Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Tala om scenförändring

Den som ser ”Searching for Sugar man” blir påmind om hur snabbt allt förändras. För 14 år sedan var det fortfarande möjligt att vara en stor stjärna i en annan del av världen, utan att veta om det. Det är först 1998 som fansen i Sydafrika och Rodriguez i Detroit upptäcker varandra, och jublet känner inga gränser när Rodriguez samma år kliver ut på scenen. Och detta är ingen påhittad historia!

Ja, världen förändras snabbt. Igår träffade jag BDO i Göteborg, och vi förde ett spännande samtal om branschens utveckling. Hur ser vi ut om 14 år?

Vi vet hur scenen ska riggas den närmaste tiden. Det handlar bl.a. om införandet av Reko, version 2, och det viktiga valet mellan K2 och K3. En annan komponent är FARs arbete med K2-revisionen, som medarbetarna på BDO för övrigt uttrycker stark support för. Vidare utvecklas FARs koncept för auktorisation av redovisningskonsulter och rådgivare. På Branschdagarna är allt detta självfallet i fokus.

Men scenen om 14 år – hur ser den ut? Jag tecknade en bild där Big 4 har blivit Big 6. Kina har nämligen fullföljt planen att etablera en global aktör och branschens Ryanair – en firma som arbetar och tar betalt på ett annorlunda sätt – är på plats. All rapportering av finansiell information sker sedan länge elektroniskt (”rymdskeppet” XBRL landade till slut även i Sverige) och de noterade bolagens redovisning publiceras i realtid. Sedan är själva rapporteringen starkt förändrad, eftersom integrerad rapportering och arbetet för hållbar utveckling har fått ett stort genomslag. Den svenska branschen exporterar nu Reko, version 10, och andra upplägg för redovisningstjänster samtidigt som revisionen äntligen har diversifierats även på global nivå – den svenska K2-revisionen drog igång något riktigt stort! Och den svenska modellen med auktorisation av branschens alla professioner har förstås blivit en förebild runt vår jord.

Vi tar sats på Branschdagarna! Om vi vill, om vi vågar …

Föregående

Äntligen ett ljus i tunneln

Nästa

Jävet är som grus i dojan

7 kommentarer

  1. Sven-Arne Nilsson

    Visst är det spännande att fundera över eller samtala om hur vi kommer att se ut om 14 år, men frågan är om det kan bli något annat än ett samtalsämne. Åter handlar det om trender och trendframskrivningar.

    Jag erinrar mig, är nästintill säker på, att det fanns något som t.o.m. hette megatrender, nog på 70-talet. Några personer skrev böcker och reste runt och höll föredrag om dem, och tjänade stora pengar på det. Bertil Östergren skrev emellertid utmärkt i SvD om varför det är en omöjlighet. (Jag lyckades dock ikväll inte få någon ”träffande träff” på megatrend.)

    Ett sätt att inse omöjligheten med prognoser, ordagrant att veta i förväg, är att återvända till säg 1998, för 14 år sedan, och se vad vi föreställde oss då och vad vi inte anade om hur det skulle vara 2012. Då var världen mitt uppe i ”the great moderation”, de konventionella konjunktursvängningarna hade ebbat ut. USA var inne i en stark högkonjunktur med ett sparandeöverskott, och mängder med företag från andra länder sökte sig till den amerikanska börsen. Den federala budgeten visade överskott och statsskulden minskade.

    Sammanhängande med det levde vi i den nya ekonomin, snäv innebörd ständiga produktivitetsökningar, vidare innebörd att värdena i ekonomin primärt blivit immateriella.

    Den kapitalrika amerikanska börsen ställde i och för sig till det med redovisningsregelverket inom EU, och redan 1995 kom tillägget i direktivet som möjliggjorde rapportering enligt US-GAAP. (Dock beslutade Sverige nog just 1998 att inte öppna för det i Sverige.) Även om det fanns olika studier föreställde sig ingen att IAS (som det hette då) skulle bli tvingande för noterade företags koncernredovisningar inom EU. (I Sverige hade Redovisningsrådet fått upp ångan och var nära att fullfölja sitt uppdrag, och BFN traskade patrull. Efter det borde följa en lång ”period of calm”.)

