Dan Brännström

Personligt om näringsliv och samhälle

Vi lever i två världar

Anders Mildner skriver i SvD om en värld full av spinn och pr-propaganda. Hans poäng är att fokus har flyttats från sakfrågor till dramaturgin i den mediala världen. Hur är viktigare än vad.

Det är ingen tvekan om att medierna har fått större betydelse. Tillkomsten av de sociala medierna bidrar naturligtvis till detta. Men ibland känns det nästan som att vi lever i två världar, medias värld och den verkliga världen. Är det bra?

Självfallet har media en viktig roll i vårt öppna samhälle. Media ska granska, analysera och upplysa, men jag uppfattar media allt mer som en domstol. Jag tänker bland annat på Skandia-fallet; det fälldes en dom i media, en annan i domstolarna. Vem brydde sig för övrigt om de ofta friande domsluten i domstolarna?

Och nu har vi HQ-fallet. Många är redan dömda – av media. Hur det kommer att falla ut i en eventuell rättslig process är en helt annan sak.

Sedan slås jag av ett märkligt fenomen, nämligen att alla tycker så lika i den mediala debatten. Det får mig att tänka på vad advokaten Per E Samuelsson nyligen sa i Fly Me-målet: ”Den kompakta majoritetens diktatur fick alla vargar att yla med flocken”.

Jag vill helt enkelt ha mer av analys och debatt kring sakfrågorna. Hur har sin plats, men det är vad som gör verklig skillnad. Vad tycker du?

< Föregående

Revisorn ska vara tydligare och säga mer

Nästa >

Jorden gick inte under

6 kommentarer

  1. Björn Markland

    Väl rutet! Visst är det viktigt att beslutsfattarna tränar sig i mediehantering, men det får inte bli den talangen som fäller avgörandet. Det stora larmbolaget som missade att sända en ambulans undersökte vad som hänt och meddelade att rutinerna var bra men att den ansvariga hade brutit mot reglerna. Detta retade en styrelseledamot i Svenska PR-föreningen till den grad att han skrev ett debattinlägg under rubriken ”Magplask i krisföretag” och kritiserade ”strategin” att skylla på sjuksköterskan. ”När hörde vi senast ett flygbolag säga efter en flygkatastrof: ‘Det var pilotens fel’? Även om det var så.” Tja, själv hör jag till det utdöende släkte som hoppas att flygbolaget säger så om det faktiskt är så, och inte väljer en ”strategi” som ska pacificera medierna. Och, för den delen, att VD i den stora revisionsbyrån säger att hon har fortsatt förtroende för revisorn i HQ, om hon nu faktiskt har det, i stället för att göra en konstlad pudel. Det intressanta för medierna borde vara om de har rätt eller fel i sak, inte om de följer spinndoktorernas handböcker.

    • Dan

      Tack Björn!

      Din efterlysning av fakta, istället för spinn, känns befriande. Det heter också att ”sanningen ska göra oss fria”.

      Jag tror det blir intressantare att konsumera mediernas information när den mediala sanningen närmar sig den verkliga. Alla vinner på detta. Det är dessutom lättare att leva i en värld, istället för i två.

  2. Christer

    Hej Dan
    Du skriver att det inte är någon ”tvekan om att medierna har fått större betydelse”. Det krävs här lite av en nyansering eftersom jag tycker du dels får det att låta som att detta ska vara nåt nytt, dels använder medier som en enda homogen sak?

    T.ex. begreppet tredje statsmakten har ju funnits ända sen 1800-talet när det gäller (”rädslan för”) det journalistiska inflytandet. Däremot har ju den mediala arenan mycket riktigt vidgats. I och med den digitala revolutionen har ju medier rent av en demokratisk effekt när vem som helst kan göra sin röst hörd på exempelvis nätet. Det är skillnad på medier och medier.

    Fast det kanske var så du menade?

    // Christer

    • Dan

      Christer,

      Jag håller med om den ”demokratiska effekt” som de nya medierna innebär. De sociala medierna förändrar nu världen mer än vi anar och förstår.

      När jag talar om att ”medierna har fått större betydelse” är jag inne på att många – på ett mer utstuderat sätt än tidigare – utnyttjar medias genomslagskraft. Politikerna gör det, men också företrädare för näringslivet. Ibland tycker jag att media borde kunna göra större tuggmotstånd.

      I detta med ”större betydelse” ligger även mediernas dömande funktion. Min upplevelse är att man inte längre är oskyldig till dess motsatsen har bevisats. Det är tyvärr tvärtom, man är skyldig till dess motsatsen har bevisats – och då är det ingen som bryr sig längre.

      Dystert? Ja, men allt i tillvaron är inte bäst. Dessutom går det ju att försöka förändra saker och ting.

  3. Erik

    Dan,

    När jag läser ditt inlägg är det framförallt en konklusion som fångar mitt intresse. Media dömer tidigare, hårdare och på ett annat sätt än våra domstolar.

    I sammanhanget är det befogat att ställa sig frågan; Är medias ”domar” ett utryck för att lagstiftningen inte står i paritet med allmänhetens rättsuppfattning? Om svaret på den frågan är ”ja” är läget allvarligt. I så fall har lagstiftaren antingen misslyckats med att stifta lagar som stämmer överens med folkviljan eller så har lagarnas normativa syfte inte träffat rätt.

    Enligt min uppfattning utgör bristen på information från det offentliga en del av problemet. Idag är de bakomliggande motiven till ny lagstiftning höljt i dunkel för gemene man. Offentliga utredningar och propositioner, där motiven till en ny lag återfinns, är knappast något som allmänheten tar del av och än mindre tillgodogör sig. I en värld där information serveras trådlöst, leder bristen på offentlig upplysning till att det blir lättare att förlita sig på vad andra presenterar. De mediala domarna blir då både hårda och får stort genomslag. Risken för att någon döms på förhand ökar också.

    Vad jag menar är inte att lagstiftningsarbetet eller den dömande verksamheten ska ske via Twitter men det offentliga kan faktiskt bättre än Sveriges Televisions samhällsinformation Anslagstavlan. Genom ökad kunskap får vi möjlighet att kritiskt granska den information som strömmar till oss. En sådan kritisk granskning både tål och behöver alla de avsändare som idag dömer genom att trycka på ”send”. Även vad jag just skrivit förtjänar kritisk granskning eftersom också jag, i detta ögonblick, har dömt med send-knappen.

    Erik

    • Dan

      Erik,

      Jakten på ”grisbönderna” för något år sedan är ett exempel på när media dömer annorlunda än domstolarna. I själva verket var det få, om ens någon, som ställdes inför rätta. När det sistnämnda stod klart hade det inget som helst nyhetsintresse.

      Vad vill man helst läsa – goda eller dåliga nyheter?

Kommentera

Powered by lovecraft Anders Norén