går inte att prata ned gapet, utan det krävs att revisorn får en roll som bättre matchar de högt ställda förväntningarna i bl.a. finansiella företag. Frågan ligger för närvarande på EU:s bord, men vår bransch måste också ta ett ansvar och därför arbetar Far nu med att ta fram en ny rekommendation för revision i just finansiella företag.

I Danmark och Norge talar man om revisorn som ”samfunnets tillitsmann”. Det är det revisorn är och ska vara.

IFRS är för bra

Jag måste ta upp en sak till från SNS-seminariet i Tylösand. Temat var ju Kina, men det fanns också en annan fråga som dallrade i luften: IFRS.

Under mingel och måltider var det oväntat många som ville prata IFRS. Och det var inte med positiva förtecken. Ägare, styrelseledamöter, VDar och CFOs – alla hade ledsnat på den komplexa redovisningen. En VD var förtvivlad över att IFRS-bokslutet inte återspeglade verksamheten. Andra kritiserade IFRS-konsekvenser som ryckiga resultat, (o)verkliga värden och uteblivna avskrivningar på goodwill.

Det ifrågasätts också om det finns någon som verkligen uppskattar och använder den rika IFRS-informationen. Normgivaren själv, IASB, hävdar att det någonstans där ute finns ”stakeholders” som trycker på och efterfrågar omfattande reglering och transparens. Om USA väljer att, trots osäkerheten på marknaden, gå över till IFRS lär det trycket inte minska.

Visst är det viktigt med en global standard som skapar jämförbarhet, men redovisningen måste framför allt vara användbar. Ett frågetecken kring redovisningens relevans gör också att revisionens relevans ifrågasätts.

Hur ska vi då få IASB att ta till sig kritiken? Hittills är det bara Frankrikes president som på allvar har lyckats rubba IASB. Eller ska vi övertyga världen om en ny och enklare redovisning? Eller ska vi inte bry oss?

I något av samtalen om ambitionen med IFRS kom jag osökt att tänka på vad en kollega en gång sa: ”Det är så bra så att det är dåligt”.

Inte förvånande att HQ-beslutet försenas

Revisorsnämnden skjuter nu på HQ-beslutet, från 16 juni till en bit in i juli. Jag är inte förvånad, för värderingsfrågorna är komplexa. Och i ett principbaserat regelverk som IFRS finns det ett utrymme för olika tillämpning. Den som hävdar att redovisningen är felaktig måste därför visa ödmjukhet. Detsamma gäller självfallet den som vill kritisera revisionen av de verkliga värdena i redovisningen.

Jag tror också att det är komplexiteten i värderingsfrågor som gjort att Finansinspektionen (FI) i endast ett eller två fall under perioden 1999-2010 fattat beslut om brister i den interna kontrollen som kan relateras till kategorin värdering. I en intressant Balans-artikel belyser Olof Arwinge och Tomas Munkby FI-beslut som kan relateras till olika slags brister i de finansiella företagens interna kontroll. Eftersom ”tonen från toppen” är avgörande för effektiviteten i den interna kontrollen är slutsatserna i artikeln alarmerande. Brister i kategorin styrelse/förvaltning kommer alldeles för högt på listan. Och visst borde iakttagelser av typen för låg frekvens på styrelsemöten, otillräckligt deltagande vid styrelsemöten och svag uppföljning av rapporterade snart kunna förpassas till en svunnen tid. Precis som artikelförfattarna vill jag tro att uppmärksamheten kring fall som HQ Bank skärper styrelsearbetet. Utvecklingen av revisionsutskottens roll och arbete gör också att styrelsearbetet blir bättre. 

Hur som helst, finansmarknadsminister Peter Norman har bett Far att, tillsammans med FI, ta fram ett upplägg för granskning av den interna kontrollen. Granskningen ska ske i tillägg till den ordinarie revisionen av de finansiella företagen. Det ska därför bli intressant att följa hur ett ökat fokus på intern kontroll kommer att påverka frekvensen FI-beslut avseende intern kontroll, och om det blir en annorlunda fördelning mellan de olika kategorierna av internkontrollbrister.

För egen del tror jag på en klar förbättring för området styrelsearbete/förvaltning. Tyvärr befarar jag fler problem på värderingsområdet. Den enkla förklaringen är att vi aldrig kommer att få de kristallkulor som krävs för värdering till verkligt värde i en starkt föränderlig värld.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén