Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Vad är oberoendet värt?

Som jag bloggade om igår har EUs revisionspaket klubbats. När de nya EU-reglerna för revision i noterade och finansiella företag presenteras nämns alltid byrårotationen först.

Med byrårotation avses att ett företag måste byta revisionsbyrå efter viss tid. Enligt EU-paketet måste det ske senast efter 10 år. Om det sker en upphandling av revisionstjänsten kan uppdraget förlängas med upp till ytterligare 10 år, dvs. en total uppdragstid om 20 år. Om företaget anlitar två revisionsbyråer (gemensam revision) kan uppdraget uppgå till sammanlagt 24 år, förutsatt att det är samma revisionsbyråer under hela uppdragstiden. Nuvarande tolkning av övergångsreglerna innebär att den första tvingande rotationen måste ske senast i maj eller juni 2020.

Inget är gratis, inte heller byrårotation. Det cirkulerar beräkningar i Bryssel om att byrårotationen kommer att kosta revisionsbyråerna och deras kundföretag hela 16 miljarder euro eller 145 miljarder svenska kronor!! För en rotation i ca 30 000 företag!! Det är alltså priset för ett ökat synbart oberoende för revisorn. I USA har man till och med lagstiftat om att byrårotation inte får införas.

Nu blir det alltså byrårotation i EU, men frågetecknet finns kvar: Är det värt priset?

Föregående

EUs revisionspaket klubbat

Nästa

HD sätter gränser för revisorns ansvar

2 kommentarer

  1. Nils-Göran Olve

    Krav på byrårotation är släkt med föreställningen att konkurrensutsättning alltid är bra och behöver hjälpas på traven. Redan Adam Smith 1776 talade om hur affärsmän annars samverkar på osunt vis. Samtidigt vet vi att långa affärsrelationer kan vara mer effektiva än ständigt ifrågasättande och byte av leverantörer.
    Egentligen är väl problemet att marknaden för revisionstjänster är lite konstig. Kraven på revision handlar mer om att skydda och hjälpa ägare och andra intressenter än om att företaget själv behöver revision. Samhället uppfattar att det är företaget som väljer och köper, trots att stämma och styrelse kanske skulle säga att de bestämmer valet. Som bäddat för osund samverkan, kan man tycka.
    Reglering av detta skulle inte behövas om ägare (och gärna andra intressenter) var mer aktiva och ifrågasättande. Det är ju de som borde protestera om revisorn sitter för länge: genom att inte våga äga aktien, kräva högre ränta, och möjligen neka ansvarsfrihet till styrelsen. Då skulle företaget själv tjäna på rotation.
    Varför inte begära revision av revisionen, och inte ge ansvarsfrihet och välja om revisorn förrän andra revisorer har bekräftat revisorns bild? Stämman kunde sockra inbjudan att göra en sådan ”andrarevision” med att den först efter den tänker besluta vilket av revisorsföretagen som ska få uppdraget i fortsättningen. Har detta provats? Det skulle testa den kollegiala lojaliteten och kosta, men vara ett bättre sätt att gynna konkurrens än obligatoriskt, tidsstyrt skifte.

    • Dan

      Nils-Göran, tack för dina funderingar!

      Jag känner inte till att det förekommer en sådan extern ”andrarevision”. Däremot finns det sedan flera år en rutin med interna ”review partners” som ska säkerställa kvaliteten i revisorns arbete och rapportering.

      Jag håller med dig om att aktieägarna måste vara aktiva vid utnämning av både styrelseledamöter och revisorn. Här går vi tyvärr i riktning mot att det blir styrelsen som utser revisorn. Och då hotas den svenska förvaltningsrevisionen (och i förlängningen ansvarsfrihetsinstitutet). Men framför allt så minskar ägarnas rådighet över företagen. Dessutom fortsätter den olyckliga trenden från ansvarsfullhet till ansvarighet.

      Oj, vad mycket elände det blev …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén