Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Vem bryr sig om ekonomen?

Visserligen kom Högskoleverkets utvärdering av utbildningen i företagsekonomi strax före långhelgen förra veckan. Nära 40 % av utbildningarna underkändes och fick omdömet ”bristande kvalitet”. Många medier rapporterade pliktskyldigt det dåliga resultatet, men jag hann bli lite orolig – finns det ingen som tar diskussionen vidare, som verkligen bryr sig?

Därför gladdes jag imorse över professor Sven-Olof Collins artikel ”Dåliga utbildningar måste kunna skrotas”. Collin skriver att: ”… excellenta miljöer för akademisk utbildning skapas av forskningsintensiva lärare med starkt intresse för studenten och dess akademiska framgång, med mod att driva studenten till utveckling, men också mod att underkänna dåliga prestationer.” Collin avslutar med att utmana politikerna: ”Lägg ner” Omfördela! Bygg ut!”

FAR har varit inne på ett liknande spår, nämligen att koncentrera ekonomutbildningent till 6-8 lärosäten med hög lärartäthet och betydligt fler lärarledda timmar.

Nu ser alla svart på vitt att utbildningen i företagsekonomi måste förändras. Men jag är orolig för att det inte händer något den här gången heller. Om utbildningsminister Jan Björklund insåg den potential som ruvar i en bra ekonomutbildning skulle han redan ha proklamerat kraftfulla åtgärder.

Situationen är frustrerande, och jag tycker synd om alla studenter som får bekräftelse på att utbildningen har ”bristande kvalitet”.

Föregående

Mission impossible 5

Nästa

Gränsen är passerad

10 kommentarer

  1. Alexander Beck

    Högskoleverkets metod att granska kvaliteten genom att mäta ”outcome” är ett spännande grepp. Jag hoppas, liksom du Dan, att denna utvärdering väcker beslutsfattarna. Det intressanta blir hur studenterna kommer att agera utifrån den information de har om utbildnigarna i företagsekonomi. En annan aspekt är ju den att det bara var 12% av utbildningarna som var riktigt bra.
    Metoden att ersätta lärosätena med helårsstudenter och helårsprestationen leder bara till kvantitativa resultat. Kvaliteten är satt på undantag när resurserna fördelas kvantitativt. För att lyfta svensk ekonomutbildning behöver Sverige ett nytt resursfördelningssystem, fortsätta på den inslagna vägen att mäta ”outcome” samt att studenterna får information om resultaten från utvärderingarna så att de kan göra bra utbildningsval.

  2. Åke Danielsson

    Högskoleverkets mätning av kvaliteten bekräftar väl i stort vad revisionsbranschen känt till ( känt på sig genom alla rekryteringar ) . Det är skillnad tom stora skillnader mellan olika skolor. Det märkliga är ju också att någon direkt korrelation mellan resurstilldelning och resultat inte självklart finns , det är nog inte pengarna som brister.

    Mht att revisionsbyråbranschen är en av de stora mottagarna -särskilt för de med högre nivå inom redovisning- tycker jag att FAR skulle uppvakta regeringen ( jfr 2010 års artikel ) och yrka på ett konstruktivt samarbete . Om Sverige skall konkurrera med kunskap är det ju bekymmersamt om elever vid de av politiker omhuldade skolorna inte når tillfredsställande resultat.

    En närmare koppling mellan skola och de som senare anställer ( företag, förvaltning ) skulle säkerligen ge bättre utfall. Varför inte experimentera på några ställen .

  3. Sven-Olof Collin

    Det skulle vara klädsamt att de som innan utvärderingen pläderade för att de stora universiteten skulle ta hand om utbildningen i redovisning, nu förvånat erkänner och noterar att de hade fel. Göteborgs och Karlstads sammanbrott och de två utdömda magisterutbildningarna i Lund, lyckligtvis inte i ett för redovisning centralt ämne, visar att det är inte resurserna, utan dess organiserande som är avgörande. Det är inte ryktet, utan vad skolorna gör, som ger kvalité. Jag håller med Dan att ett radikalt grepp är att fokusera utbildningen på några få lärosäten. Och säkerställa, inte bara resurser, utan att det är individer med ansvarskänsla för utbildningen, som där organiserar resurserna och skapar den speciella atmosfär som ger hög akademisk kvalité.

    • Dan

      Sven-Olof,

      Visst, Svante Forsberg och jag var alltför generaliserande när vi 2010 skrev om skillnaderna mellan de olika utbildningarnas kvalitet. Sorry!

      Jag tycker det är kul att några av de mindre skolorna kommer väl ut i utvärderingen.

      Efter vår förra artikel uppvaktade vi Utbildningsdepartementet, men jag kan inte se att det har hänt något. Det är dags att gå dit igen. Och hjälper inte det får vi gå dit igen. Och igen.

      Glad pingst!