    Nog 1998 var det en utmärkt artikel i Fortune om hur amerikanska företag kringgick eller manipulerade US-GAAP, trots redan då tusentals personer på SEC, men ingen föreställde sig vilken ända med förskräckelse det skulle ta i och med Enron och WorldCom, och några andra.

    Just i september 1998 höll Arthur Levitt sitt tal ”The Numbers Game” inklusive hur hela världen avundades US-GAAP. Vare sig han eller någon annan föreställde sig att exakt fyra år senare skulle FASB och IASB sluta överenskommelsen om konvergens.

    För att ta en sak till i Sverige så hade särbetänkandet om sambandet mellan redovisning och beskattning hunnit samla en del damm, och allt var frid och fröjd på den fronten.

    Nyligen var vi inne på vad Hegel sade, att det enda som vi lär av historien är att vi inget lär av historien. Något som vi nog ändå kan lära av den är att världen är för komplicerad och skiftande för att det ska gå att göra prognoser med någon bestämdhet.

    • Dan

      Ja, Sven-Arne – jag tror mig verkligen inte om att kunna förutse hur världen ser ut om 14 år. Vem vet vad som händer imorgon? Men det pågår ett forskningsprojekt i Tyskland där man med hjälp av komplexa sannolikhetsbedömningar försöker att förutse branschens utveckling. Problemet är bara att projektet tar så lång tid att när det är klart är verkligheten redan förbi.

      Sedan är det ju så att branschen kan, och måste, påverka utvecklingen. Det är därför som jag i tid och otid trycker på att revisionstjänsten måste diversifieras. FARs K2-revision är ett viktigt steg i den riktningen.

      Jag trodde att någon skulle diskutera vilka Big 6 är om 14 år …

      • Sven-Arne Nilsson

        Dan, frågan är om någon kan förutse hur världen ser ut om 14 år. Tyskarna har ju en förkärlek för det komplexa, och jag imponeras inte sällan av vad de åstadkommer. Det är dock inte givet att de med aldrig så komplexa bedömningar kan förutse branschens utveckling. (Scenarier kan förstås göras, hur det kan bli men det säger inte mycket.)

        Gör en analogi med nationalekonomin, ekonometrins förutsägande förmåga med komplexa modeller. Det gick bra så länge ekonomin rörde sig i snäva banor men inte sedan. Som Bo Södersten formulerade det klokt efter den svenska 90-talskrisen att nationalekonomin i bästa fall hjälper oss att i efterhand förstå vad som hände.

        Apropå branschens utveckling så ännu en händelse 1998: i oktober då, om jag minns rätt, firade Andersen 85 år. Tillförsikten inför framtiden var god. Visserligen sved det i lädret när man gång på gång var tvungen att öppna börsen och betala hundratals miljoner i förlikningar med SEC, men ingen föreställde sig att man höll på att gräva sin egen grav. Så kollapsade Enron, men förmodligen var revisionen av Enron utan egentliga brister. Emellertid var graven grävd, och Andersen kunde inte undvika att fällas i den. (För i dagarna tio år sedan fanns inte revisionsbyrån Andersen längre.)

        Om jag får leka lite med ord så är det inte diskutabelt vilka Big 6 är om 14 år …

        P.S. Det hette megatrender och förgrundsfiguren var, eller är fortfarande, John Naisbitt. Om tyskarna läste Bertil Östergrens kolumn skulle de bespara sig mycket besvär.

  2. Lasse Åkerblad

    Ja Dan, 14 år är långt inne i framtiden då vi i branschen skall skaffa oss vårt dagliga bröd. Jag tycker vi skall filosofera runt en överskådlig framtid, 3-5 år. Här kan vi finna trender, som väl kan urskiljas och som visar riktningen vart branschen är på väg. Nej, mera varthän man tänker fösa oss…

    Dan, på tal om Big four, tycker jag att vi även skall urskilja ”Den femte stora”. Det är ingen homogen grupp men vi jobbar alla på ett av branschens marknadssegment: Revision av småföretag. Enligt en uppgift, som jag nyligen såg i en uppsats, jobbar varannan revisor i en icke-Big four miljö. Vi är många till antalet! [Men vi har inte 4 x 60 lobbare i Bryssel att försvara våra intressen…]

    Hurudan är framtidsscenariot för detta mitt segment? EU:s förslag till redovisningsdirektiv uppfattar jag som direkt hot. Ok, en avvärjningsseger tycks uppnås då medlemsländerna själva kan bestämma gränserna, men själva ”kriget” får ses som förlorat. Revision av 10m€/5m€/50-företag skall nu uppfattas som en ”icke-önskvärd börda” för dessa.

    Detta segment får alltså ej heller mera ”draghjälp” av en lagstadgad revision – åtminstone ej på sikt. Däremot kvarstår draghjälpen för den andra hälften av branschen/marknaden, den får en fortsatt ”skyddad [lagstadgad] marknad”. – ”Livet är ej rättvist”.

    Diskussionen om framtidens alternativa granskningstjänster, revisonsstandarder gäller således just oss, som har tänkt sig jobba inom detta marknadssegment, inte dom inom Big four. [Generellt sett åtminstone.] Vi kommer inom en överskådlig framtid att vara utlämnade åt marknadskrafterna – dess efterfrågan på granskningstjänser för småföretag. Kan vi hålla dem stången? Klarar vi av att fortfarande skaffa oss vårt dagliga bröd genom att producera småföretagrevisioner?

    Själv skulle jag därför ha efterlyst en mera ”öppen strid”; att branschen skulle ha stått upp bättre för revisionen av småföretag. Det skulle ha varit så mycket mera trovärdigt i en översiktig framtid för oss i segmentet att marknadsföra frivilliga tjänster gentemot kunderna, om vi skulle ha ”förlorat striden med stövlarna på”… Jag har inte funnit att någon, som jag tycker representera ”the public interest” överhuvudtaget skulle ha tagit ställning i frågan om en fortsatt revisionsplikt för småföretag; ”ointressant”. Det blåser åt samma håll här också. Motvind för många.

    Vad är scenariot som följer av alternativa, diversifierade revisionstjänster, finns där hotbilder mot mitt marknadssegment, hur kommer dessa att uppfattas bland intressenterna? Hotas en del av oss att bli degraderade till ”K2-revisorer – inte att förväxlas med en ISA-revisor”? Som sådana, som nog klarar av en kartingbana men som inte skall släppas ut på en Formel 1-bana… Ok, kanske teoretisk ansats men IFAC har själv noterat bl.a. förväxlingsrisker när dom diskuterar alternativa lösningar till An-audit-is-an-audit.

    Summa kontentum: Vi kan kalla dom för [mega]trender, Weak Signals” vindar osv, dom finns där som element i en framtidsscen. Även för oss inom ”Den femte stora”, inte bara för Big four.

    • Dan

      Lasse, jag tar din oro på allvar. Men jag vet samtidigt att det finns så mycket som du kan hjälpa de mindre företagen med. Det måste väl inte alltid vara revision!?

      Du anser att branschen skulle ha försvarat SME-revisionen i än högre utsträckning. Jag menar att branschen i alla länder har lobbat hårt för att få en ansvarsfull avreglering. I både Sverige och Finland blev det ju dessutom relativt låga gränsvärden.

      Vad vi däremot har försummat är att utveckla standarder för olika segment på marknaden. Det bästa hade varit att det redan fanns en ISA för mindre företag och en annan för finansiella företag och en tredje för något annat segment. Nu gör det inte det, och det är därför vi nu jobbar med K2-revisionen Och den ska vara lika fin som någon annan revision!!

      Imorgon torsdag ska jag träffa några mindre byråer som samverkar i ett nätverk. Det kommer säkert att bli en diskussion om nya Reko och K2-revisionen, men det är en annan sak som gör mig särskilt full av förväntan – på deras hemsida står det nämligen att alla bokslut ska vara klara inom tre månader. Det gillar jag!

  3. Lali Börjesson

    Hej Dan, du är verkligen steget före! Det ska bli spännande att se vad som händer framöver… Även vi små snickrar på sätt att förbättra vår tjänst till kunderna och vässa vår leverans och kanske även vår vinst. Nya tjänster? Eller bara nya sätt att effektivisera gamla hederliga tjänster?

    • Dan

      Lali, jag är helt övertygad om att kombinationen av ny teknik och nya förväntningar från kunderna driver fram såväl utveckling av befintliga tjänster som helt nya tjänster, inte minst på redovisningsområdet. Och självfallet ska vi på FAR stötta den utvecklingen. Arbetet med nya Reko är för övrigt en del i det arbetet.

      Det ska bli kul att höra vad du säger om allt detta på Branschdagarna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén