Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: walk the talk (Sida 1 av 2)

Revisorn som korruptionsskrämma

Maktmissbruk och korruption är förhärskande. Därför väcker det stor oro när borgmästaren förmedlar den ytterst oangenäma nyheten att en revisor är på väg till staden. Att revisorn har hemliga instruktioner gör inte saken bättre.

Ungefär så inleds Nikolaj Gogols komedi ”Revisorn”. Visst finns det humor i beskrivningen av revisorns ankomst, men jag har på senare tid funderat alltmer över allvaret i situationen och samtidigt ställt mig frågan: Hur kan revisorn bidra ännu mer till att skrämma korruption och annan ekonomisk brottslighet på flykten?

Revisorn är ingen detektiv som letar aktivt efter mutor. Det ingår inte i själva revisionsuppdraget. Om revisorn däremot ramlar över något som kan misstänkas vara mutbrott i den verksamhet som är föremål för revisionen måste revisorn agera. Först genom att underrätta styrelsen och därefter genom att inom fyra veckor göra en anmälan till åklagare. Under vissa förutsättningar kan revisorn avstå från att anmäla, exempelvis om brottet redan är anmält.

Antalet revisorsanmälningar om mutbrott är få, för att inte säga försvinnande få. Betydligt större är antalet brott som förhindras genom revisionens preventiva funktion – genom revisorns blotta närvaro eller medverkan till effektivare internkontroll. Men efter den senaste tidens korruptionsskandaler och flagranta fall av penningtvätt – som i Danske Bank – väcks förstås frågan hur revisorn kan bli en bättre korruptionsskrämma (ett nyord jag lanserade i Almedalen för något år sedan, om någon undrar).

Jag är övertygad om att revisorn kan och borde göra mer. Nu tänker någon att jag far efter ett större uppdrag där revisorn granskar allt minutiöst. Nej, så tänker jag inte alls. Däremot kan revisorn uppgradera sin samverkan med de andra bolagsorganen – aktieägare, styrelse och verkställande direktör – och därigenom vara med och skapa en miljö, ett slags ”organisatorisk integritet”, som är vaccinerad mot korruption. Detta låter sig sägas, men hur ska det gå till?

Revisorn måste med integritet ställa kritiska frågor och utmana styrelsen att på allvar jobba med riskanalys, internkontroll och policys som också följs upp. I styrelserummet anges ju tonarten för den alltid så avgörande kulturen i en verksamhet. Verkställande direktören och övriga i ledningen ska sedan leva ut värderingarna och verkligen ”walk the talk”, inget flum utan visa vägen genom beslut, agerande och uppföljning. Här kan revisorn stötta genom en träffsäker granskning. Aktieägarna måste också bli mer proaktiva och efterlysa analyser, även från revisorn, när risken för korruption är uppenbar. Jag kommer aldrig att förstå passiviteten från ägarhåll när Telia gick in i svårt korruptionsdrabbade marknader.

Det finns inget att vänta på, varken lagstiftning eller annan normgivning. Revisorn och de övriga bolagsorganen måste själva ta ansvar och lyfta kampen mot korruption redan idag. Det förväntar sig alla.

Vilka är då de utmärkande dragen i en verksamhet med ”organisatorisk integritet”? Jag tror att man ser fenomen som:
• tydlig kultur med väl förankrade värderingar
• levande och proaktiv riskanalys
• internkontroll i ständig förändring
• kontinuerlig dilemmaträning
• transparent rapportering

I en sådan miljö trivs inte maktmissbruk och korruption. Däremot är revisorn alltid välkommen.

Inlägget har även publicerats på Realtid.se och baseras på mitt anförande 7 december 2018 på en konferens i Stockholm arrangerad av Insight Events (som i sin tur utgår från boken Mitt liv som FAR)

Kommentera

Trenda hållbart med #farialmedalen

Med raska steg närmar vi oss Almedalsveckan, denna unika möjlighet till utbyte av åsikter och idéer. Från FARs sida ska vi i år uppmärksamma angelägna samhällsfrågor som kommunernas hållbarhetsarbete, etiken kring skatteplanering och kampen mot korruption. Jag erkänner gärna att det känns lite pirrigt.

Målsättningen är att bidra till konstruktiv dialog och lärande på områden där branschen kan och ska göra nytta. Men det som händer innanför murarna i Visby får inte stanna där, utan vi vill tvärtom kroka arm med andra aktörer som också vill ta ansvar för hållbar utveckling för näringsliv och samhälle.

”Hur hållbar är Liberalernas politik i praktiken?” Så lyder rubriken på FARs seminarium under Almedalsveckans första dag, söndagen 3 juli. På samma sätt ska FAR under de efterföljande dagarna sätta betyg på de övriga partiernas hållbarhetsarbete i följande ordning: Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet.

FAR granskar alltså hur partierna jobbar i praktiken med hållbarhet. Mot den bakgrunden har åtta kommuner runt om i landet valts ut där respektive parti har starkt väljarstöd och därmed stor möjlighet att förverkliga den egna politiken. Självklart erbjuds berörda kommunalråd tillfälle att under seminarierna ge sin syn på det hållbarhetsarbete som bedrivs på hemmaplan.

FARs bedömning av hållbarhetsarbetet sker utifrån aspekter som medborgardialog och transparens. Medborgarnas förväntningar på hållbarhetsarbetet och kommunernas sätt att informera om mål och måluppfyllelse är därför i fokus. De konkreta kriterierna för FARs mätning av hållbarhetsarbetet har fastställts med utgångspunkt i FNs globala mål för hållbar utveckling. I arbetet med att utveckla bedömnings- och mätmetoder har vi tagit hjälp av expertis från SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. I den dialogen har vi för övrigt lärt oss att allt går att mäta.

Till bilden hör att det saknas etablerad normgivning för hur de svenska kommunerna ska rapportera om hållbarhet. Eftersom kommunerna är en så betydelsefull del av det svenska samhället vill FAR verka för att arbetet för respektive rapportering av hållbarhet utvecklas. Räkna därför med att FAR kommer fortsätta att granska kommunernas hållbarhetsarbete.

Ett ständigt aktuellt ämne är etik och moral i samband med skatter. Reportaget i Uppdrag granskning om Panamaläckan och den gigantiska mängden brevlådeföretag har bidragit till att sätta frågor kring skattemoral i fokus.
Under måndagen 4 juli arrangerar FAR seminariet ”Kan skatteplanering vara samhällsnyttig?”. Jag kan utlova en spännande dialog om skatteplanering i både privata och offentliga företag. Vad syftar skatteplanering till? Och hur stort är utrymmet för etik? En fråga är naturligtvis vilket samhällsansvar skatterådgivaren har – räcker det att tillämpa lagar och regler rätt och riktigt eller finns det ett moraliskt ansvar som går mycket längre? Från branschen, för att inte tala om den enskilda skatterådgivaren, förväntas ett tydligt svar på den frågan.

Precis som förra året medverkar FAR i kampanjen ”Tillsammans mot korruption”. Bakom initiativet ligger Institutet Mot Mutor, Transparency International Sverige och American Chamber of Commerce in Sweden. Efter hand har en lång rad organisationer anslutit till det gemensamma arbetet att bekämpa korruption. För mig är det givet att redovisningskonsulter, revisorer och rådgivare gör stor skillnad i kampen mot det gift som korruptionen utgör.

På tisdag morgon, 5 juli, inleder FAR seminarieserien i kampanjen. Temat för vårt seminarium handlar om hur vi kan bryta trenden för mutbrott i såväl privata som offentliga verksamheter. En sak är säker: att motverka korruption ställer krav på integritet och ledarskap. Tonen från toppen får inte vara en klingande cymbal utan måste omfatta handfasta beslut och action. Ledningen ska helt enkelt ”walk the talk”.

Till sist vill jag välkomna alla att följa FAR i Almedalen och bidra till lärandet, antingen på plats i Visby eller via webben och sociala medier. Hashtaggen är #farialmedalen.

Väl mött i Almedalen!

Ledare i Balans #5/2016

Kommentera

Tonen från toppen

Helena Sundén, Institutet Mot Mutor, och jag krokar arm.

Helena Sundén, Institutet Mot Mutor, och jag krokar arm.

Vad är viktigast i kampen mot korruption? Det är tveklöst ”tonen från toppen” att döma av gårdagens seminarium ”Tillsammans mot korruption” hos Institutet Mot Mutor. Och det gäller i såväl privata som offentliga verksamheter.

Uttrycket ”tonen från toppen” återkom mycket frekvent under de olika passen. Det betonades att det inte får handla om vackra ord eller ens väl genomtänkta policies. Nej, TeliaSoneras Michaela Ahlberg var tydligast när hon beskrev ”tonen från toppen” som handfasta beslut och action från företagsledningens sida. Styrelse och ledning måste ”walk the talk”.

I mitt anförande tryckte jag på att vi måste utveckla nya sätt att bekämpa korruptionen. Det handlar om att olika aktörer måste dela kunskap, kroka arm och pröva nytt för att verkligen göra skillnad. Jag är övertygad om att den breda uppslutningen bakom ”Tillsammans mot korruption” möjliggör sådan innovation. Vi har egentligen inget val, vi måste förhindra och begränsa allt vad korruption heter!

Är du med – vill du också dela kunskap och kroka arm för en god sak?

PS: ”Tillsammans mot korruption” fortsätter sin offensiv, bland annat genom seminarier i Almedalen 5 juli 2016.

Kommentera

Sida 1 av 2

Powered by lovecraft Anders Norén