  4. Sven-Arne Nilsson

    För dem som inte följt länken i Dans inlägg kan Sven-Olofs inledning vara gåtfull, varför jag bidrar med ett citat ur Dan Brännströms och Svante Forsbergs debattartikel: ”Vid rekryteringen uppmärksammar vi tyvärr stora skillnader mellan de olika skolorna. Studenterna från de mindre högskolorna saknar ofta viktiga kunskaper och den analytiska träning som krävs i det moderna arbetslivet.” (SvD 2010-09-27)

    Så en kommentar till FARs spår att koncentrera ekonomutbildningen till 6-8 lärosäten. Visst kan man som FAR välja att gå i Catos fotspår. För mig vore det dock mer konstruktivt om FAR, och byråerna, gjorde mer givet den spridning av utbildningen som gäller. Där är det ett slit, vågar jag påstå, att vara lärare. Inte minst beträffande det som Alexander kallar för ”outcome” finns ett och annat att bidra till.

  5. Sven-Olof Collin

    Vi vet vilka duktiga lärare och forskare som finns i branschen. Låt oss starta en magister-tältskola i Hässleholm (dit alla tåg går och strömmen är oftare på där än i huvudstaden). En sorts École Nationale d’Administration. Lärare kontrakteras till kurser och ersätts rikligt med utgångspunkt från deras lärar- och forskningsinsats. Kontrakt gör att man kan försäkra sig om att blott anlita de lärare som har intresse i god akademisk prestation. Studenterna väljs ut utifrån deras prestation på kandidatarbetet och betyg på relevanta akademiska kurser. Byråerna bistår med deras praktiska specialistkunskap. Skolan blir avantgardet till en god redovisningsutbildning, med uppgift att vara en utvecklingskraft för god akademisk utbildning i ämnet.
    Det är så lätt att drömma.

    • Dan

      Ja, när gamla problem inte går att lösa med gamla sätt att tänka och göra måste vi tänka och göra helt nytt!

      Tältskola i Hässleholm – allt är möjligt i hänryckningens tid. Och jag ser fram emot utbildningsministerns invigningstal.

  6. Sven-Arne Nilsson

    Det är lätt att ryckas hän denna dag, kanske ändå hän till Hässleholm (från denna breddgrad). Dock rycks jag inte hän så lätt längre vad det gäller ekonomutbildningen. Det tycks vara en ryggmärgsreflex att uppvakta, och uppvakta igen. Efter att ha varit med om uppvaktningar sedan kostnadsrams-skrivelsen för drygt 40 år sedan ligger det för mig nära till hands att travestera vad Lindeman sade i Kivik: ”Inte fan kom det ut något av det!”
    Om FAR ska uppvakta igen: ska temat då vara att koncentrera ekonomutbildningen till 6-8 lärosäten? Låt oss göra ett litet experiment: det är väl svårt att tänka bort Handels i Stockholm som ett av dem? Att lägga ner Stockholms universitets verkar orealistiskt, Sveriges största. Ger jag mig lite längre hän hamnar jag i Kristianstad, som i utvärderingen fick mycket hög kvalitet, så de bör vara kvar. Att tänka bort både Luleå och Umeå verkar också svårt. Jag slår ett slag för Linköping, andra för sitt lärosäte. Jönköping International Business School lär ingen klara av att lägga ner. Halmstad fick väl också bra betyg? Redan sju lärosäten, och då kan man gå in i skrivelsen från HSV och se alla som ska läggas ner. — Det är som bekant lätt att göra omelett av ägg, men inte lätt att göra ägg av omelett.
    Hänryckningens tid slutar kanske inte idag, men imorgon är det åter vardag, med dess slit med att undervisa, handleda och examinera. Frågan är om FAR inte skulle göra störrre nytta, och få avkastning på sina insatser, genom att istället för att uppvakta hjälpa alla oss som sliter. Särskilt oss som inte skulle få vara med i Hässleholm.
    Ett förslag: låt göra en bra beskrivning av revisorsprosa och uppsatsprosa, avslutad med en klar uppmaning att skriva uppsatsprosa i uppsatsen, och vänta med revisorsprosan tills man börjar på en byrå. Det skulle hjälpa oss som handleder. Även om senaste Språket inte handlade om just dessa två prosor innehöll det några intressanta ingångar till en sådan beskrivning.

    • Dan

      Sven-Arne,

      Utvärderingen av utbildningen i företagsekonomi visar att det finns ett problem. Och då måste vi göra något, men jag är långt ifrån säker på vad som ska göras och hur FAR kan bidra. Det är därför jag vill höra synpunkter från olika håll. Vad säger studenterna om situationen?

      Sven-Arne, din glöd talar för att du är välkommen till Hässleholm. Men du måste nog utveckla ditt förslag om prosorna – där hängde jag inte med!

      • Sven-Arne Nilsson

        Dan!

        Alldeles riktigt, det finns ett problem, om inte flera stycken, och vi måste göra något, förmodligen mer än en sak. Jag återkommer med ytterligare förslag.
        Vad studerande säger vet jag inte mycket om; jag är främst i kontakt med dem som jag handleder i Linköping, som fick hög kvalitet. Lite kontakt med studerande i Kristianstad, som fick mycket hög kvalitet. Frågan är vad de studerande säger på orter som fick bristande hög kvalitet, för att inte tala om de som ska söka till olika orter.
        Apropå prosorna lägger jag på minnet att återkomma när jag hittar ett bra exempel. Under tiden emellertid ett förslag att du, och gärna alla som läser detta, lyssnar på förra veckans Språket (en gång till). Alltså 22 maj, i början av programmet och inte om svordomar, för säkerhets skull: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=411&artikel=4952589

        Sven-Arne

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén