Konkursen i Panaxia väcker stor uppmärksamhet och drabbar många svårt. Då är det extra viktigt att snabbt utreda vad som faktiskt har hänt. Därför är det utmärkt att Ekobrottsmyndigheten har påbörjat sin utredning om misstänkta brott.

Jag har full förståelse för att det väcks frågetecken kring redovisningen och revisionen i Panaxia. På grund av sin tystnadsplikt och den pågående förundersökningen kan revisorn inte kliva fram och ge sin syn. Eftersom det måste finnas ett starkt förtroende för revisionen välkomnar jag att Revisorsnämnden har påbörjat en utredning.

Som bekant är revisorns uppgift att medverka till förtroende för den finansiella rapportering som företagets styrelse lämnar. I den svenska revisorsrollen ingår också att granska styrelsens och VDs förvaltning. Revisorn redovisar sina slutsatser i en revisionsberättelse som upprättas i enlighet med en global standard. För närvarande pågår en översyn av spelreglerna kring revisionen. Bland pågående aktiviteter vill jag särskilt nämna arbetet inom EU med att stärka revisionen i företag av allmänt intresse. En annan aktivitet är IAASBs arbete med att utveckla revisionsberättelsen för att ge revisorn bättre verktyg när det gäller att flagga för risker och osäkerhet i ett företags finansiella rapportering. Från FARs sida är vi mycket aktiva i det internationella arbetet med att mejsla fram en revisorsroll som matchar ökade förväntningar från revisionens olika intressenter.

Men, för att återgå till Panaxia: Det som verkar enkelt på avstånd är ofta mycket komplext på nära håll. Därför är det klokt att avvakta fakta innan man drar några som helst slutsatser om t.ex. revisionen. Så tänker jag.