Spara en femtedel av skörden under de goda åren så att det finns tillräckligt i lager när krisen kommer.

Ungefär så löd Josefs råd till Farao för långt mer än 3 000 år sedan. Sju överflödsår i Egypten förväntades att följas av sju hungerår.

Vem har inte hört om brist på sjukvårdsmateriel eller nödvändiga komponenter för produktion i spåren av Coronautbrottet. Under lång tid har tron på ”Just In Time” gjort att buffertar och beredskapslager lyser med sin frånvaro. Överallt. Nu griper vi efter ett halmstrå och bunkrar toapapper, och ingen vet varför.

Ekonomins tvärnit under virusutbrottet hade kanske inte gått att undvika helt, men nog hade det lindrat om vi samlat mer i ladorna. Jag kan därför inte slita mig från tanken att det behövs ett nytt tänk för att uppnå hållbar ekonomi, dessutom på alla nivåer – för enskilda människor och familjer, för företag och offentliga verksamheter, ja hela samhället. Även på det internationella planet – det funkar inte att alla länder bara ser till sin egen situation. Så var är Josef idag?

Det kommer alltid nya kriser. Ibland går de att förutsäga, ibland inträffar de när vi minst anar. Men varje gång bör vi dra lärdomar. Finns det något att hämta ur Josefs uppmaning att sätta av resurser och spara på sådant som är livsnödvändigt? Trots kortsiktigt negativa effekter på kapitalbindning, kassaflöde och lönsamhet … Å andra sidan, när allt inte är så slimmat ökar förutsättningarna att ta tillvara möjligheter till utveckling och innovation. Framförallt står vi starkare när krisen kommer. Eller går vi snart vidare i hopp om att det ordnar sig ”Just in Time”?