Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Etikett: yrkesetiska regler

Om enda syftet är att undgå skatt

Efter Panamaläckan är det självklart starkt fokus på frågor kring etik i samband med skatteplanering. Under den utmanande rubriken ”Revisionsjättar hjälper kunder skattesmita” granskar SvD idag skatterådgivningen från de största revisions- och rådgivningsföretagen.

Under mina sammanlagda 35 år i stor byrå och på FAR har jag faktiskt aldrig träffat på Panamaupplägg eller något liknande. Jag känner heller inte igen att det skulle förekomma rådgivning från ”dolda dotterbolag”, utan jag bedömer att branschens rådgivning har blivit försiktigare över tiden. Samhällsdebatten och ökad uppmärksamhet kring hållbarhet har naturligtvis bidragit till detta. En annan viktig faktor är FARs auktorisation av skatterådgivare med inslag som etikutbildning och kvalitetskontroller, för att inte tala om branschens yrkesetiska regler.

Grundbulten i de yrkesetiska reglerna är att inte främja orätt, och här innebär det att skatt ska betalas utifrån tillämpliga regelverk. Reglerna trycker på rådgivarens roll att upplysa kunden om de möjligheter till resultatreglering som står till buds enligt gällande skatteregler, men det är alltid kunden som i slutänden måste göra sin bedömning och fatta beslut. Den som ger råd på skatteområdet måste därför tydligt kommunicera de risker som olika åtgärder kan medföra. Om kunden väljer att genomföra ett riskfyllt upplägg som inte tål dagens ljus ska rådgivaren lämna uppdraget.

Jag menar att om enda syftet med bolagsbildning och komplexa transaktioner är att undgå skatt är det att fly sitt samhällsansvar och därför helt oacceptabelt. Mina kommentarer i SvD finner du här.

Till sist. Det är angeläget att debatten om skatter och etik fortsätter. Under årets Almedalsvecka arrangerar FAR därför ett seminarium med temat: Kan skatteplanering vara samhällsnyttig?

Äntligen ett ljus i tunneln

Skillnaden är stor, för det förslag till förordning avseende storföretagsrevision som det juridiska utskottet i EU-parlamentet (JURI) ska behandla 17-18 september är mycket mer genomtänkt och logiskt än kommissionens revisionspaket. Parlamentarikern Sajjad Karim, som är utskottets s.k. ”rapporteur”, visar med sitt förslag på en djupare förståelse för revisionens möjligheter och begränsningar. Rollfördelningen styrelse/revisionsutskott – revisor i företag av allmänt intresse framgår också tydligare, även om jag är undrande inför den utökade roll som revisionsutskottet får. Det blir ju samtidigt ett minskat utrymme för den svenska modellen – med aktiva ägare i valberedningar – när det i praktiken blir revisionsutskottet som utser revisorn. Att revisionsutskottet dessutom ska godkänna all rådgivning och övervaka revisorns oberoende väcker, i alla fall hos mig, frågor om vem som granskar vem och om den svenska förvaltningsrevisionen kan bestå.

Nåväl, JURI-förslaget anknyter tydligare till den globala standarden ISA som IAASB svarar för. Detta minskar risken för att EU-revisionen ska bli alltför avvikande. Revisionsberättelsen är också mer i linje med det förslag till ny revisionsberättelse som IAASB har ute på remiss. Precis som IAASB föreslår ska revisorn i sin revisionsberättelse kommentera viktiga risker i företagets rapportering. Kvar från kommissionens förslag finns att revisorn ska uttala sig om ”going concern” (ska inte styrelsen säga något först?) medan revisorns rapportering om brister i intern kontroll är borta (därmed minskar hotet om SOX i EU!). Revisorn ska dock rapportera om den interna kontrollen i den särskilda rapporten till revisionsutskottet.

Vad gäller oberoenderegler innebär det nya förslaget ett större utrymme för rådgivningstjänster, förutsatt ett godkännande från företagets revisionsutskott. Ett antal tjänster klassas som förbjudna, men detta ligger ganska väl i linje med de nuvarande yrkesetiska reglerna. Skatterådgivning är i JURI-förslaget en tillåten tjänst även i företag av allmänt intresse – det är bra utifrån både effektivitets- och kvalitetsaspekter. EU-kommissionens idé om att begränsa tillkommande granskningsuppdrag till 10 % av ordinarie revisionsarvode är lyckligtvis borta, liksom förslaget att revisionsbyråer med stor marknadsandel bara skulle få ägna sig åt revision i företag av allmänt intresse. JURI-förslaget innebär vidare en byrårotation på 25 år men inga krav på gemensam revision.

Värt att notera är att JURI håller fast vid att regleringen ska ske genom en tvingande EU-förordning. Såväl den svenska regeringen som den svenska riksdagen har protesterat mot detta, eftersom möjligheten att anpassa reglerna till den nationella miljön är mindre än när ett direktiv ska implementeras. En förordning gör också att vi säkert får en hemsk Bryssel-översättning som vi måste leva med under lång tid, men det vill jag inte tänka på nu …

Det finns mycket mer att skriva om detta, men först måste vi se hur JURI faktiskt ställer sig vid sitt möte senare i september. Även om JURI har en tung roll ska ju parlamentet som helhet komma överens med både kommissionen och ministerrådet. Det kommer att ta sin tid, men JURI-inspelet tänder nu ett hopp om att det ska komma något gott ur allt detta. Och egentligen vill ju alla samma sak – att revisionen ska präglas av kvalitet och oberoende samt bidra till största möjliga förtroende för företagens rapportering. Det är viktigt för både näringsliv och samhälle.

Trevlig helg!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén