Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Vem är ute och cyklar?

HQ får inte bli ett nytt Skandia.

Den första bilden om vilka som är skurkarna är nästan omöjlig att tvätta bort. I Skandia-fallet var det ledningen som skulle jagas. Alla som kunde sin aktiebolagslag kliade sig i huvudet och undrade varför styrelsen kom undan. Utdragna och nästan resultatlösa processer i domstolarna visade flera år senare att den första bilden hade varit fel.

Men finns det en allmän perception, som media ofta skapar och förstärker, springer alla tyvärr åt samma håll. Ytterst få vågar göra den angelägna och kritiska granskningen.

I HQ-fallet har två myndigheter – Finansinspektionen (FI) och Revisorsnämnden (RN) – kommit fram till diametralt olika slutsatser.

Vad händer då? Jo, eftersom RN:s beslut inte passar in i bilden får RN utstå tuff kritik, och detta trots att expertmyndigheten på revision nogsamt och med stor integritet utrett revisionen i HQ under mer än ett år.

Vad borde istället hända? Eftersom det inte finns en tredje myndighet som kan säga om det är FI eller RN som har rätt borde den tredje statsmakten, dvs. media, gå till botten på hinken med HQ. För antingen är det FI eller RN som är ute och cyklar. Och är det FI är det dramatiskt, för då skulle banken aldrig ha stängts.

Om inte media bryr sig – jag ser bara att en tidning närmar sig de här frågorna – måste regeringen tillsätta en HQ-kommission. För det är förödande för rättssäkerheten, revisionens relevans och allmänhetens förtroende om vi bara ska leva i perceptionens värld.

Under tiden lider människor.

 

Föregående

Vem tar ansvar för ansvaret?

Nästa

Immun mot revision?

2 kommentarer

  1. Björn Markland

    Liksom Sven-Arne Nilsson i en kommentar till en tidigare bloggpost störs jag av att ingen av de två krönikörer i SvD som hittills kommenterat HQ-utslaget i RN tycks ha läst beslutet.

    Men ännu mer störs jag faktiskt av att den senaste krönikören upprepar tidigare påståenden utan att låtsas om att de blivit bemötta. Hon upprörs t.ex. fortfarande över att Revisorsnämnden i somliga ärenden gör en mildare bedömning än den som föreslagits av nämndens tjänstemän. Att tjänstemännen spelar ett slags åklagarroll och att deras förslag bedöms av en allsidigt sammansatt nämnd som leds av en lagfaren domare tycks inte spela någon roll för henne. Samma dag som den krönikan publicerades kan vi läsa i tidningen att en enig tingsrätt har friat en läkare från anklagelsen att ha tagit livet av ett döende spädbarn. Var det med krönikörens synsätt alltså bortkastade resurser med hela rättegången? Hade det riktiga varit att sätta läkaren i fängelse eftersom åklagaren ville det?

    Vad krönikörerna tycks önska sig av revisorn är ett slags försäkringsverksamhet. Revisorn ska ställa ut en garanti att årsredovisningen är absolut korrekt, och för den garantin ska han eller hon ta en försäkringspremie. Visar det sig i efterhand att det fanns ett fel ska revisorn ersätta skadan, vare sig felet var möjligt att upptäcka eller ej. Visst kan man ha en sådan ordning, men jag ifrågasätter om näringsliv och samhälle vill betala en premie som är aktuariemässigt beräknad så att Finansinspektionen blir nöjd. Och inte skulle det bli några erinringar, varningar eller upphävanden heller.

    • Sven-Arne Nilsson

      Kloka ord, och man skulle önska att allt talet om att vi lever i ett kunskapssamhälle konkretiserades i att — i det här fallet — de två krönikörerna läste beslutet och satte sig in i Revisorsnämndens uppbyggnad och funktion.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén